• Hemsida
  • >
  • Payback Sverige
  • >
  • Överklagan/Begäran om prövningstillstånd i fallet med PL-27 protokollet och “faran för rikets säkerhet”!

Överklagan/Begäran om prövningstillstånd i fallet med PL-27 protokollet och “faran för rikets säkerhet”!

nyannons2jpeg

Då vissa media grovt förvanskat både anledningen till varför Payback och den enskilde bikern valt att driva ärendet vidare och samtidigt direkt ljuger om avsikten med Paybacks uppmaning till klubbarna att inkomma med PL-27 protokoll så väljer vi att publicera överklagan såsom korrekt information.

Överklagande av Kammarrätten i Göteborgs dom 2014-11-06, angående rätt att få ta del av handling

__________________________

YRKANDE

Xxx yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen beviljar prövningstillstånd och med ändring av Kammarrätten i Göteborgs dom förordnar att Xxx skall få ta del av protokollet den 27 april 2014 om kroppsvisitation i sin helhet, utan maskering av namn.

GRUNDER OCH OMSTÄNDIGHETER

Kammarrätten i Göteborg har gjort en felaktig bedömning i frågan om det föreligger skäl att sekretessbelägga namnuppgifterna enligt reglerna om sekretess vid utfående av allmänna handlingar. På samma sätt har kammarrätten gjort en felaktig bedömning i frågan om Xxx haft rätt till full partsinsyn ifråga om polisens myndighetsingripande gentemot honom.

Xxx vidhåller vad han anfört i överklagandeskriften i Kammarrätten.

Beträffande frågan om hundpatruller skall följande nämnas. Xxx har inte begränsat sin begäran om utfående av protokoll enligt 27 § polislagen till att avse den kroppsvisitation han varit föremål för, utan han begärt den information som följer av nämnda lagrum som rör hela ingripandet som rört honom.

Vid ingripandet användes hundar – vilka även möjligen använts för genomsök av terräng –också för sökning å Xxx i samband med ingripandet. Det förefaller polismyndigheten inte vilja medge vilket utgör ett än starkare skäl för att få ut fullständiga uppgifter enligt 27 § nämna lag.

Polismyndighetens tidigare påstående om att Xxx inte konkretiserat sitt påstående om undanhållande av uppgifter är felaktigt. Det är i sammanhanget relevant att det vid Justitieombudsmannens (JO) efterföljande granskningar rörande lagligheten i olika polisingripanden emellanåt påtalats att polismyndigheten – när polismyndigheten bereds tillfälle att yttra sig till JO – lämnar andra eller kompletterande uppgifter som man menar legat till grund för ett beslut om ingripande som inte framgår av protokoll enligt 27 § (jfr exempelvis JO 387-2008). Därför är det av avgörande betydelse att polismyndigheten lämnar ut uppgifter om samtliga omständigheter, och därvid även namn. Påstår polismyndigheten att hundar inte i något avseende använts mot Xxx så är det en fråga som möjligen ökar Xxx incitament att få lagligheten granskad av JO. Möjligheterna härtill begränsas genom polismyndighetens beslut om sekretess.

Det förefaller närmast självklart att det skulle vara betydelsefullt för Xxx ifråga om att kunna bevaka sin rätt att få veta om det är exempelvis samma beslutsfattare vid nu aktuellt tillfälle som må ha gjort tidigare ingripanden emot honom (för vilka lagstöd må ha saknats) eller om samma beslutsfattare grundar sina beslut på omständigheter som rör andra tillfällen då han exempelvis valt att göra ingripanden mot Xxx. Det är sannolikt att det kan vara en enskild polisman som systematiskt gör ingripanden mot en och samma person i avsaknad av lagstöd och därvid är det relevant att få känna till namnen på de som varit delaktiga i ingripandet.

För Xxx del har under våren polisen stoppat honom vid minst 6 tillfällen för kontroller innan det aktuella tillfället den 27 april 2014. Det har skett så snart polisman sett Xxx bil. Såsom Xxx upplever det är det en form av trakasserier eftersom det inte vid något tillfälle varit befogat med visitationer och kontroller av honom och hans fordon. Mot den bakgrund är det betydelsefullt för Xxx att få reda på namnen på den person som gör ingripande emot honom för att utröna om det kan vara en och samma polisman som svarar för samtliga ingripanden.

Kammarrätten konstaterar mycket riktigt att utgångspunkten vid tillämpningen av 18 kap 1 § och 15 kap 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) – förkortad OSL, är att uppgifterna är offentliga och att vid tvångsmedel som kroppsvisitering får den enskilde anses ha ett starkt intresse av att få ta del av dokumentationen av ingripandet, och att det krävs ”tungt vägande skäl” för att sekretessbelägga uppgifter i en sådan handling.

Det föreligger inte några tungt vägande skäl i det nu aktuella fallet. De skäl som anförts av polismyndigheten är att begärandet av uppgifterna ”antas” vara en samordnad aktion, vilket Xxx bestritt. Domstolen hävdar att det inte kan ”uteslutas” att de begärda uppgifterna skulle användas för att motverka polisens arbete på så sätt att det skulle skada polisen framtida verksamhet och också kunna komma att skada landets totalförsvar.

Föreningen Payback har att som tidigare uttryckts bevaka sina medlemmars intressen. Eftersom man känner till genom vittnesmål, forskning och andra källor att det förekommer en systematisk förföljelse av MC klubbars medlemmar som saknar lagstöd finns det givetvis ett intresse för föreningen till för måna för sina medlemmar att bistå med att utreda i vilken utsträckning och på vilket sätt denna förföljelse existerar och yttrar sig. Det är av vikt att få veta om det är ett resultat av enskilda polismäns arbete eller om det är hela poliskåren som svarar för denna typ av åtgärder. Likaså är det av betydelse att veta på vilken beslutsnivå olika beslut fattas och således då även av vilka personer.

Xxx behov av att få kännedom om uppgifterna för egen del sammanfaller således i viss utsträckning med föreningens intressen av att ge sina medlemmar rådet att begära ut uppgifter över ingripanden som gjorts mot de olika medlemmarna.

På vilket sätt Xxx eller Föreningen Payback (som i och för sig inte är part i ärendet) skulle ägna sig åt att kartlägga poliser i yttre tjänst har inte förklarats av myndigheten. Det finns inget annat syfte med att få reda på namnen än vad som anförts av Xxx i detta ärende. Allt annat är ren spekulation. Påståendet synes också vara förnuftsvidrigt eftersom en polisman är skyldig att på begäran lämna uppgift om sitt tjänstgöringsidentitet varför – om nu polismyndigheten skulle ha rätt i sina antaganden – en sådan påstådd kartläggning lättare skulle kunna ske på annat sätt. Genom de nu begärda uppgifterna om namn i protokollet får ju klaganden endast reda på den som varit beslutsfattare och det är av relevans för att kunna pröva lagligheten av olika åtgärder. Föreningen Payback äger inget som helst intresse av att kartlägga polisanställda och har självklart inte heller uppmanat till protokollinsamling i syfte att kartlägga polisen. Syftet med ta del av protokoll från föreningens medlemmar har helt och hållet varit att kunna påvisa det systematiska, samt det i de flesta fall olagliga, grunderna ifråga om polisens masskontroller av så kallade bikers och ingenting annat.

Ett betydligt mer rimligt antagande – som inte heller kan uteslutas – är att polismyndigheten har god kännedom om att polismän genom olika strategier över tid gjort olika typer av ingripanden där det varit tveksamt om lagstöd existerat och att man genom att sekretessbelägga uppgifterna om namn önskar försvåra för de enskilda att angripa systematiska felaktigheter eller bevaka sina rättigheter på annat sätt. Att det som nu nämnts inte kan uteslutas innebär att Kammarrätten felaktigt utgått från att den riskbild som Polismyndigheten i Västra Götaland har beskrivit skulle utgöra skäl för sekretess.

Såvitt avser rätten till partsinsyn har Kammarrätten givetvis haft insikt om att det ärende som avse är just det ärende som begärande av utfående av protokollet enligt 27 § polislagen innebär. Det görs gällande att det framgått av samtliga handlingar i målet att just detta ärende avsetts. Någon avvägning ifråga om de intressen som polismyndigheten har att ta hänsyn till har inte gjorts av domstolen. Vidare görs gällande att Kammarrätten faktiskt inte i realiteten prövat frågan om Xxx har rätt till uppgifterna i sin egenskap av part. Bedömningen att Xxx inte anfört beaktansvärda skäl är fel i denna del är felaktig.

Vidare är det felaktigt att den polisverksamhet som nu varit fråga om vid kroppsvisitationen utgör totalförsvarsverksamhet. Hela polisens arbete omfattas inte av det som anförs i propositionen 1979/80:176 s 9 f varav framgår att polisens verksamhet ”kan” tillhöra landets totalförsvar. Att systematiskt och regelbundet förfölja och visitera personer på grund av deras föreningstillhörighet innebär inte att det finns ett behov av skydd.

Det framgår inte av domen vilken sekretessbestämmelse som tillämpats. Inte någon av dem (18 kap 1 § eller 15 kap 2 § SOL) är i och för sig tillämplig med avseende 18 kap 1 § skall framhållas att den verksamhet som då enligt ordalydelsen skulle kunna vara aktuell rörande kroppsvisiteringen av Xxx är att det rör uppgift som hänför sig till annan verksamhet som syftar till att förebygga brott. De övriga delarna i bestämmelsen utesluts på grund av att någon förundersökning inte pågått eller det inte rört annan verksamhet för att förebygga brott enligt 1 st.

Härvid förefaller domstolen ha bortsett från att det av kommentaren till 18 kap 1 § framgår att med brottsförebyggande verksamhet enligt lagrummet avses de nämnda myndigheternas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet som inte hänför sig till något konkret fall. Det kan gälla polisens spaningsmetoder eller myndigheternas arbetsmetoder i allmänhet. Det kan också gälla resurs- och organisationsfrågor samt uppgifter om personal- och tjänstgöringslistor. I dom den 3 april 2012 i mål 1615-12 ansåg Kammarrätten i Stockholm att bestämmelsen inte kunde åberopas till stöd för att hemlighålla uppgifter om namn, tjänstgöringsort, titel och födelseår avseende samtliga åklagare vid Åklagarmyndigheten. Jfr RÅ 1993 not. 398–402. Varför domstolen synes har tillämpat bestämmelsen är oklart och det görs gällande att det är ett grovt misstag som påverkar utgången i målet.

För det fall domstolen i sina domskäl – vilket också är oklart – menar att det är 15 kap 2 § som utgör grunden för sekretess är det likaså ett grovt förbiseende eftersom den nu aktuella verksamheten inte kan anses inrymmas under begreppet totalförsvar, dvs landets samlade försvarsåtgärder.

I den praxis som domstolen hänvisat till, främst Rå 1994 not 7 och RÅ 1991 not 92 är uppgifternas natur av helt annat slag än vad nu är fråga om. De principer som framkommer av nu åberopad praxis är inte relevanta för de i detta överklagade mål begärda uppgifterna.

I första fallet handlade om en begäran från utomstående att få ut personuppgifter på ett 20-tal polismän som deltog i Palme-gruppen rörande den pågående utredningen av mordet på Olof Palme. I denna grupp av poliser fanns utredningspersonal med spaningsuppgifter och om deras identitet röjdes skulle deras framtida spaningsverksamhet väsentligt försvåras.

I det andra fallet rörde även det palmeutredningen och en begäran om personuppgifter på den personal som tjänstgör i sambandscentralen, bemanning, tjänstgöringstider och andra arbetsförhållanden. Polismyndighetens sambandscentral ansågs utgöra en viktig del av totalförsvaret varför ett utlämnande av tjänstgöringsjournaler skulle kunna skada rikets säkerhet.

Inte någonstans framkommer i det nu aktuella fallet att den polisman som fattat beslut om polisingripande mot Xxx skulle riskera något särskilt i den framtida verksamheten. Inte heller att utelämnande av namn på den polisman som beslutat om att visitera Xxx (vilket skett 6 gånger på kort tid tidigare utan resultat) skulle innebära att uppgifter röjs som skulle kunna skada rikets säkerhet.

John Jörgensen, polisjurist i Skåne, har uttalat i media i samband med överklagandet beträffande polismyndighetens praxis om att polisers namn ska lämnas ut om det inte är så att poliserna har skyddad identitet eller av andra personaladministrativa skäl. Eftersom lika fall rimligen skall behandlas lika motsätter sig Xxx att den ”praxis” till vilken domstolen och polismyndigheten hänför ger stöd för sekretess i det enskilda fallet. Tvärtom ger de refererade avgörandena faktiskt juridiskt stöd för att sekretess inte skall föreligger å de handlingar Xxx begärt.

Kammarrätten har tolkat bestämmelserna om sekretess så generöst att det i praktiken innebär att en öppning för att polismän anonymt kan vidta tvångsåtgärder mot enskilda. Det kan inte anses vara förenligt med den grundläggande öppenhet som följer av offentlighetsprincipen. Betydelsen av att det allmänna – som bland annat representeras av enskilda tjänstemän – utövar myndighet i offentlighetens ljus får inte underskattas. Med en mer anonym roll ökar möjligheterna för enskilda personer att utöva myndighet utan samma krav på noggrannhet ifråga om lagstöd och saklighet. Det innebär att bestämmelserna som Kammarrätten tillämpat under alla förhållanden inte ger stöd för att de skäl som anförts av polismyndigheten är tillräckliga för att sekretessbelägga beslutande polismans namn.

PRÖVNINGSTILLSTÅND

Såsom skäl för prövningstillstånd görs gällande att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas. Det föreligger inte några avgöranden som belyser hur sekretessbestämmelserna skall tillämpas då det är samma person som utsatts för myndighetsutövningen som också begär ut den allmänna handlingen. Det är fråga om gränsdragning mellan frågan om rätten till partsinsyn och rätten att ta del av allmän handling och hur bedömningen av det sistnämnda skall påverkas av att den enskilde själv begär ut handlingen. I förevararande fall aktualiseras även frågor om med vilken styrka polismyndigheten har att visa att en utomstående tredje person, föreningen Paybacks, uttalanden skall påverka bedömningen i det enskilda fallet. I det närmaste framstår Kammarrättens avgörande som att man anser att den verksamhet som intresseföreningen ägnar sig åt i det närmaste skulle utgöra en fara för rikets säkerhet och på vilket sätt det har att göra med Xxx rättigheter att göra är synnerligen oklart.

Vidare anförs att målets utgång i Kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grova misstag av domstolen. Kammarrätten har såvitt framgår av domen tillämpat två sekretessbestämmelser som inte är tillämpliga på den verksamhet som är grunden för den handling som Xxx begärt ut. Såvitt framgår har Kammarrätten inte övervägt frågan om Xxx rätt till partsinsyn genom att först förklara att det ej framgått vilket ärende som avsetts fastän det varit uppenbart att det rört det ärende om granskning och utlämnande av handlingen den 12 maj 2014 enligt polismyndighetens egen skrivning och beslut 2014-06-18 (diarienr A 204-505/2014). Därefter framför Kammarrätten i skälen – trots att den säger sig inte känna till vilket ärende som angripits – att det inte föreligger skäl för Xxx att ta del av handlingen. Frågan är uppenbarligen inte prövad.

HANDLÄGGNING

För det fall prövningstillstånd meddelas hemställes om muntlig förhandling.

Därvid åberopas förhör med Xxx angående hans behov av uppgifterna, hans av polismyndigheten påstådda deltagande i en samlad aktion, samt i övrigt angående den påstådda riskbild som Kammarrätten lagt till grund för beslutet.

Vidare åberopas förhör med John Jörgensen, polisjurist i Skåne, (adress lämnas senare) angående polismyndighetens praxis om att polisers namn ska lämnas ut om det inte är så att poliserna har skyddad identitet eller av andra personaladministrativa skäl.

Länk till artikel rörande aktuell Kammarrättsdom:
http://www.payback.name/?p=14623

Länk till artikel rörande PL-27 protokolluppmaning:
http://www.payback.name/?p=14563

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin