Polisen har under de senaste åren tillförts historiska resurser. 3 500 fler poliser och ett antal miljarder har tillförts polisväsendet. Resultatet av satsningen är dock djupt nedslående. Brottsuppklarningsprocenten minskar alltmer även om polisen försöker blåsa upp statistiken genom att avskriva alltfler fall och därigenom förstora upp uppklarningsprocenten. Jo, ni läste rätt. Avskrivna ouppklarade brott räknas i polisens värld såsom uppklarade brott varför den verkliga uppklarningsprocenten är ännu mycket lägre. Ett faktum som även polisprofessorn Leif G W Persson nyligen kritiserat.
Polisen har skickat ett större antal poliser till Malmö i avsikt att lösa de senaste årens mord. Helt förståeligt och ingenting att säga om det förutom att reaktionstiden varit förvånansvärt lång…
Vad som därefter följer utefter en till synes gemensam kampanj från polisen och medias sida är dock inte godtagbart. För att sälja fler lösnummer (media) och för att få söka förståelse för ett totalt felriktat och därmed katastrofalt polisarbete riktas nu fokus mot mc-klubbar istället.
När Polisen går ut och berömmer sig för att ha varit så ytterst framgångsrika i kampen mot den organiserade brottsligheten i Malmö-området och att det i sin tur framkallat vedergällning i form av ett sprängdåd mot en polisstation skrattar nog hela Sverige gott förutom media som glatt och orkritiskt återger det ytterst korkade uttalandet utan någon form av kritiskt ifrågasättande. Är det inte så att den största delen av aktionsgrupperna, rikskriminalens mordspecialister samt en stor styrka av polisanställda från närliggande polisområden kallats in just för att förstärka Malmöpolisen i deras arbete för att lösa mordfallen? Varför, om arbetet nu är så framgångsrikt? Är inte alla olösta skottdraman istället det yttersta beviset för polisens inkompetens och oförmåga att framgångsrikt bekämpa brott? Jo, just så är det!
Det är inte Paybacks sak att föra debatt i ämnet om varför polisen så till den grad misslyckats med att göra Malmö till en trygg och säker plats för medborgarna. Vi hänvisar härvidlag istället till en artikel som pekar ut område efter område där polisen och kommunens politiker uppvisat en häpnadsväckande skygglappspolitik och helt bortsett från olika kända problemställningar i kommunen:
http://avpixlat.info/2012/02/01/oppet-brev-till-malmos-politiker-polis-och-myndigheter/#more-9417
Därutöver är det bara att gå tillbaka några år och minnas att ett flertal poliser på ljudupptagningar avslöjades ha kallat en ungdomar för apajävlar och blattadjävlar och att även då sprängdåd mot en polisstation ägde rum. Polisens arbete ute i de utsatta bostadsområden där de låtit rasistiska tillmälen hagla och förövat ett antal obestraffade misshandelsfall mot samma grupper är självklart också en del i orsaksproblematiken. Polisanställda har en värdegrund som orsakar problem mot och med ett allt större antal grupper i samhället. Sopa rent framför er egen dörr och se till att de poliser som begår brott också bestraffas och avskedas!
http://www.payback.name/?p=5260
Avlyssning och vapenlagar
Polisen utnyttjar som vanligt isolerade händelser till att utöka sina befogenheter. De vill nu ha betydligt längre straff för vapenbrott och därigenom få tillgång till telefonavlyssning i stor skala. Låt oss se på USA som har betydligt strängare lagstiftning men också betydligt fler mord med skjutvapen. Det finns inget samband mellan strängare lagar och mindre skjutvapen på gatorna. Det vet forskare men som vi ska se mot slutet är ju forskning och vetenskap ingenting som polisen bryr sig om. Polisen i Sverige bestämmer sin egen agenda och riktar in sig på grupper som kan ge mer resurser och positiv mediatäckning oavsett vad fakta och vetenskapen säger i ämnet. Därav också det faktum att de också löser ett allt mindre antal brott med allt fler anställda poliser…
Vapen har länge översvämmat gatorna i Sverige. Vem som kan i princip köpa sig ett vapen. Det är ett faktum som inte heller kommer att lösas vare sig med strängare lagar eller med telefonavlyssning. Det är ju inte precis så att vapenköp avhandlas per telefon vilket polisen är mycket väl medveten om. Liksom regeringar runt om i världen införde en mängd inskränkade och övervakande lagar efter 11 septemberdåden 2001 försöker nu polisen utnyttja situationen till att få igenom än mer omfattande telefonavlyssning. En åtgärd som är ytterst ineffektiv men väldigt kostsam och som redan ett flertal gånger underkänts av advokatsamfundet såsom varande ett tveksamt och mycket trubbigt vapen i brottsbekämpningen.
Fokuslistor
Polisen fortsätter också med att istället för konkret brottsbekämpning utse olika måltavlor och rikta skatteverkets, försäkringskassans med flera myndigheters arbeten mot olika personer i olika konstellationer. Ett arbete som redan pågått och som inte förhindrat nya skottdraman. Varför? För att personerna på listan bara är personer som redan har en känd föreningstillhörighet som polisen valt att rikta arbetet emot. De är i flertalet fall inte personer som kan tänkas ha med skjutningarna att göra utan är bara ett försök för polisen att framstå som handlingskraftiga när de i själva verket inte gör någonting som de inte redan gjort under lång tid. Listorna har bara fått ett nytt namn men består av samma personer som insatser riktats mot tidigare.
http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2698067/malmopolisens-nya-plan-massgripanden
Media skildrar västar och publicerar bild och namn
Media säljer oblygt enormt med lösnummer på Malmömorden. Men när de ger sig in på att med namn och bild exempelvis skriva om vilka som leder olika grupper i Malmö går de över gränsen. Att på detta osmakliga sätt koppla ihop föreningar och enskilda personer med olika skottdraman med dödlig utgång då är gränsen nådd och överskriden! Det är osmakligt, lågt och ett mycket billigt sätt att hjälpa polisen i deras låtsaskamp för att lösa brotten.
Medias uppgift är inte att okritiskt skriva och återge vad polisen vill ha ut för bild kring olika skeenden såsom i Malmö. Medias uppgift är att kritiskt granska makten och de som utövar makten. Medias uppgift är att gräva fram fakta och ge den sanna bilden av en verklighet. Det är inte okay att vare sig namnge personer eller föreningar i ett sammanhang där föreningarna och personerna inte är inblandade. Det är etiskt fel, det är dålig journalistik och det är ett mycket billigt sätt att plocka poäng och att sälja lösnummer!!
Det är inte heller okay att låta bilder av mc-västar ligga till grund för att övergripande skildra brottslighet! Förekommer ingenting i artikeln som har med mc-klubbar att göra varför då välja att illustrera brottslighet med en bild på en mc-väst? Varför inte istället välja en bild av polischefen Göran Lindberg som kanske mer än någon annan inför allmänheten framstår som en riktigt osmaklig brottsling? Exemplet med att välja en mc-väst för att illustrera brottslighet överhuvudtaget är likaledes ett exempel på usel journalistik med ett billigt syfte att demonisera mc-klubbarna! Det är exempel på hänsynslös journalistik utan iakttagande av några som helst etiska regler.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/23-miljoner-priset-for-en-gangmedlem_6819633.svd
Sveriges enda bikerforskare, Stig Grundvall, uttryckte saken enligt följande i en intervju med Payback: ”Jag har blivit varse att det är människors liv jag skriver om. Livsöden är inte oberörbara men kräver en särskild omsorg. En medmänsklig varsamhet är på sin plats. Det etiska ansvaret människor emellan måste alltid utgå från respekten för individens integritet” Så talar en människa som förstått och insett allvaret i sitt arbete och vad arbetet kan få för konsekvenser för oskyldiga personer. Så borde också media resonera och fundera kring varje enskild publicering.
Fakta och forskning kring mc-klubbarna!
På de senaste åren har alltmer ny fakta och forskning framkommit kring mc-klubbarnas verksamhet framkommit som visar att såväl polismyndigheternas som exempelvis Lasse Wierups ounderbyggda påståenden om mc-klubbarnas del i olika former av kriminalitet är fel. Vi avslutar därför artikeln med att hänvisa till dessa olika forskningsrön:
Både intervjuade åklagare och poliser uttrycker att aktionsgruppernas arbete i alltför stor utsträckning har inriktats mot MC-gäng, som linjeverksamheten bedöms klara av att hantera relativt väl. De menar att man då missar de lösa nätverken, som inte är särskilt våldsamma, men som påverkar samhället i stort genom att deras kriminella aktiviteter skapar stora samhällskostnader. Det anses medföra att insatserna varken resulterar i att de mest strategiska personerna lagförs eller att deras verksamhet skadas i särskilt stor utsträckning.
Enligt Magnus Osvald är det främst i olika gängkonstellationer utpressning används som inkomstkälla. – Men det handlar inte om några mc-gäng, utan snarare mindre grupper och gäng utan några namn som pressar varandra.
http://www.metro.se/nyheter/unga-gang-lever-pa-utpressning/EVHlbc%21lgHZteA97KkuQ/
Sidan 69 (71): “Däremot tycks vissa aktörer profitera på kriminella gängs skrämselkapital utan att ha någon egentlig koppling till gängen. Genom att hänvisa till gängen bidrar de till att ge Skatteverket en skev bild av vilka som ligger bakom den kriminella verksamheten. Som nämndes i den interna kontrollfasen talar mycket för att exempelvis kriminella gängs betydelse ibland överskattas (jfr även Brå 2007:27). En organisatör svarar på en fråga om varför gängen ofta dyker upp i intervjuer och ärenden”:
“Jag kan förklara för dig varför det blir så. Om jag till exempel har haft en [gångare], så har han frågat mig, vad ska jag säga nu om jag åker fast? Ja, då säger du att du har blivit tillfrågad om det här av en person med utländsk härkomst eller MC-gäng. Ochdu är livrädd. Mer än så kan du inte säga. Sedan ber du alla dra åt helvete och så ber du din advokat att ringa mig och så får vi se hur vi ska lösa problemet. Så det har gått som kutym i det hela att man alltid skyller på MC-gäng eller utlänningar (skratt)”.
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=2011_07_Storskaliga_skattebrott_webb.pdf&url=/dynamaster/file_archive/110817/eb526ce99486ae659439cfa2d36aab25/2011%255f07%255fStorskaliga%255fskattebrott%255fwebb.pdf
Johanna Skinnari, en av rapportförfattarnas uttalande i en artikel i Dagens Nyheter: “En annan gammal sanning är att den organiserade brottsligheten med mc-gäng i spetsen är mycket aktiv med svartjobb”…– ”Men det är inte vår bild. Dels ser de som organiserar det här ned på de kriminella, dels vet de att polisen har dem under uppsikt”.
http://www.dn.se/ekonomi/affarsman-drivande-i-skattebrott
Ur Brottsförebyggande Rådets rapport, MC-Brott 1999:6, som är den enda forskningsbaserade utredningen rörande bikerklubbarnas verksamhet som någonsin utförts i Sverige, citerar jag följande väldigt talande stycken:
Sidan 7: ”Brottsligheten är alltså ojämnt fördelad. Detta stärker hypotesen om att de svenska mc-gängens brottslighet främst begås av vissa grupper av medlemmar och då inte i organiserad form. De åtgärder som samhället vidtar mot mc-gängen bör således, för att vara effektiva, främst riktas mot de medlemmar som begår brott i organiserad form”.
Sidan 8: ”…så begås merparten av vad som brukar kallas mc-relaterad brottslighet endast av någon eller några medlemmar. Dessa mindre grupper agerar ibland tillsammans med personer utanför gängen. Enligt KUT ska mc-gängen alltså inte förstås som brottsorganisationer i traditionell mening”.
Sidan 30: ”I material hos Rikskriminalpolisen i Sverige, framstår inte mc-gängen som brottsorganisationer av klassiskt snitt. Organiserad brottslighet sägs dock förekomma. Det kan till exempel handla om att grupper av medlemmar – ibland tillsammans med personer utanför gängen – ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydigt med mc-gänget”.
Sidan 35: ”Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan”.
Sidan 36: ”Även om hänsyn tas till de brott för vilka det finns skäliga misstankar, ger det sammantagna utdraget ur PBR-registret inga belägg för att mc-gängen i sin helhet kan likställas med traditionella brottsorganisationer”.
Vi avslutar med ett citat från hösten 2010 där Lars Korsell, Brå-chef över enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet, i en intervju för Sveriges Radio, Upplandsnytt, gör ett flertal intressanta uttalanden. Korsell uttalar i intervjun att förbud mot så kallade mc-västar i krogmiljö är ett exempel på när samhället gått för långt i sin brottsbekämpande verksamhet. Korsell finner det även problematiskt att polis och media pratar om mc-gängskriminalitet och markerar att Brå tar avstånd från förföljelserna mot mc-klubbarna med orden: ”Vår bild är nog den att de här mc-gängen är inte kriminella organisationer eller egentligen kriminella utan att det finns personer i gänget som är involverade i kriminalitet”.
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=99062318120.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050124/f6dbda9ec98d5595541ead6e4a71a8c5/99062318120.pdf
