Om mc-fejder
Payback genomgår vad fakta och forskning säger kring olika mc-företeelser. Idag har turen kommit till vad forskningen säger om fejder inom bikerkulturen. Det som medialt och polisiärt felaktigt kallas ”mc-krig”.
Fejderna är ett nog så viktigt ämne att gå till botten med då vi inte kan låtsas som det inte ägt rum utan är tvungen att utreda orsaker. Genom att göra så, problematisera problemet via att genomgå vad forskningen säger, äger vi därefter fakta- och forskningsmaterial som hänvisningsmaterial framöver då media ständigt och jämt drar upp 90-talets så kallade ”mc-krig” såsom en sorts bevis för mc-klubbarnas kriminella status.
Så är ju inte fallet! Fejder är exceptionella, extraordinära händelser som handlar om personliga skymfer, heder som ska återupprättas, rätten att bära olika märken eller etableringar som sker på regelvidrigt sätt. Fejder inom bikerkulturen eller mot konstellationer utanför bikerkulturen handlar aldrig om narkotikamarknaden utan om att bikerklubbar eller enskilda klubbmedlemmar blir attackerade av personer från en från kulturen utomstående konstellation och därmed ger bikerklubben igen.
Vi börjar med att titta på vad den statliga ”kriminaliseringsutredningen” fastslog för att därefter återge vad Professor Ove Sernhede skrivit om mc-fejder i ett forskningsarbete, fortsätter med Linn Jonsson som gjort en forskningsstudie kring mediarapporteringen kring mc-fejder för att därefter avsluta artikeln med att skildra vad kriminologen och kultursociologen Joi Bay kommit fram till under sina deltagande studier av bikerkulturen i Västeuropa under ett flertal år.
Statlig utredning fastslår att fejderna handlar om status, personliga konflikter eller etableringar
SOU 2000:88, sidan 89: Joi Bay och andra hävdar att den brottslighet (framför allt våldsbrottslighet) som förekom under mc-kriget skall förstås som inslag i en fejd. Det klubbarna strider om i en sådan situation är prestige eller status. Det är viktigt för klubbarna att visa styrka, inte bara fysisk styrka utan framför allt moralisk styrka i bemärkelsen sammanhållning, solidaritet och brödraskap. Styrka visas genom beredskap att försvara sin egen och klubbens status. Ofta utlöses konflikter av att medlemmar i de olika klubbarna har hamnat i bråk när de har västarna på sig. Under sådana omständigheter representerar medlemmen hela klubben. En annan omständighet, som kan framkalla strider i form av en fejd, är om en ny klubb försöker etablera sig på ett territorium som en annan klubb redan anser som sitt. Ett exempel på detta kan vara Bandidos etablering i Sverige, vilken inte accepterades av Hells Angels.
Professor Ove Sernhede om mc-fejder
Ove Sernhede, skriver kort i artikeln Kamrater bland motorcyklar, publicerad i Tvärsnitt 4/97, om mc-fejder i två avsnitt. Ove Sernhede är docent och var tidigare professor på Sociologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet. Numer är han professor på Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs Universitet.
Sidan 4: Om antropologen och journalisten Carl-Johan Carpentiers skrivningar i boken Live To Ride: Han går emot teorierna om att det handlar om kontroll över marknader och territorier för droghandeln. Mot föreställningarna om organiserad brottslighet hävdar han att fejderna har sin rot i personliga motsättningar, brutna löften, kränkt heder osv. Men han går inte närmare in på, och han visar inte på några exempel, hur dessa antagonistiska processer startat och utvecklats.
Sidan 4: Bikervärldens heraldik Om detta har däremot den danske kultursociologen och kriminologen Joi Bay skrivit i olika sammanhang. Bay är ingen biker men han har levt i och forskat om bikerkulturen under flera år. Han har ännu inte publicerat någon samlad studie, däremot en lång rad intressanta artiklar. Bay hävdar att konflikter mellan olika mc-gäng i första hand handlar om symboliska uppgörelser, så är t.ex. bruket av ryggsköldar eller märken en anledning till denna typ av konflikt.
Sidan 5: Från den etablerade samhällsmedborgarens horisont kan de mord som ägt rum i bikervärlden inte förklaras på annat sätt än att det måste finnas ’rationella’ skäl, d.v.s. det måste handla om profit och pengar. Att likvidera någon som hämnd för att han skymfat klubbens emblem eller för att han trängt sig in på klubbens stamkrog framstår för oss som fullständigt obegripligt. Men, menar Joi Bay, bikerns värld är inte vår, den är strukturerad efter en annan logik, den styrs efter andra lagar än samhället utanför.
Den etnografiska forskning som finns talar entydigt om att bikervärlden inte primärt handlar om att erövra ekonomiskt kapital. För att förstå denna kultur måste vi ha kunskap om den symboliska ordning, de lagar och normer som bär upp bikerkulturen. Det är först när vi utvecklat en sådan kunskap som det blir det möjligt att förstå hur individerna är invävda i denna kultur, först då blir möjligt att se hur denna värld utgör den första världen för dem. Förståelse för bikervärldens kulturella logik borde vara en av förutsättningarna för diskussionen om hur samhället skall bemöta våldet i bikerkulturen. Så är det inte.
MC-konflikter är fejder om prestige och status som startar på grund av personliga konflikter!
Linn Jonsson fastslog i sin forskningsstudie vid Kriminologiska Institutionen vid Stockholms Universitet, Det stora nordiska mc-kriget – en kvantitativ mediestudie om mc-relaterad brottslighet 1995-97, följande på sidan 11: När man pratar om dem våldsamma konflikterna mellan mc-gäng ska de förstås som inslag i en fejd, där klubbarna strider om prestige och status. Ofta har konflikterna mellan klubbarna startat i samband med att några medlemmar som bär väst hamnat i konflikt med varandra.
Kriminologen och kultursociologen Joi Bay om mc-fejder!
Joi Bay är en dansk kultursociolog och kriminolog som levt i och forskat kring bikerkulturen under ett flertal år. Bay har också skrivit en artikel i antologin, Olja krom och manlig gemenskap, Konflikter mellan mc-klubbar, sid 45-74:
Sid 45: Enligt polisen handlar konflikten om narkotikamarknaden (rigspolitichefen 1997) men för detta påstående har det aldrig givits sannolika skäl och än mindre har det styrkts eller bevisats…. I denna artikel ska jag ge ett alternativt förslag till tolkning av sådana konflikter och deras uppkomst och utveckling. Alternativet grundar sig på två hypoteser om konflikter mellan bikerklubbar: konflikterna är inte krig utan fejder, och de handlar inte om narkotika eller andra slags marknader utan om anseende. Fem års fältforskning bland bikers och outlawbikers i Norden och USA har givit mig underlag för att framhäva fejden som den typiska konfliktformen och anseendet som den resurs konflikterna gäller.
Sidan 54: Strider där ryggmärken spelar en central roll är den vanligaste typen av konflikter mellan mc-klubbar. Ryggmärkena är klubbarnas symboler: de representerar klubben och klubbens identitet och därför uppfattas angrepp verkliga eller symboliska – på ryggmärket som angrepp på själva klubben.
Sidan 60-61: En fejd är en serie våldshandlingar, vanligen mord, som begås av enskilda medlemmar av två grupper som sinsemellan har nära sociala, kulturella eller politiska band och där medlemmarnas agerande baseras på gruppsolidaritet i form av en gemensam plikt att hämnas och ett kollektivt ansvar. (Pospisil 1968 s 392)…
Krig är väpnade konflikter mellan samhällen, medan fejder är väpnade konflikter mellan närstående grupper inom ett och samma samhälle... Den andra avgörande skillnaden mellan krig och fejder är att krig utkämpas mellan representanter för samhällena (soldater, militära enheter) medan fejder potentiellt inbegriper alla kvalificerad medlemmar (vanligen vuxna män) av de två grupperna som fejden omfattar (Otterbein 1973).
Sidan 60-61: Fejder baseras däremot alltid på kollektiv solidaritet: det ursprungliga våldet uppfattas som ett angrepp på hela den grupp som offret tillhör; och gruppens medlemmar är moraliskt förpliktade att hämnas den oförrätt som har begåtts. Denna kollektiva solidaritet verkar dessutom i båda riktningarna: utom att varje medlem av gruppen ansvarar för att hämnd utkrävs, kan varje medlem också bli offer för hämnd… Dock måste det för att man ska kunna tala om en fejd finnas en relation mellan de fientliga grupperna; de ska ha en gemensam uppfattning om fejden som tradition, och därför utkämpas fejderna mellan grupper som står varandra nära – socialt, kulturellt och känslomässigt. Under en fejd regleras alltså fientligheterna av normer som delas och accepteras av de två fientliga grupperna (ett exempel kan vara en ömsesidig förväntan att vedergällningen ska stå i rimlig proportion till den ursprungliga handlingen).
Sid 62: Mot denna bakgrund råder det knappast tvivel om att våldsamma konflikter mellan bikerklubbar har karaktär av fejder, våldet styrs av en vilja till vedergällning. Striderna kännetecknas också av att alla klubbmedlemmar och provmedlemmar deltar i dem – både som potentiella angripare och som potentiella offer för angrepp, medan andra närstående (till exempel familjemedlemmar) inte är måltavlor för någon vedergällning. De bikerklubbar som är inblandade i konflikterna tillhör samma subkultur och är på det sättet nära relaterade till varandra och överens om grundläggande spelregler. Dessa spelregler för fejden är dock – till skillnad vad som gäller för fejder i traditionella kulturer – inte klart fastställda, och det är exempelvis svårt att skönja någon proportionalitetsprincip i vedergällningarna.
Sidan 67: principen om en för alla och alla för en – som gör att konflikter kan utvecklas till fejder; ett angrepp på en medlem uppfattas som ett angrepp på hela klubben, och vedergällningen kan riktas mot varje medlem av den angripande klubben.
Sidan 71: Även om det i Danmark inte längre finns någon tradition av blodshämnd, så har ändå bikerkonflikterna fejdens alla egenskaper. De består av ritualiserade vedergällningar som styrs av en logik som de flesta bikers känner till och accepterar: ett angrepp på en klubbmedlem uppfattas som ett angrepp på hela klubben, och klubbens medlemmar är moraliskt förpliktade att hämnas ett sådant angrepp. Och denna hämnd behöver inte drabba den ursprungliga gärningsmannen, utan kan riktas mot varje medlem av gärningsmannens klubb.
Sidan 71: Fejderna är inte en kamp om narkotikamarknaden… De följer sin egen rörelselag – att angrepp hämnas – och i grunden handlar dessa konflikter om subkulturellt anseende, som är det värde varmed män och klubbar mäts inom bikerkulturen. Anseendet är ett mått på den styrka som klubbar och medlemmar besitter, och styrka är lika med fraternitetsstyrka, det vill säga klubbens förmåga att aktualisera och hävda de förpliktelser och det ansvar som tillkommer en fraternitet.
Källor:
SOU 2000:88, Organiserad brottslighet,hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. – straffansvarets räckvidd – “Kriminaliseringsutredningen”– Del 1
Professor Ove Sernhede, artikel Kamrater bland motorcyklar, Tvärsnitt 4/97
