Bakgrund
Linn Jonsson vid Kriminologiska Institutionen på Stockholms Universitet har forskat kring hur media skildrade mc-fejden under 90-talet, benämnd: Det stora nordiska mc-kriget – en kvantitativ mediestudie om mc-relaterad brottslighet 1995-97.
Payback har delat upp materialet i två olika delar för att dels tydliggöra i en del vad som behandlar mc-klubbarnas status och i en andra del som behandlar medias rapporteringsmetoder kring mc-fejden. Denna första del behandlar således vad Jonsson kommit fram till gällande bikerklubbarnas status.
Media har varit delaktiga i skapandet av ”mc-gängens” ökända rykte!
Sidan 2: Resultaten av den genomförda studien tyder på att media har varit delaktiga i skapandet av mc-gängens ökända rykte. Genom den täta rapporteringen om våldsbrott, mc-gängens farlighet och varningar om att det nya fenomenet kunde bli ett hot mot samhället om det inte stoppades i tid, sattes en stämpel på dessa gäng och dess medlemmar som kunde leda till allmänhetens rädsla och oro.
Sidan 8: Studerar man rapporteringar och utredningar från 90-talet ser man att det är först då som polisen börjar inrikta sig på organiserad brottslighet i form av motorcykelgäng (ibid., s. 66), den organiserade brottsligheten hade nu fått en ny deltagare som skulle bekämpas.
Då polisen är primär nyhetskälla påverkas mediarapporteringen direkt av polisens bakomliggande syften!
Sidan 9: Den primära källan för nyheter om brott är polis och rättsväsendet. Det lyfts oftast fram i artiklar eftersom de anses som en legitim och trovärdig källa (Dahlgren, 1987, s. 17). Det betyder att polis- och rättsväsendet i stor utsträckning påverkar vad som blir en nyhet och deras paradigm och tolkningar får ett stort utrymme i medierapporteringen (Pollack, 2004, s. 65f). Om medias konstruktion av mc-gäng och mc-kriget bygger på polisens uppgifter kan den påverkas av bakomliggande syften hos polisen. Det är svårt att uttala sig om vad syftet skulle vara men polisen vill alltid motivera att det behövs mer pengar för att bekämpa brottslighet (Flyghed, 2000, s. 166). Att lyfta fram den mc-relaterade organiserade brottsligheten skulle kunna ligga i deras agenda.
Extraordinära händelser uppmärksammas som nyheter
Sidan 9: Pollack (2004) menar att medias urval vilar på ett institutionellt perspektiv, att det som avviker och bryter mot rådande normer och värderingar, ofta är det som blir exceptionellt och därför uppmärksammas som nyheter (Pollack, 2004, s. 61).
Bikerkulturen är en subkultur som utgörs av intresset kring motorcyklar och brödraskap!
Sidan 11: Inom Hells Angels och Bandidos finns det inga kvinnliga medlemmar, det är en manlig subkultur med manligt ideal och utgörs av intresset för motorcyklar och brödraskapet, en för alla, alla för en. För medlemmen är klubben den viktigaste sociala enheten, hans lojalitet ska finnas för klubben och likvärdigt ska klubbens lojalitet finnas för honom.
MC-konflikter är fejder om prestige och status som startar på grund av personliga konflikter!
Sidan 11: När man pratar om dem våldsamma konflikterna mellan mc-gäng ska de förstås som inslag i en fejd, där klubbarna strider om prestige och status. Ofta har konflikterna mellan klubbarna startat i samband med att några medlemmar som bär väst hamnat i konflikt med varandra.
Mc-klubbar är inga brottsorganisationer som planerar och genomför brott!
Sidan 11: Andra brott som olika aktörer vill koppla till mc-gäng är narkotikabrott, ekobrott, utpressning och beskyddarverksamhet. Det är ett faktum att medlemmar av mc-gäng begår dessa typer av brott vars syfte är ekonomisk vinning eller profit. Dock kan dessa typer av brott inte ge uttryck för fenomenet mc-gäng, då mc-gängen inte är några brottsorganisationer som planerar och genomför brottsliga aktiviteter i syfte att erhåll profit. Alltså måste den enskilda medlem som begår brottet räknas som utomstående när brottet begås. Det är då individen som begått ett brott och ska därför räknas som en enskild person och verkar således inte som en medlem i ett mc-gäng. Mc-gänget som organisation begår inte det fysiska brottet utan individer som medlemmar i organisationen genomför den brottsliga handlingar, därför kan inte klubben i sig ställas inför rätta (ibid., s. 22).
Sidan 22: Tidigare forskning om media och brott stödjer studiens resultat, att media ger en överdriven bild av mc-gängens farlighet.
Sidan 23: Däremot säger forskningen också att motorcykeln har den mest betydande rollen för mc-medlemmen. Enligt forskningen borde en text om mc-gäng behandla motorcykelns betydelse i deras liv (Knutsson 1977, s.9), dock nämner inte artiklarna eller reportagen något om kärleken till motorcykeln. Det skulle kunna vara sådan information som inte framställer mc-medlemmarna som så farliga, utan istället någon med ett genuint intresse för något annat än brottslighet. Istället lyfter media klubbens betydelse och då konstrueras den andra bilden, och medias bild blir då sanningen för allmänheten (Blomberg m.fl. 2004, s. 13). ”… De lever ett laglöst liv och är lojala in i döden… ” (Expressen, 960312), citatet kan ge en bild av att medlemmarna i mc-gänget inte drar sig för någonting när det kommer till att skydda sin klubb och kan till och med gå i döden för den. Till viss del stämmer det med tidigare forskning, medlemmen är lojala mot sin klubb (BRÅ-rapport 1999:6, 1999, s. 18), men citatet använder ord som död och laglös för att framställa en så stark känsla som möjligt hos läsaren. Journalisten hade kunnat skriva att de är lojala mot sin klubb men det skulle inte ge samma effekt som när man blandar in döden och laglösheten.
Sidan 36: En framtida forskning skulle kunna utöka detta och undersöka vilken empiri som ligger bakom lagändringar och lagstiftningar som rör organiserad brottslighet. Vilka källor har politiker och lagstiftare haft för att vilja göra ändringar inom lagar och arbetsmetoder mot denna typ av brottslighet. En annan sak som borde utforskas mera är huruvida mc-gängen bedriver organiserad brottslighet eller inte? Det finns inga domar mot exempel Hells Angels eller Bandidos som klubb utan bara domar mot mc-medlemmar. Kan man då säga att klubben ligger bakom den organiserad brottslighet eller är det olika sammansättningar av individer som är den organiserade brottsligheten?