LKAB försökte införa ett samtyckesavtal
För fjorton dagar sedan ungefär krävde helt plötsligt LKAB att alla entreprenörer och deras anställda skulle skriva på ett samtyckesavtal för att få tillträde till LKAB:s område.
Genom att undertekna samtyckesavtalet gav den enskilde LKAB rätten att genom ett annat företag, göra en bakgrundskontroll på personen för att se om det finns skäl att neka tillträde enligt kriterierna i LKAB:s bevakningshandbok. Om entreprenören inte skrev på nekades personen inpassering till området. Personer som nekades kunde inte erhålla information om anledningen till att han nekades.
Payback Sverige erhöll redan från dag 1 kontinuerlig information om vad som hände i sak men valde att ligga lågt i saken då de anställda gick till sina fackförbund som drev saken och till slut fick LKAB att backa och återkomma med ett nytt avtal vilket kanske görs framöver. I denna typ av ärenden har ju facken betyldigt större chans att få rättelse då de är en dirket förhandlingspart för de anställda än en bikerorganisation.
Grunder för att nekas tillträde till LKAB-området
Kriterierna för att nekas tillträde till området var följande:
– Personen har tidigare haft tillträde men är föremål för en medicinsk behandling som inte medger närvaro på arbetsplatsen.
– Personen har tidigare haft tillträde men är föremål för en rättslig prövning som inte medger närvaro på arbetsplatsen.
– Personen har lämnat felaktiga eller missvisande uppgifter vid ansökan om tillträde.
– Personen är dömd för brott som innefattar;
-Brottslighet som avses kampen mot organiserad brottslighet. Det rör bland annat bestickning, bedrägeri, penningtvätt.
– Personen förekommer medialt eller på annat sätt offentligt i anslutning till de organisationer som omnämns i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF om kampen mot organiserad brottslighet.
Under hela tiden saken förekom flitigt i media vägrade LKAB berätta om vilket företag som utförde kontrollen utan att motivera varför…
Rambeslutskriteriet avslöjar att Polisen ligger bakom alltihop!
Förutom luddiga skrivningar kring medicinsk behandling och rättslig prövning som inte går att utläsa vad som avses innefattar skrivningarna i bevakningshandboken ett mycket avslöjande kriterie. Ett kriterie som direkt påvisar att det så kallade företaget som skulle göra bedömningen rörande vilka personer som inte uppfyllde kriterierna och vilka som gjorde så inte kan vara någon annan än Polismyndigheten i Norrbottens Län, därav allt hemlighetsmakeri kring saken. För därmed agerar polisen ånyo utan lagstöd och bryter emot lagen som den multikriminella organisation polisen idag utgör i Sverige!
Polisen har länge försökt kriminalisera organisationer med mera utefter en definition inom EU som dock avvisats av regeringen utefter inrådan från bland annat advokatsamfundet. Payback har flera gånger skrivit om saken vilket tydligen medfört att polismyndigheten nu gått över till en än mer suspekt definition. Läs bland annat: http://www.payback.name/?p=8834
I rambeslutet som hänvisas till i skrivningen i Rådets rambeslut 2008/841/RIF om kampen mot organiserad brottslighet är utformad enligt följande:
Artikel 2
Brott som rör deltagande i en kriminell organisation
Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den ena eller båda av följande typer av beteende som rör en kriminell organisation betraktas som brottsliga gärningar.
a) Beteendet hos en person, som med avsikt och med kunskap om antingen den kriminella organisationens syfte och allmänna verksamhet eller organisationens avsikt att begå brotten i fråga, aktivt deltar i organisationens brottsliga verksamhet, vari inbegrips tillhandahållande av information eller materiellt stöd, rekrytering av nya medlemmar och alla former av finansiering av verksamheten, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av organisationens brottsliga verksamhet.
b) Det beteende hos en person som utgörs av en överenskommelse med en eller flera personer om en verksamhet, som om den genomförs innebär att brott som avses i artikel 1 begås, även om personen i fråga inte deltar i det egentliga genomförandet av verksamheten.
Att polisen driver sak med exakt denna förmulering och användandet av just denna artikel när det avser såväl anbudsgivare som underleverantörer kan ni lätt ta del av och inse genom att klicka på följande länk: googlesokning
Återigen – artikeln är ej införd i svensk lag
Staten har tillsatt en utredning benämnd “Skärpta straffrättsliga åtgärder mot organiserad brottslighet”. Utredningen ska senast den 31 mars 2014 redovisa sitt betänkande. Sidan 8 i utredningsdirektivet: Det bör därför övervägas om straffansvaret kan förändras så att det blir lättare att tillämpa i förhållande till personer som t.ex. deltagit eller varit ledare i det sammanhang där det aktuella brottet förekommit. Den som har en sådan roll kan anses ha försatt sig i en position som gör att det är rimligt med högre krav för att undgå straffansvar.
Förslagen enligt refererade Rambeslut är ej införda i Svensk lag. De är således inte genomförda varför de ej heller kan användas med juridisk bärighet inom Sverige såsom polisen bevisligen gör.
Kriminaliseringsutredningen 2000:88 hade dock att utreda just om själva medlemskap i en organisation och/eller stöd till eller finansiering av skulle kriminaliseras. Utredningen konstaterade: Sidan 87: “Det finns inga belägg för att brottsligheten är organiserad i den meningen att brotten skulle begås för mc-klubbarnas räkning eller på order uppifrån. Brotten begås av en eller flera medlemmar för egen räkning, ibland i samarbete med personer utanför mc-miljön”.
Sid 181 (59): En fråga i sammanhanget är emellertid om en sådan kriminalisering likväl skulle kunna medföra att möjligheterna till politisk opinionsbildning inskränktes på ett otillbörligt sätt. I våra direktiv konstateras att det inom miljörörelsen och fredsrörelsen i dag finns grupper som, för att uppnå politiska mål som i och för sig är accepterade i ett demokratiskt samhälle, använder sig av metoder som är brottsliga och genomför sina aktioner i organiserad form. Även om de brottsliga gärningarna som sådana givetvis måste beivras så kan det, enligt vad som anförs i direktiven, inte komma i fråga att ingripa mot deltagandet i eller stödet till sådana organisationer i och för sig. Som skäl för denna ståndpunkt anförs just att ett sådant ingripande skulle innebära att möjligheterna till politisk opinionsbildning skulle kringskäras på ett sätt som vore oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.
Sid 182 (60): Som vi ser det kan det inte gärna komma i fråga att utforma straffbestämmelserna på ett sådant sätt, att skillnad skulle kunna göras mellan olika sammanslutningar beroende på vilka mål dessa vill uppnå med de brottsliga aktiviteterna. Man kan alltså inte bortse från risken för att bestämmelser av här diskuterat slag skulle kunna leda till resultat som från de i direktiven angivna utgångspunkterna skulle framstå som oacceptabla. Vi anser mot bakgrund av det anförda att övervägande skäl talar för att de här diskuterade straffbestämmelserna inte bör införas. Det sagda innebär att vi gör bedömningen att någon utvidgning inte bör ske av det kriminaliserade området såvitt gäller deltagande i eller stöd till sammanslutningar där det förekommer allvarlig brottslighet.
Utredningen avvisade således just de förslag som polisen idag använder och som aldrig införts i Svensk lag: http://www.regeringen.se/content/1/c4/06/15/5b43eadc.pdf
Länk till inledande artikel:
http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?articleid=7859379