Ett domslut som är närmast okänt även i juridiska kretsar är att Högsta Domstolen slagit fast att Europakonventionens artikel 5 om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder, kan användas i Sverige för att erhålla skadestånd även i de fall den svenska skadeståndslagen inte ger möjlighet till skadestånd.
Högsta domstolen slog i en dom 2005 fast att skadestånd skall kunna utgå beträffande de rättigheter som avhandlas i artikel 5 i Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Europadomstolens artikel5 stadgar:
2. Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom.
3. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad friheten i enlighet med vad som sagts under punkt 1 c skall utan dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning får krävas att garantier ställs för att den som friges inställer sig till rättegången.
4. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad friheten skall ha rätt att begära att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom, om frihetsberövandet inte är lagligt.
5. Var och en som arresterats eller på annat sätt berövats friheten i strid med bestämmelserna i denna artikel skall ha rätt till skadestånd.
Länk till övergripande artikel i ämnet:
http://www.juridicum.su.se/user/masc/berlinsskadestand.pdf
Länk till Högsta Domstolens utslag:
https://lagen.nu/dom/nja/2005s462
Europakonventionen:
http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/1009F7DB-87E3-4056-8E17-8A8A41768BA7/0/SwedishSuédois.pdf