Publicering med ett syfte!
Vi skriver idag om en företeelse som vi uppmärksammade redan i november 2012 nämligen om hur kriminaljournalister arbetar i symbios med polisen men också att de kriminaljournalister som är kritiska mot polisen stängs av från polisens källor. Och uppgifterna kommer från de kanske mest vederhäftiga personer som idag vågar vara kritiska mot landets poliskår, nämligen journalisten och författaren Jan Guillou samt polisprofessorn Leif G W Persson!
Varför repriserar vi då just denna artikel vid denna tidpunkt? Jo, för att vi har ett väldigt speciellt syfte med publiceringen som kommer att uppenbaras senare under veckan varför vi vill att våra läsare ska ha artikelns skrivningar i färskt minne!
Om hur kriminaljournalister och polisen samverkar i symbios med varandra
Det som Payback Sverige hela tiden hävdat, nämligen att polisen vägrar ge media material om de inte skriver vad polisen vill bekräftades i TV-programmet Veckans Brott, avsnitt 5/10 den 13 november 2012. Jan Guillou och Leif G W Persson, två mycket tunga och ansedda aktörer med så stor inblick i dessa världar stod då för nedanstående återgivna uttalanden.
Det finns knappast några jämförbara journalister och kriminologer vad avser sanningsvittnande eller vad gäller erfarenhet och kunskap om media, polis och kriminaljournalistik i Sverige varför deras utsagor måste anses utgöra fullgoda bevis i sig för sanningshalten i påståendena!
Vi återger ungefärliga hålltider i programmet och vad som där uttalas:
25.10 Guillou: De journalister som skriver som polisen vill har lättare att få tips än de som skriver som inte polisen vill.
28.35 G W Persson: Om symbiosen mellan Statsmakten och media
36.30 Guillou: Det är sista skriket nu att den ena kriminalreportern efter den andra slår sina påsar ihop med en mytoman gangster och skriver nån sorts hyllningsversion av denna påstådda gangsters liv.
37.10 G W Persson: Så länge det generar pengar, genererar läsare och därmed pengar går det tydligen bra. (Såsom fortsättning på Guillous uttalande kring kriminalreportrars samarbete med mytomangangsters)
37.45 G W Persson: Men tidigare var det polisen som var den givna samarbetspartnern och det är det fortfarande i väsentliga stycken.
39.30 G W Persson: Det finns ju inom media ytterst få kritiska röster.
39,50 Guillou om journalisters relation till polisen: Det beror ju på vilken journalist det handlar om. Kollaboratörerna, om jag får kalla dem det inom journalistkåren, är naturligvis väl sedda av polisen. Eftersom de framför polisens versioner, polisens önsketänkande eller polisens särskilda önskemål i sådana här mera finurliga sammanhang, som Bengt var inne på, medan kritiska journalister helt enkelt bara stängs av från polisens källor och får försöka med annat såsom advokater och åklagare.
40.15 Guillou om huruvida det finns en symbios mellan kriminaljournalister och polisen idag: Ja, därför att poliser gillar att få sina tankar, redan i ett mycket tidigt skede av en utredning, publicerade. Jag vet inte om det ser verkligare ut eller något sånt där. Och, journalister har ju den ursäkten att: Ja, men den här källan är inom polisen. Då spelar det ingen roll vilka dumheter det handlar om. Det är så att säga en en legitim källa. Och, då kan man skriva spännande, kul, saker. Även i såna fall där man inte tror på det själv. Det finns ju exempel på när journalister skriver sådant som de vet absolut inte kan vara sanna.
Länk till ursprungsartikel:
http://www.payback.name/?p=8565