Ett vittnesmål direkt från en mc-klubb i form av en JO-anmälan. Anmälan kompletteras med bildbevis nedan på den brutna arm polisingripandet förorsakade klubbens president.
Payback kommer att följa upp ärendet med en längre skrivelse i ärendet vid senare tidpunkt.
Ärendet har också föranlett ett TV-reportage vilket kan tas del av nedan:
———————————————————————————————————————————————–
Riksdagens Ombudsmän – JO
Box 163 27
103 27 STOCKHOLM
Anmälare: Hurricanes MC Borås
Anmälan riktar sig mot: Polismyndigheten i Västra Götaland
JO-anmälan
Genom hela denna JO-anmälan löper en tråd som klart visar att polisen vid de aktuella händelserna den 9 och 10 juni 2010 klart handlat i strid med allt ifrån Polisstyrelsens föreskrifter till Europakonventionen. Polisen har inte bara handlat i strid med lag, utan även gjort detta på ett anmärkningsvärt klandervärt manér. Det som vi i Hurricanes MC utsattes för i allmänhet och XX i synnerhet kan inte kallas annat än ett brutalt rättsövergrepp.
Härmed önskar vi en fullständig prövning av polisens ingripande och agerande vid händelsen i fråga med stöd av vad som anges i denna JO-anmälan eller annat som JO finner relevant.
Denna JO-anmälan har disponerats så att först redogörs för händelsen i stora drag varefter två utsagor redovisas. Därefter kommer vi att ange rättsligt relevanta lagrum och allmänna principer som vi anser har betydelse för JO:s prövning av den aktuella händelsen. Denna genomgång kommer börja med vad vi anser när det gäller agerandet och ingripandet vid själva klubbhuset och därefter kommer vi övergå till agerandet och ingripandet mot XX.
Den 9 juni 2010 omkring 15.30 inträffade följande:
Polisen åkte efter en bil och bevittnade hur föraren av bilen i garaget lämnade en viss kvantitet cider.
Det var alltså till den enskilda medlemmens garage bilen anlände och detta hade således ingenting med klubben eller övriga klubbmedlemmar att göra. Därmed är det som hände härefter anmärkningsvärt ur rättssäkerhetssynpunkt.
I garaget befann sig ett antal personer, varav vissa bar Hurricanes MC:s klubbväst. Vår klubblokal är belägen en bit ifrån garaget och ligger alltså inte i anslutning till garaget. Klubblokalen är dock synlig från garaget. När poliserna blev varse vår klubblokal företog de husrannsakan i denna. Här fanns i ett förråd en viss mängd alkohol som enligt alla mått mätt får betraktas som proportionerlig sett till enskilt bruk av klubbens medlemmar. Denna alkohol beslagtogs. Under husrannsakan fick ingen närvara då polisen vid 17-tiden uppgav att de ville arbeta ostört och vi fick inte heller se vad som beslagtogs. Vi blev inte bara utkörda ur lokalerna, utan var till och med tvungna att lämna själva området.
Vid sjutiden företogs husrannsakan i XX bil. Vid åttatiden tillkallades vad vi utgick ifrån var narkotikahundar varvid klubblokalen och XX bil återigen genomsöktes. Efter detta kom en kvinnlig polis i en polisbil. Ur denna plockade hon hämtmat som hon tog med ini vår klubblokal. Vi upplevde det som ett uttryck för bristande respekt och missaktning att polisen satt i våra lokaler och åt medan vi stod i ett hörn och väntade.
Dagen efter företogs även husrannsakan i XX hem. Förutom dessa husrannsakningar företogs husrannsakan i ytterligare en klubbmedlems hem samt i ett näraliggande företags lokaler, men detta kommer jag inte att beröra vidare här. Detsamma gäller det beslag som skedde i garaget.
Medlems utsaga
Anländer runt kvart över fyra på aktuell onsdag till klubblokal. Får berättat av mig från närvarande medlemmar att lokalen genomgår en husrannsakan utförd av ordningsmakten. Som medlem i klubben vill jag ta reda på mer vad det är som försiggår varpå jag går in i lokalen. I lokalen befinner sig förutom medlemmarna XX och YY även två män i alldagliga kläder jag inte kände igen, dessa samtalade med XX. Det var framförallt en av männen som ledde samtalet vilket bäst kan beskrivas som högljutt och aggressivt från den okända mannens sida.
De berättar att de genomför en husrannsakan och att de är poliser. Då jag inte sett någon polisbil utanför ber jag den man som leder samtalet om legitimation, denne blir då mer agiterad och trycker upp sin legitimation centimeter från mitt ansikte och presenterar sig vid namn (kanske inte så konstigt då legitimationen inte gick att se så som den visades upp). Förnamnet var som jag minns det var Henrik.
Henrik gapar högljutt till XX att denne skall lämna över nycklar. ”Henrik” drar demonstrativt på sig sina skinnhandskar och säger åt mig och YY att vi skall lämna lokalen annars skall vi få hjälp med detta.
Mellan klockan 20-21 är husrannsakan klar och jag tillåts tillträde till lokalen. Under min ankomst vid 16.15 till kl. 20-21 görs följande iakttagelser:
- XX förs aggressivt till polisbil varpå man onödigt hårdhänt bänder ner honom på polisbilens huv.
- Flera polismän på plats såväl uniformerade som civilt klädda vägrar svara på uppgifter eller kommer med felaktiga uppgifter: som t.ex. att vi inte har någon chans att få något protokoll på de föremål som beslagtagits (trots att detta är en rättighet enligt Rättegångsbalken).
- Jag frågar polisman på plats om vi inte kan få ha representant på plats under själva husrannsakan varpå svaret blir nej.
- Vid ca.18tiden blir samtliga klubbmedlemmar avvisade från markområdet utanför klubblokalen. På frågan varför ges inget svar.
- När ordningsmakten lämnat lokalen och jag åter fått tillträde ser jag att utrymme innanför ståldörr vid klädgarderob är öppen och det är tänt. Detta utrymme ägs och disponeras så vitt jag vet av fastighetsägarens son, så fråga väcks om detta utrymme verkligen ”ingick” i åklagares beslut om var husrannsakan skall genomföras.
- Jag och flera andra medlemmar observerar hur mat av modell ”gatukök” förs in i klubblokal av polismän och vad vi antar konsumeras därinne. Maten ser ut att räcka till flera poliser. Får man konsumera middag på en presumtiv brottsplats?
XXs utsaga
När polisen, helt felaktigt, kopplat garaget till klubbhuset företog polisen husrannsakan efter att ha berett sig tillträde till klubblokalen. Det var då ca 7-8 civila poliser där. Jag frågade vem det var som höll i aktionen. Den man som vad jag förstår var ansvarig benämndes Henrik . Jag frågade honom vad de gjorde i vår klubblokal och om de hade någon form av tillstånd. Han var uppenbart otrevlig och svarade att vi skulle ”skita i det” och att vi ”hade sett för mycket amerikanska filmer”.
Denna Henrik uppträdde på ett hotfullt och aggressivt sätt och sa saker som: ”Passa er era jävlar annars ska ni få, ”vi kommer hit och gör vad fan vi vill” och ”ni ska få veta vem som bestämmer”. Han uttalade under tiden en hel del svordomar samt gapade och skrek.
Personligen undrar jag om det inte är av större vikt att ta itu med langare som säljer alkohol till ungdomar än att på lösa grunder och på klandervärt vis göra husrannsakan i våra lokaler?
Efter att polisen företagit husrannsakan anlände 2 polisbilar med sammantaget 4 uniformsklädda poliser. Innan de uniformsklädda poliserna anlände kändes det som att de civilklädda poliserna vaktade mig. De cirkulerade hela tiden omkring mig. Den enda anledningen jag kan finna till varför polisen var intresserade av just mig var med största sannolikhet att jag bar en väst med ordet ”president”.
Jag minns inte att poliserna sa någonting om att de önskade att jag skulle medfölja till polisstationen. De fyra uniformsklädda poliserna hoppade på mig, hur mycket de civila hjälpte till vet jag inte. Poliserna bröt med kraftigt grepp bak armarna på mig och höll ett järngrepp om mina armar. Jag hörde hur det smällde till i armen när de bände bak den. Därefter hävde de upp mig upp på en motorhuv. Jag gjorde inget som helst motstånd.
Det står klart att jag i denna situation var helt värnlös. Trots detta uttalade poliserna hotelser om att jag ska utsättas för pepparspray. De uttalade hot som ”passa dig din jävel annars ska vi pepparspraya dig”.. Efter detta handfängslades jag bakom ryggen och sattes i baksätet av en polisbil
Jag uppskattar att en halvtimma förflöt mellan det att polisen anlände tills jag fördes iväg i polisbilen. Allting gick väldigt fort och jag hann knappt uppfatta vad som hände. Jag undrar om poliserna uppfattade vad som hände och om de verkligen visste vad de gjorde eller om de bara förtog slumpvis handlingar i ett förvirrat och upprymt tillstånd.
Vid ankomsten till polisstationen placerades jag i en s.k. fyllecell där jag förvarades i 48 timmar. Jag förstår inte varför jag placerades i en fyllecell som är den mest obekväma av celler när jag hade inte ens druckit en lättöl. Efter ett dygn fick jag en kudde och en filt fick jag på morgonen. Jag fick ingenting att äta förrän nästa dag.
Det mest ironiska i hela denna berättelse är det faktum att jag hade följt med poliserna om de bara hade bett mig. Jag begriper inte varför de handlade som de gjorde utan att höra med mig innan de brutalt överföll mig.
Aktuella rättsregler och principer gällande husrannsakan och beslag vid klubbhuset
Vi är angelägna om att få lagenligheten av husrannsakan prövad då detta är ett ingripande tvångsmedel som den enskilde genom grundlag är skyddad mot i 2 kap. 6 § regeringsformen. Samtidigt får detta skydd för den enskildes rättssfär enligt 2 kap. 12 § regeringsformen inskränkas genom lag vilken även den offentliga makten ska utövas under enligt legalitetsprincipen som framgår av 1 kap. 1 § regeringsformen. Företas husrannsakan utan att dessa grunder är uppfyllda är det allvarligt för den enskilde ur rättssäkerhetssynpunkt men även för Sverige som stat då landets status av rättsstat därmed skulle kunna ifrågasättas.
Vad gäller legaliteten av denna husrannsakan kan vi förstå att det fanns laga grund för ingripandet eftersom misstankegraden är lågt satt. Vi önskar dock ändå en prövning av detta i enlighet med 28 kap. 1 § rättegångsbalken. Med detta menas att vi undrar om det verkligen fanns sådana konkreta omständigheter och samband mellan klubblokalen och garaget att detta kunde grunda en skälig misstanke om brott. Mest upprörande avseende denna husrannsakan var dock polisens sätt att hantera situationen och det beteende som föranleddes därav.
Den person som ledde aktionen svarade otrevligt att vi hade ”sett för mycket amerikanska filmer” när vi frågade om han hade något skriftligt tillstånd att företa husrannsakan. Nu i efterhand har vi förstått att man inte behöver uppvisa någon form av tillstånd, men det finns ingen anledning för en polis att svara på det sättet. Detta då det i 4 kap. 1 § polisförordningen stadgas att polisen ska:”…. i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.”
Att inte svara på frågor, svära, vara otrevlig och dumförklara oss kan inte anses överensstämma med 4 kap 1 § polisförordningen. Ironiskt är att den polis som ledde aktionen dumförklarade oss för att därefter själv begå tjänstefel när han tvingade oss att lämna lokalerna under det att husrannsakan företogs. Detta då det i 28 kap. 7 § st.2 rättegångsbalken föreskrivs att den som drabbas av husrannsakan själv ska få tillfälle att närvara. Enligt svensk lag är intresset av att den som drabbas av husrannsakan så skyddsvärt att möjligheten till övervakan av denna har utsträckts till att även omfatta närvaro av annan då den drabbade själv inte kan närvara. Att polisen nekade oss tillträde till våra lokaler innebär att de som utövare av den offentliga makten handlar i strid med lag vilket klart strider mot legalitetsprincipen.
Huvudregeln när det gäller husrannsakan enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken är att det ska förekomma anledning att anta att brott förövats samt att skälig misstanke föreligger. Eftersom ingen av oss är dömd för narkotikabrott samt tar tydligt avstånd från sådant kan man verkligen fråga sig hur det kunde förekomma anledning att misstänka sådant brott och inkalla narkotikahundar. I doktrinen, varmed avses boken straffprocessuella tvångsmedel, anges att husrannsakan inte får företas i avsikt att skaffa information om något annat brott än det som ligger till grund för tvångsmedlet. Därmed har polisen inte rätt att under husrannsakan tillkalla narkotikahundar när det inte var misstanke om något sådant som beslut om husrannsakan grundades på, vilket vi starkt tvivlar på. Vidare kan här nämnas ändamålsprincipen som innebär att beslutsfattare vid misstanke om ett visst brott inte får tillgripa tvångsmedel endast pga. ett allmänt antagande om att den misstänkte även gjort sig skyldig till annan brottslighet (JO 1986/87 s.74).
Aktuella rättsregler och principer gällande husrannsakan i XX hem och bil
Hur husrannsakan i XX hem genomfördes står i klar kontrast till hur husrannsakan genomfördes vid klubbhuset. Den enda anledningen till varför skillnaden i beteende hos poliserna var så stor anser vi är att det var ungdomsgruppen som ingrep vid klubbhuset och den ordinarie polisen i XX hem. Det är såhär en husrannsakan, om den nu ska ske, ska gå till. Det är tydligt att ungdomsgruppen inte klarade av att hantera situationen. Den aggressivitet som dessa visade är enbart ett tecken på avsaknad av kontroll.
Vi önskar en prövning av om det fanns laga grund för husrannsakan i XX hem. Vad fanns det för konkreta omständigheter gällande just honom av alla medlemmar som föranledde ett sådant ingripande? När det gäller husrannsakan i XX bil vill vi anföra samma skäl till prövning som ovan under rubriken aktuella rättsregler och principer gällande husrannsakan och beslag vid klubbhuset med tillägg av varför just han drabbades.
Aktuella rättsregler och principer gällande gripandet och anhållandet av XX
XX placerades i en s.k. fyllecell och då han inte var alkoholpåverkad är detta en felaktig placering då han skulle placerats i anhållningsarrest. Det är ingen hemlighet att en fyllecell är långt mindre komfortabel än en vanlig cell. I 1 kap 2 § regeringsformen stadgas att den offentliga makten, vilken bl.a. utövas av polismän, skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Att helt felaktig placera XX i en obekväm fyllecell kan inte sägas utstråla respekt för hans värdighet. Om det nu skulle vara följd av någon slags platsbrist bör polismännen, i enlighet med hänsynsprincipen vilken bl.a. ger uttryck för att den enskilde inte ska utsättas för onödig olägenhet, i vart fall tillsett att XX fick mat och sängkläder. Annat än madrass behövs inte i en fyllecell, men i en sådan cell som XX borde ha blivit placerad i. Detta framgår av 2 § RPSFS 2001:12/FAP 915-1. Polismännen borde då gjort vad de kunde för att höja standarden i cellen.
Att själva placeringen var undermålig och utan respekt är en sak. Utöver detta anser vi att gripandet och anhållandet saknade laga grund. Polisen har därmed i sitt handlande agerat i strid med legalitetsprincipen. Än viktigare är frihetsberövande är en sådan ingripande åtgärd i den enskildes rättssfär att den enskilde gentemot det allmänna är skyddad mot frihetsberövande i 2 kap. 8 § regeringsformen. I 2 kap 12 § regeringsformen stadgas att sådant frihetsberövande endast får ske med stöd av lag samt för att tillgodose demokratiska ändamål, den s.k. ändamålsprincipen. Är åtgärden inte i enlighet med detta saknas laga grund.
Man kan ifrågasätta varför polisen grep XX. Så som vi uppfattar det var det en kul grej för polisen. Att det valde just XX måste bero på att han bar en väst med märket ”president”. Polisens handlande strider i sådana fall mot ändamålsprincipen, regeringsformens 2 kap. och även objektivitetsprincipen enligt 1 kap. 9 § regeringsformen; ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.” Polisen kan inte anses ha iakttagit detta då de underbyggde hela gripandet med det faktum att XX bar en viss väst.
Ett gripande och följande anhållande lagligen grundat om förutsättningarna i 24 kap. 1 § rättegångsbalken är uppfyllda.Härvid krävs bland annat att personen som grips är på sannolika skäl misstänkt för brott. Att XX mer än någon annan skulle var misstänkt på sannolika skäl låter orimligt. XX befann sig inte ens i garaget där det ursprungliga beslaget skedde. För att sannolika skäl för misstanke ska föreligga måste de föreliggande omständigheterna vara sådana att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad. Misstanken måste grundas på den bevisning som finns och får ej vara följden av subjektiva antaganden eller av kvalificerade gissningar beroende på den misstänktes brottsliga förflutna. Detta anges i boken straffprocessuella tvångsmedel. Det kan inte påstås att det fanns någon bevisning som pekade ut XX. Mer troligt är att misstanken grundades just på en kvalificerad gissning vilket, som här framgår, inte är godtagbart. Vidare måste för gripande och anhållande flykt- kollisons eller recidiv fara vara förhanden. Så kan inte anses ha varit fallet. Misstanken ska bygga på konkreta fakta. Endast att någon befinner sig i närheten av en brottsplats grundar inte sannolik misstanke.
Enligt 24 kap. 9 § rättegångsbalken ska den som grips eller anhålls underrättas om vilket brott han är misstänkt för och om grunden för frihetsberövandet. Det räcker inte, som i XX fall, med att delges enbart en brottsrubricering. Den misstänkte ska genom underrättelsen få klart för sig vilken konkret gärning som föranlett frihetsberövandet. Polisens handlande avseende delgivning av misstanke står i uppenbar strid med nämnda stadgande.
Av än större vikt är att detta stadgande ska garantera den enskilde den rätt som han ges i artikel 5 punkt 2 Europakonventionen avseende att utan dröjsmål få veta vad för anklagelse som riktas mot honom. Härtill tillkommer att underrättelsen skedde efter 3-4 timmar. Detta måste anses utgöra dröjsmål för den enskilde som befinner sig i ett rättsligt vakuum i en arrest utan att ha blivit delgiven misstanke. Att polisen underlåter att utföra dessa uppgifter på nationellt och internationellt föreskrivet vis äventyrar den enskildes rättssäkerhet. Det framgår vidare av 24 kap. 8 § att den som gripits eller anhållits så snart som möjligt ska förhöras av polisman eller åklagare. Det kan ifrågasättas om 3-4 timmar utgör en rimlig tid.
Enligt 4 kap. 2 § polisförordningen gäller att polisman ska se till att någon som skadas till följd av ett ingripande får den vård som behövs. I samma förordning stadgas i 4 kap. 1 § om hur polisman ska uppträda, något vi kommenterat i samband med husrannsakan och beslag vid klubbhuset. Detta stadgande har betydelse även när det gäller gripandet och anhållandet av XX.
Vi övergår så till polisens våldsanvändning vid tillfället i fråga. Polisens rätt att använda våld regleras i 8 och 10 §§ polislagen. Exempel på då polisens rätt att använda våld föreligger är då de själva bemöts med våld eller hot, om någon försöker undkomma eller om det finns risk för liv, hälsa eller värdefull egendom. Ingen av dessa omständigheter kan anses ha varit för handen. Polisens agerande strider därmed mot proportionalitetsprincipen då det inte kan anses proportionerligt att bryta armen på någon som frivilligt hade medföljt till polisstationen trots att han enligt vår uppfattning ej på sannolika skäl kunde anses misstänkt.
I 10 a § polislagen föreskrivs att 15 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Ska gälla även i andra fall då polisen inskränker någons rörelsefrihet, t.ex. vid gripande. I denna 15 § föreskrivs att handfängsel får användas under transport om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. XX gjorde inget motstånd under det att ingripandet pågick varvid nödvändigheten av användande av handfängsel starkt kan ifrågasättas.
Europakonventionens 3 artikel garanterar den enskilde skydd mot tortyr eller förnedrande behandling eller bestraffning. Så som polisen hanterade XX måste anses vara förnedrande för den enskilde. FN:s konvention mot tortyr är tillämplig när det gäller övervåld i samband med polisingripanden. Artikel 16 i denna konvention anger att konventionsstaterna ska förhindra grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, även om den per definition inte kan betecknas som tortyr, om den ansvarige är en ”offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna”.
Sådan polisbrutalitet som det här är fråga om kan inte ses som annat än att polisen vill markera sitt våldsmonopol med den enskildes rättstrygghet som insats. Det brottspreventiva arbetet blir då istället upptakten till en våldsapparat eldad med polishat.
Hurricane MC