Artikeln nedan har publicerats tidigare på Payback men då artikeln är väldigt viktig för att upplysa och medvetandegöra media rörande konsekvenserna av deras stigmatiserande och felaktiga artiklar om bikerkulturen, publicerar vi ännu en gång artikeln.
Publiceringsproblematiken är mycket komplex och drabbar allt och alla – brett och vitt!
När en tidning eller publicist publicerar artiklar där bikerklubbar kriminaliseras utan belägg innebär det inte bara att en namngiven mc-klubb demoniseras. Varje sådant inlägg har även som biverkan att de enskilda medlemmarna stigmatiseras liksom deras barn och anhöriga. Det är således inte bara den specifika klubbens olika medlemmar som riskerar att råka ut för olika former av negativ särbehandling. Nej, problematiken är mycket större och värre än så. I flera fall har exempelvis sambos/hustrur mist sina anställningar och barn blivit ensamma och utfrusna i skolan förutom de direkta konsekvenserna för de drabbade medlemmarnas arbets- och sociala situation exempelvis.
Konsekvenserna av felaktiga, missvisande eller stigmatiserande publiceringar slutar dock inte där. På grund av att mc-världen består av mer än 300 olika klubbar med liknande märkessymboler, och då allmänheten inte kan särskilja klubbarna, så drabbas i förlängningen hela bikerkulturen och deras anhöriga varje gång av identiska följdverkningar.
Bikerforskaren Stig Grundvall uttryckte vikten av varsamhet vid publicering av skrivelser om bikers enligt följande i sin avhandling ”Gemenskap, manlighet och marginalitet”: Jag har blivit varse att det är människors liv jag skriver om. Livsöden är inte oberörbara men kräver en särskild omsorg. En medmänsklig varsamhet är på sin plats. Det etiska ansvaret människor emellan måste alltid utgå från respekten för individens integritet.
Så skriv med varsamhetens lätta anslag!
Med journalistyrket följer nämligen även ett ansvar ty då man arbetar för olika media med stor spridning och påverkan på folk följer också ett särskilt publicistiskt ansvar. Vi uppmanar därför Sveriges media och journalister att fortsättningsvis agera med större återhållsamhet och att inte utan att klara belägg föreligger misstänkliggöra mc-klubbar, i första hand på grund av det orättfärdiga i beteendet men även på grund av stora och ovan beskrivna omfattande konsekvenserna för alla medlemmar i bikerkollektivet.
Granska fakta och ställ myndigheterna mot väggen varje gång!
Vi uppmanar även media att kritiskt granska de fakta som föreligger i alla ärenden kring mc-klubbar eller enskilda bikers. Att ställa myndigheter mot väggen och tvinga dem att i varje enskilt fall att redovisa vilka bevis de kan redovisa när de riktar anklagelser gentemot bikers eller bikerklubbar. Förföljelsen av bikers har fått fortgå alltför länge utan att media iakttagit de etiska regler som skall styra verksamheten såsom att tvinga exempelvis polisen att redovisa vilka faktiska belägg, såsom domar, de har för att olika mc-klubbar skulle bedriva olaga verksamhet eller vilka bevis de har för att en mc-klubb skulle vara en kriminell organisation. För faktum är att de saknar sådana bevis trots över 20-års totalövervakning av kulturen till en kostnad av minst tvåsiffriga miljardbelopp.
Den enda gång polismyndigheten ställts mot väggen i en rättsförhandling och tvingats redovisa vilka belägg de har för att mc-klubbarna skulle vara kriminella organisationer var det enda de kunde framlägga i sak att begreppet begagnades genom ett mer allmänt språkbruk och att ”kriminella mc-gäng” var vad myndigheten valt att kalla vissa klubbar. Behöver vi tillägga att polisen förlorade tvisten då deras belägg saknade all form av juridisk bärighet och relevans? Se vidare: http://www.payback.name/?p=5511
Bikers är vanliga människor med arbete!
För bikers är vanliga människor med samma fri- och rättigheter, enligt lag, som andra medborgare. Mellan 90 och 95 procent av medlemmar i alla klubbar arbetar och betalar skatt precis som inom en golfklubb, en frimurarorden eller vilken sorts förening som helst. De övriga 5-10 % är som ett tvärsnitt av resten av landets medborgare, sjukskrivna eller arbetslösa.
Bikers hämtar och lämnar vid skolor, går på föräldramöten och skjutsar barn!
Sanningen är även att bikers gör exakt samma saker som alla andra medborgare. De lämnar och hämtar barn på dagis och fritids. De går på föräldramöten, handlar, går på fackföreningsmöten och skjutsar barnen till och från olika fritidsaktiviteter. De ställer upp som ledare i olika föreningar. De är äkta män, sambos och familjefädrar.
1 % handlar om hängivenhet och övertygelse!
En del bikers väljer att ta mc-livet ytterligare ett steg längre och blir medlemmar i en så kallad 1 %-klubb där kraven på den enskilde medlemmen ökar avseende hängivenhet, övertygelse, närvaro och att ställa upp för varandra. Det handlar då om ett liv som centreras kring mc-intresset, men och det är viktigt; fortfarande har samma procentuella andel av medlemmarna arbete, familj och barn och ett liv som upptar väldigt många vardagssysslor. De har dock i regel ett mindre antal övriga hobbies då de valt ett liv där de ställer hojen och livet kring hojintresset i centrum av sitt liv och låter så mycket som möjligt handla om hojlivet.
Inte heller 1-% klubbarna har dock någonting med kriminalitet att göra. En 1 %-klubb säger inte och har heller aldrig sagt att de står utanför samhället eller över lagen. Det är en myt och en skröna som alltför länge framgångsrikt odlats av personer och myndigheter utan kunskap eller någon form av insyn i kulturen. Det bygger framförallt på en avsiktlig felöversättning av ordet Outlaws som översätts fredlös och aldrig laglös såsom myndigheter och författare försökt påstå.
Stöd Payback – Payback stödjer dig!