Vem där..?
Min historia
Vad bikerlivet är behöver ingen förklaring, det vet ni redan. Däremot ska jag berätta historien om min eget liv och hur jag hamnade här.
1979 började jag på gymnasiet med inriktning som bilmekaniker, man var nu på väg att lämna moppe tiden och jag hade bara bil i tanken, motorcyklar fanns inte med i bilden alls. En Chevrolet Corvette, jajamen, en sån skulle det bli! Nåväl, jag började min utbildning och fick nya kamrater som sig bör, de flesta bilintresserade som jag, men med ett undantag.
En något äldre kille i klassen körde motorcykel, en blå choppad Shovelhead. Varje dag när han åkte iväg från skolan så hörde jag ljudet av en 1200 cc V-twin med raka rör försvinna i fjärran, mm… Det där låter bra tänkte jag, till och med så bra att jag började intressera mig alltmer för motorcyklar, och plötsligt fanns de där, i alla möjliga varianter och storlekar.
Sagt och gjort, mc kort fick det bli och inköp av en 125:a som det fanns gott om på den tiden. Min klasskamrat på HD:n visade sig också vara medlem i en mc klubb i Karlstad och han tog mig med dit. Det kanske inte var en bikerklubb direkt med dagens mått mätt, men å andra sidan fanns knappt ordet på den tiden.
Väl där möttes jag av trevliga och positiva personer som jag aldrig sett förut, alla var välkomnande och man kände snart att man var en i gänget. Jag fick uppleva en samhörighet och familjekänsla som jag aldrig tidigare haft i livet, det har betytt mycket för mig. Att uppskattas för den man är och vad man gör, det var nått nytt. Där fick jag också mitt smeknamn “Killing” (svenska) och så har det varit sedan 1980
Att jag senare lämnade klubblivet som medlem har sina skäl, men jag har aldrig slutat umgås i dessa kretsar, och jag är lika välkommen idag som jag var när det begav sig som bäst. Där känner jag mig alltid som hemma och det finns gott om gamla anekdoter att prata om över en kopp kaffe eller en öl när det passar. Det finns som sagt en vänskap och samhörighet som är svår att finna någon annanstans.
När man pratar med folk utanför bikersfären så har de sällan förståelse för det man pratar om, och nästan alltid så kommer de dragandes med “hur kan du umgås med sånt folk”..?
De har som merparten av Sveriges befolkning läst dagstidningar och fått “sanningen” där, och det vet vi ju hur media brukar framställa bikervärlden, inget säljer så bra som ett välkänt ryggmärke på förstasidan.
Mitt svar är alltid till de som argumenterar, för det första så kände jag flera av dessa personer långt innan ”vissa klubbar” ens var etablerade i Sverige, de var och är fortfarande mina goda vänner sedan tidigt 80-tal. Ska jag utesluta dem ur min vänskapskrets bara för de valt en specifik klubb istället för en annan, hur menar du? För det andra, vilka egna erfarenheter har du från bikervärlden och folket däri, nä just det… Inga alls, slut kommentar.
Jag lever kanske inte det bikerliv som många av er andra, men jag har största respekt för de bröder och systrar som gör det. Ni lever ett liv som många avundas, ni ser om ert hus och ställer upp för varandra när det behövs. Ingen är bättre än någon annan och man respekterar de regler som satts upp för att hålla ihop sin familj.
Att kunna resa runt i Sverige och hälsa på olika klubbar är alltid lika trevligt, man är välkommen som en i familjen, och den familjen kommer jag alltid känna mig trygg med.
Och jag hoppas verkligen vi fortsatt kan få känna friheten på hoj i vårt land, att få visa klubbtillhörighet utan att klassas som banditer och respekteras för de vi är.
Payback
Jag vill tacka för det förtroende som jag fått som ny ordförande i Payback, och jag hoppas kunna förvalta det på bästa sätt och fortsättningsvis försvara bikers rättigheter i samhället som tidigare personer före mig gjort mycket förtjänstfullt. Jag är medveten om att det är inte en lätt uppgift då Payback motarbetas på olika sätt för att våra röster skall tystas ned, men vi får aldrig ge upp!
Vision
Jag hoppas kunna bidra till att Payback och alla dess medlemmar står stärkta in i framtiden och fortsatt blir en faktor att räkna med. Försöka påverka och informera politiker och myndigheter m.fl. om vår rätt att kunna bedriva klubbverksamhet samt att få röra oss fritt i samhället med västar och emblem som visar vår tillhörighet.
Nu har vi ett nytt år och en ny sommar utan pandemi och annat elände att se fram emot, och jag önskar att ni alla får en fantastisk tid på hojen. Och att ni också får chansen att lyssna till ljudet av en V-twin som försvinner i fjärran, precis som jag gjorde första gången för drygt 40 år sedan…
Lev väl
Håkan “Killing” Jacobsson
Ordförande Payback Sverige