År 1766 antog riksdagen den första tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen gjorde intåg i vårt land. På den tiden fruktade riksdagens ledamöter något helt annat än våra samhällsdebattörer tycks frukta idag. De fruktade nämligen en tjänstemannastat.
Riksdagen fruktade ett rättsväsende, där det var de anställda på en myndighet eller ledamöterna i en domstol, som i praktiken avgjorde vad som var lag i Sverige.
De fruktade ett styre där propositionerna passerade i riksdagen och domarna avkunnades i domstolarna, utan att det ena var kopplat till det andra.
Det var därför som de gav folket ett kraftfullt vapen för att motstå en sådan stat; rätten att begära ut allmänna handlingar, och att därigenom ställa förvaltningen till svars.
(Källa en debattartikel i dagens juridik Det största hotet mot svensk demokrati finns vid landets juristutbildningar” – Dagens Juridik en mycket intressant artikel som inte berör biker miljön men omständigheter som rör Sverige och vår demokrati.)
I dag kan vi konstatera att våra förfäder nog är på väg att få rätt i sina antaganden gällande en tjänstemanna stat.
Förr hade vi Adel, Präster, Borgare och Bönder som hierarkiskt styrde landet. Idag har vi en riksdag och en regering. Men de som är satta att försvara samhället har genom en symbios mellan makthavare massmedia och myndigheter på ett alltmer snävt sätt försökt att förskansa sig i sina maktpositioner.
Politiker har som agenda att vinna val och att cementera sin politik, inget konstigt med det, medan myndigheter har som ett mål att expandera sitt eget myndighetsområde. Skyddet mot att det hela spårar ur är tryckfriheten, föreningsfriheten och offentlighetsprincipen.
Dessvärre är dagens myndigheter så inneslutna idag att det är ett bombastiskt arbete att få svar på de enklaste frågor gällande kostnader för utförda uppdrag kontra resultat.
Att få svar på frågan hur bikers hotar demokratin är lika omöjligt. Om man går på djupet hänvisas till rikets säkerhet, EU samarbete och tystnadsplikt.
De flesta tidningar har inget intresse av att nysta i detta då de flesta medier drivs av en profithunger då de vill sälja lösnummer av tidningar eller reklamplats i sina kanaler vilket gör att ingen de större media aktörerna så att säga vill skjuta sig själva i foten och gå till botten med hur det egentligen står till med demokratin och de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Detta driver på myten att bikers har ställt sig utanför samhället något som inte har hänt. Det är snarare så att vissa aktivister på myndigheterna inte vill ha bikers i samhället och gör sitt yttersta för att stänga ute bikers från samhället och i sin iver att göra detta verkar de för strängare lagar och förbud som drabbar alla medborgare i vårt land.
På senare år har det till och med glunkats ifrån både politiker och media att enbart godkända media skulle få verka i vårt land. Då infinner ju sig genast frågan vem godkänner dessa media? Vi som är luttrade bikers vet att det finns en hel hög med tjänstemän som gärna skulle låta sin myndighet eller publicistorganisation sköta det hela.
Gärna genom en sträng lagstiftning vilket som vanligt betyder att polisen med sin expansiva agenda mer än gärna skulle agera ordningsman i sådana här ärenden.
Payback har vid ett flertal tillfällen fått rätt av justitieombudsmannen såväl som av Justitiekanslern att polisen har gjort fel men inget straff har dömts ut till de ansvariga vilket gör att man måste vända sig till EU för att få rättvisa och komma till rätta med kränkningar av mänskliga rättigheter.
I brist på svar från myndigheter om hur organiserad deras förföljelse av bikers är och vad det kostar kan man hoppas att Payback Watch kommer att kunna samla in tillräckligt med material för att redovisa hur många aktiva timmar som läggs på förföljelse och smygtrakasserier av bikers.
Om till exempel kommissarie Kling och Klang tar sitt fordon och reser ut till den lokala bikerklubben i skogen, en resa på någon timma då har de förslösat två timmar av samhällets resurser bara på resan fram och tillbaka om inget brott finns. Någon har beslutat om resan, säg ca 30 minuters planering. Eftersom man kan anta att en myndighet har rutiner som skall verka för en god och säker arbetsmiljö så skall säkert en minimalistisk riskanalys utföras.
Nu är vi uppe i två och en halv timmas resursslöseri innan patrullen når sitt mål lägger sedan patrullen 30 minuter åt att utfärda PL 27-blanketter och att utföra en så kallad trafikkontroll och genomsöka ett tiotal bilar och att registrera bikers så har en hel arbetsdag försvunnit för Kling och Klang eftersom det skall efterrapporteras i datasystem med mera. Om två poliser lägger en hel arbetsdag så blir det 16 timmars arbete plus bränslekostnad
Det är 16 timmar som aldrig kommer tillbaka för de eventuella brottsoffer som råkade illa ut i förorten.
Det är av yttersta vikt att alla bikerklubbar som är med i Payback rapporterar in tiden som polisen spenderar på våra uppfarter och förföljandes våra bilar med stopp, körkortskontroller med mera.
Med en detaljerad lista kan Payback publicera tiden som har lagts på detta av våra myndigheter som vi känner till vi kan även presentera vilka brott som polis och tidningar gärna skriver om utfördes var och om det saknades resurser publicera att här fanns det minsann polisiära resurser så att det räckte till och blev över.
Ett lysande exempel på resursslöseri är tillexempel vid en mc klubbs fest i Halland då det varje år är ett antal bilar som syns. Piketer, vanliga poliser och säkert både drönare och civila bilar men färre än 10 poliser har jag nog aldrig sett där. Till saken hör att kontrollen sker på Frillesåsvägen som är en allmän väg men i polisens rapporter, enligt hörsägen, verkar benämnas som i anslutning till festplatsen.
Bilar töms på sina passagerare körkort tas från samtliga varvid polismän är borta med dem ett tag troligtvis för registrering samtliga bilar genomsöks, att vi inte redan i dag har visitations-zoner verkar vara en myt men åter till vårt räkneexempel.
Om vi då tar tio poliser åtta timmar på man så har samhället såvida inget spektakulärt inträffar förslösat först minst 30 minuter/polis på resa till kontrollen. Sedan lika lång tid från arbetsplatsen.
Samhällsförlusten är således 10 timmar innan allt kommer på plats sedan kan man gissa att kontrollen, laglig eller inte det lämnar vi därhän just nu, om kontrollen varar i sex timmar utan att räkna med rapporteringstid så kommer vi då upp i hissnande 70 timmar plus sedan skall allt bokföras digitalt i säkra system vilket förmodligen inte låter sig göras på mindre verklig tid per polis än en timma. Vi är alltså uppe i de 80 polisiära timmar.
Då har vi inte räknat med de inre befälens tid, planeringstiden och utvärderingen av tiden. Om man räknar med denna tid borde man kanske gånga mantimmarna med Pi vilket vi inte kan göra eftersom det hade varit för fabulerande.
Om man i stället gör antagandet att detta är något som slentrianmässigt utförs över landet och att varje större mc-fest drar till sig minst hälften av engagemanget från våra myndigheter så är vi snart uppe i ett svindlande antal mantimmar.
Detta eftersom Polisen presenterade att vi bikers med ryggmärken är runt 6000 säg att det är 10 personer i varje klubb det ger 600 klubbar att bevaka som nog har fest någon gång om året.
Det ger om vi är snälla och sänker antalet trafikkontrollerande festpoliser till hälften i mantimmar 40 timmar gånger 600 fester 24 000 mantimmar som polisen inte kunde vara i förorten eller i centrala stan och förhindra brott. Detta är cirka tio poliser i yttre tjänst ett helt år det förutsätter att nämnda klubbar bara har en fest per år man kan ju även misstänka att det går åt lika många poliser i inre tjänst som är på plats hos den bevakade klubben.
Frågan är om inte ett fyrverkeri i Rosengård i Malmö för motsvarande kostnad skulle ha en större brottspreventionseffekt. 24000 mantimmar a 500 kr per år ger 12 millioner. Det skulle nog ge ett par timmars fyrverkeri då de flesta tittar på himlen och inte utför brott. Observera då kära läsare att detta är enbart festkostnadens polisnota om bikerklubbar har en fest om året.
De flesta klubbar jag känner till har mellan tre och 12 fester om året då åker kostnaden upp om vi antar att snittet ligger på 5 fester per år till inte mindre än 60 millioner bara i tidslöseri. För hade myndigheterna lagt 60 millioner på att visitera gemene man på gatan per år hade förmodligen brottspreventionen varit betydligt större än om man hänger utanför bikerfester.
Den stora frågan är vem, förutom tjänstemannaaktivister inom polisen, som ser ett värde i detta resursslöseri.
Viss media, givetvis vissa politiker med lag och ordning högt på agendan efter att under 30 år matats med nyheter om mc klubbars farlighet, vilket motsvarade nästan en livstid på medeltiden.
Någon diktator skrev väl att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir den sann. Många av dagens poliser har sedan de fick i sig den första modersmjölken matats med medias och sin egen myndighets bild av hur det ser ut i världen.
Eftersom de som försöker belysa sanningen förvägras plats i kommersiell media kan myndigheter presentera vilka siffror som helst och sedan obstruera vilket enligt min ordbok betyder att göra motstånd, sätta sig på tvären; inte bara vägra acceptera utan även tjurigt arbeta emot när de skall redogöra för hur de kommit över siffrorna genom att arbeta aktivt för att förvägra folket offentlighetsprincipen och möjligheten att rädda demokratin.
En av de mänskliga rättigheterna att fritt ha möjligheten att resa vart man vill i sitt eget land.
Den sista meningen i texten ovan är den som intresserar oss bikers mest eftersom vi reser i grupp gärna inom och utanför vårt land.
Det talas i media och från myndigheter om att mc klubbar uppfyller kriterierna för organiserad brottslighet men det gör i princip samtliga föreningar oavsett vad de sysslar med. Enligt polisiär retorik räcker det med att fler än en i föreningen, oavsett hur stor föreningen är, ägnar sig åt brott så uppfylls kriterierna för organiserad brottslighet.
Olympiska kommittén skulle enligt dessa kriterier vara en sådan organisation eftersom bland annat mutbrott tydligen verkar förekomma där. Att det verkligen skulle förhålla sig så är verkligen ett absurt påstående inte desto mindre är det sådana uttalande från myndigheter om bikers som lett till att Payback behövs då ingen säger emot när sådana argument används titt som tätt från myndigheters sida för att bevisa att alla bikers är organiserade brottslingar.
Om man från politiskt håll tillåter myndigheter att utarma föreningsrätten kommer detta i förlängningen drabba vanligt folk som blivit lurade att offra mänskliga rättigheter och offentlighetsprincipen mer och mer för metoder vars brottsprevention är tveksam.
Jag ber om ursäkt för en lång text och hoppas att alla orkat läsa den till sitt slut, framför allt de av er som inte är bikers.
En Biker