• Hemsida
  • >
  • Payback Sverige
  • >
  • Kriminologiprofessor analyserar hur samhället förvandlade mc-klubbarna till organiserad brottslighet via mc-kriget på 90-talet – utan bevis, fakta-, forsknings- eller källhänvisningar!

Kriminologiprofessor analyserar hur samhället förvandlade mc-klubbarna till organiserad brottslighet via mc-kriget på 90-talet – utan bevis, fakta-, forsknings- eller källhänvisningar!

  • av Peter Schjerva
  • 2 Månader sedan
  • 1012 Views
  • Kommentarer avstängda

Bakgrund

Vår internationellt mest kända och erkända kriminolog, Janne Flyghed, Professor i kriminologi vid Stockholms kriminologiska Institution, har i en forskningsstudie benämnd “Konsten att skapa en fiende” analyserat hur mc-klubbarna förvandlades till organiserad brottslighet under mc-kriget 1994-97.

Syftet med studien

MC-fejden under 90-talet var en extraordinär händelse och som alla sådana händelser självklart exponerad i media. Vad Flyghed tittar på i studien är inte om fejden exponerades utan istället hur fejden uppmärksammades. och beskrevs i den parlamentariska debatten  och vilka kriminalpolitiska åtgärder som föreslogs och verkställdes med anledning av fejden. Hur beskrevs dessa händelser i den parlamentariska debatten? Hur påverkade dessa problembeskrivningar vad som hamnade på åtgärdsagendan, d.v.s. vilka kriminalpolitiska åtgärder föreslogs (sidan 1).

Bilden av Urtypen för organiserad brottslighet – Bikern – grundlades under 90-talets mc-krig!

Sidan 1: När organiserad brottslighet diskuteras dyker ofta ”Mc-relaterad brottslighet” upp. Den västklädda ”MC-brottslingen” har stundtals kommit att betraktas som urtypen för vad som kan benämnas en organiserad brottsling. I beskrivningar av organiserad brottslighet i olika typer av offentliga publikationer nämns ofta kriminella mc-gäng. Denna bild grundlades i mitten av 1990-talet i samband med det s.k. ”stora Nordiska MC-kriget”.

OM Definitioner av organiserad brottslighet

Sidan 3: Under de senaste 100 åren har intresset för organiserad brottslighet resulterat i en stor mängd publikationer. Definitioner har diskuterats, hotbilder har presenterats, åtgärder har förespråkats och vidtagits; allt utifrån en mängd olika ingångar och perspektiv (Se vidare Larsson 2016 och Lampe 2016a). Ett genomgående drag i litteraturen är att det inte går att uppnå enighet kring vad som ska uppfattas som organiserad brottslighet. Bara det faktum att det finns uppemot ett par hundra olika definitioner av begreppet visar att det knappast råder konsensus kring hur det ska definieras (Lampe 2016a,13-14). Det enda man är helt överens om är att det inte finns någon bra definition.

I utredningen Organiserad brottslighet från 2014 fastslås också ”att det inte finns någon vedertagen definition av begreppet organiserad brottslighet” (SOU 2014:63,14). Inte heller den vanligt förekommande EU-definitionen med sina 11 punkter uppfyller kraven på en tydlig definition. Den är dock den definition som polisen och politiker ofta återkommer till (Se t.ex. Prop. 2010/11:76,15; Rikskrim och SÄPO.). Huvudsakligen används benämningen som paraplybegrepp för att utan närmare precisering stämpla sådan kriminalitet som uppfattas som särskilt allvarlig och hotfull.

Genomgång av riksdagsmotioner rörande mc-relaterad brottslighet

Sidan 4: Professor Flyghed har gått igenom alla mc-relaterade motioner under perioden för mc-fejden 199-97/98, 40 stycken. Han har sökt följande teman i motionerna: Vilka hotbilder och brottskategorier framfördes? Vilken typ av faktaunderlag presenterades? Vilka förslag på åtgärder föreslogs för att åtgärda problemet? I vilken mån relaterades och beskrevs mc-relaterad brottslighet som organiserad brottslighet? Flyghed har också tittat på hur de olika partierna fört fram motioner mot mc-relaterad brottslighet,

Intressant i sammanhanget är att före 1993 finns det inte en enda motion om brottslighet kopplad till mc-klubbar!

Sverigedemokraterna tog inte plats i riksdagen förrän 2010 och har således inte heller lagt några motioner vid denna tidpunkt.

Sidan 5: Det parti som motionerar flitigast under dessa år är det liberala folkpartiet, de lägger 19 stycken det vill säga nästan hälften av samtliga motioner. Av dessa 19 läggs 12 stycken av en riksdagsledamot, Siw Persson (i fem av dessa står ytterligare en person med)11. Brottslighet kopplad till mc-gäng var Siw Perssons hjärtefråga. Ingen enskild ledamot har ägnat så mycket energi åt just denna fråga som hon. I sina motioner argumenterar hon för ett flertal olika åtgärder, från mer pengar till polisen och utökad användning av tvångsmedel (se t.ex. motion 1994/95Ju603), till översyn av plan- och bygglagen för att försvåra för mc-klubbar att skaffa lokaler i central bebyggelse (motion 1996/97Bo553). Därefter kommer moderaterna som lägger 10 motioner, vänsterpartiet fyra, kristdemokraterna tre, centerpartiet två och socialdemokraterna och miljöpartiet en vardera. Sverigedemokraterna fick plats i riksdagen och därmed motionsmöjligheter först 2010.

I inte fler än fem av motionerna kopplas mc-relaterad brottslighet explicit till någon form av organiserad brottslighet. Endast två av dessa är partimotioner, båda från centerpartiet.

Sidan 6: Mer utförligt än så diskuteras inte den mc-relaterade brottslighetens koppling till organiserad brottslighet i dessa fem motioner. I övriga 35 motioner, som således inte kopplar till organiserad brottslighet, nämns ett brett spektrum av problem som motiv för skärpta åtgärder. Huvudsakligen handlar det om mer resurser till polisen och olika typer av skärpt lagstiftning. Utan närmare motivering nämns mc-relaterad brottslighet i dessa motioner vid något enstaka tillfälle som ett av fler exempel i raden av brottslighet som behöver åtgärdas. Det genomgående draget är att motionerna innehåller påståenden, ofta starka sådana, om brottslighetens karaktär och omfattning utan hänvisningar till källor eller redovisning av faktaunderlag.

Som framgår rör det sig i dessa motioner som inte nämner organiserad brottslighet, huvudsakligen om svepande generaliseringar om ökad brottslighet som måste åtgärdas.

Sidan 7: I de flesta av samtliga 40 motioner föreslås en eller flera kriminalpolitiska åtgärder med mc-relaterad brottslighet som motivering… Argumentationen/motiveringen för de föreslagna åtgärderna är genomgående substanslös, oftast helt frånvarande. Det framförs inga konkreta sakargument för de, ofta drastiska, åtgärder som motionärerna föreslår. Utan grund i fakta eller hänvisning till några källor, fastslås att ”brottsligheten ökar” och det krävs ”mer resurser till polis och rättsväsende”. Vanligt förekommande är uttryck som ”allvarligt”, ”ökande”, ”oacceptabelt” och ”hotfullt”, men något empiriskt underlag för att styrka detta framkommer inte.

Trots att bara fem motioner avsåg organiserad brottslighet så läggs fokus på de 5 motionerna

När Justitieutskottets betänkande sammanfattas läggs fokuset på de 5 av 40 olika motioner som kopplar samman mc-klubbar med organiserad brottslighet (1997/98:JuU12). I den efterkommande riksdagsdebatten förstärks denna selektion ytterligare (RD:s Protokoll 1997/98:74, 4 mars). Här pläderar representanter för de olika partierna för utökade resurser i kampen mot organiserad brottslighet och då med direkt referens till mc-gäng eller mc-brottslighet. Moderaternas rättspolitiska talesperson, Gun Hellsvik, tar upp de ”kriminella mc-gängen” och menar att moderaterna står ”ensamma i vår strävan att nå ökad effektivitet i kampen mot den organiserade brottsligheten” (anf.100). Centerpartiets Görel Thurdin menar att ”det handlar om att visa mod” i fråga om mc-gängen. ”Det handlar om att skydda våra medborgare mot våld och övergrepp. Det handlar om att skapa ett sådant samhälle där organiserad brottslighet har svårt att få fäste” (anf.100). Siw Persson refererar till en folkpartistisk partimotion där vikten av att bekämpa ”den internationella organiserade brottsligheten” påtalas och där ”de kriminella mc-gängen”.

Med betänkandet som grund läggs en motion som direkt pekar ut mc-klubbarna som organiserad brottslighet

Strax därefter läggs propositionen Ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar m.m., (1997/98:181). Där knyts vissa mc-klubbar så gott som undantagslöst till ”organiserad brottslighet”. Mc-klubbarna beskrivs som ”internationellt förgrenade”, de är ”hierarkiska och rekrytering och interna disciplineringssystem tjänar till att skapa absolut lojalitet och försvåra insyn” och de ”sysslar med avancerad brottslighet”. Några av dem uppfyller ”ett flertal kriterier på i reell mening organiserad brottslighet”, en organiserad brottslighet som ”i sin mest avancerade form (-) kan utgöra ett hot mot den demokratiska ordningen”. När tre års motionerande här summeras, har det således skett en selektion av de mest drastiska beskrivningarna av den mc-relaterade brottsligheten. Detta trots att det endast är fem av 40 motioner där mc-gäng kopplas till organiserad brottslighet.

Därefter, från och med 1998, är den mc-relaterade brottsligheten ett nästintill slentrianmässigt återkommande exempel på ”organiserad brottslighet” såväl i riksdagsdebatten (se t.ex. 2000:25; 2014:63) som inom polisen (se t.ex. Rikskriminalpolisens årsrapport 2006,7; SÄPOs Nationella hotbild 2014,11). Kopplingen till västklädd medlem i mc-gäng förstärker den organiserade brottslighetens aura av farlighet.

Den bild som riksdagsledamöterna gav av mc-brottsligheten som samhällshot och organiserad står dock i stark kontrast till den bild som vid samma tid förmedlades av såväl polisen som Brottsförebyggande rådet. Rikskriminalen menar att det finns andra grupper vars brottslighet utgör ett större hot och beskriver Hells Angels (HA) på följande vis i en Brå-rapport.

Det verkar framför allt på HA-sidan finnas en tendens att försöka leva upp till en mafioso-bild gentemot andra i Outlaw MC-miljön eller kriminella i övrigt, som man egentligen saknar täckning för. (Brå 1999,34).

Sidan 9: I samma rapport framhåller Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT) att den rädsla som finns för dessa grupper endast delvis är berättigad. ”Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan” (Ibid.,35). Rikskriminalpolisen konkluderar med att ”i Sverige framstår inte mc-gängen som brottsorganisationer av klassiskt snitt” (Ibid.,32. Kursiv i original.). Det fanns uppenbarligen kunskap, men denna mer nyanserade bild passade inte in i argumentations-arsenalen hos de politiker som motionerade om mc-relaterad brottslighet i mitten av 1990-talet.

Sammanfattning – MC-klubbarna används som hävstång för att införa fler och fler repressiva lagar!

Sidan 10: Men trots frånvaron av koppling till organiserad brottslighet i de flesta motionerna, blir det genom en filtrerings- och normaliseringsprocess i slutändan trots allt den bild som manifesteras i den parlamentariska diskussionen, en bild som sedan lever vidare. En skulle kunna se det som att det inte enbart är medlemmarna i klubbarna själva som använt det västprydda varumärket för sina syften. Även politikerna har i viss mån använt det i sina motioner. De har skapat sig en fiende, ”den organiserade brottsligheten”, som exploaterats när de velat profilera sig som handlingskraftiga.

En förutsättning för denna filtrering och sedermera normalisering av den mc-relaterade brottsligheten som organiserad brottslighet i den parlamentariska debatten, har varit den vaga bestämningen av begreppet organiserad brottslighet. Den ospecificerade beskrivningen har gjort det möjligt att beskriva och inbegripa en mängd olika handlingar som organiserad brottslighet, däribland brott i vissa mc-miljöer. Hotbilden mc-gäng som organiserad brottslighet har sedan återkommit var gång lagstiftarna har argumenterat för inrättande av nya tvångsmedel, alternativt expanderad tillämpning av redan befintliga. Det har främst handlat om hemlig rumsavlyssning, hemlig kameraövervakning; användande av överskottsinformation samt tvångsmedel i preventivt syfte. Många gånger förefaller det handla om en lösning som söker sitt problem och inte tvärtom. Mc-brottsligheten har tillsammans med andra typer av brottslighet fogats in under paraplybegreppet ”organiserad brottslighet” och har därmed kommit att legitimera dessa kriminalpolitiska åtgärder. Detta trots att den faktiska brottsligheten inom dessa mc-miljöer varken levt upp till den farlighetsgrad som klubbarna själva eftersträvat eller riksdagsleda-möterna marknadsfört.

Paybacks Sammanfattning

Begreppet “Organiserad brottslighet” används av enskilda politiker såväl som politiska partier som motiv för straffskärpningar och utökande av tvångsmedelsanvändande såväl som för att kriminalisera olika grupper per definition när inga som helst konkreta bevis föreligger för mc-klubbarnas kriminella eller organiserat kriminella status. MC-klubbarna har blivit den hävstång som används både i debatter och i betänkande för att få igenom allt skarpare och mer integritetskränkande lagar samt för att tillföra fler verktyg och mer resurser till Polisen.

För att komma dithän sammanfattade Justitieutskottet 40 olika motioner och lade hela vikten på de fem motioner som pekade ut mc-klubbarna som organiserad brottslighet i ett betänkande. Betänkandet låg därefter till grund för en stor proposition med förslag på en rad olika nya och i flera fall hemliga tvångsmedel.

Vid tidpunkten för motionen menade inte ens Kriminalunderrättelsetjänsten att mc-klubbarna vare sig var organiserad brottslighet eller kriminella organisationer. En bild som dock ändrades då Polisen också såg chansen till mer resurser och ny skärpt lagstiftning.

Fienden hade skapats via motioner, betänkande och propositioner samt genom uppmärksammade debatter i riksdagen såväl som i media där mc-klubbarna pekats ut som ett samhällshot utan vare sig fakta- eller käll-hänvisningar. Än idag används mc-klubbarnas påstådda kriminella status som hävstäng för allt mer repressiva och integritetskränkande lagar trots att bilden av mc-klubbarnas farlighet vare sig har stöd i fakta eller forskning!

Konsten att skapa en fiende

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin