• Hemsida
  • >
  • Payback Sverige
  • >
  • Frågor och svar till Payback Sveriges vice ordförande, advokat Ismo Salmi kring mediabevakning!

Frågor och svar till Payback Sveriges vice ordförande, advokat Ismo Salmi kring mediabevakning!

nyannons2jpeg

Uppdrag Granskning skildrar milt polisövervåld men blundar för grova övergrepp!

I förra veckan skildrade Uppdrag Granskning ett fall av obefogat polisärt övervåld mot en yngre person. Gott nog så men det förekommer ett flertal andra fall av än värre polisvåld som Uppdrag Granskning också kunde valt att skildra. Ett av dem berör det systemtiska och organiserade polisvåldet som maskerad polis utövade mot barn, kvinnor och enskilda julfest deltagare vid Punisher MC:s julfest och där en person blev utsatt för så grovt övervåld att han livlös dumpades i polisens bagage i väntan på ambulans. Fallet är känt av Uppdrag Granskning då både Payback Sverige och enskilda bikers påtalat fallet och möjliggjort en granskning från UG:s sida.

Ett annat aktuellt fall är där en person bevisligen var vid fullgott skick före ett polisingripande då så framgår av en filmsekvens tagen av sonen. Efter omhändertagandet och transport med polisen har mannen  fått nacken knäckt efter att en polis med övervåld tryckt ett knä eller en armbåge i hans nacke. När personen släpptes fick han själv ta sig till akuten för att erhålla vård.

Payback Sverige frågar advokat Ismo Salmi, vice ordförande i Payback Sverige

Då Payback Sverige numer inom organisationen har tillgång till en av Sverges mest erkända och skickliga advokater ställde vi självklart direkta frågor till Payback Sveriges vice ordförande, advokat Ismo Salmi, rörande bland annat varför media väljer bort att skildra vissa, riktigt grova övergrepp för att istället via filmsekvenser framföra mild kritik mot polismyndigheternas arbetsmetoder:

Du driver ju i din yrkesroll som advokat fallet där polisen knäckte nacken på en enskild person i samband med transport till arresten. Du har ju också tidigare i din karriär drivit fallet där polisens övervåld resulterade i Osmo Vallos död. Ett fall som då var mycket medialt uppmärksammat.

Du är ju samtidigt medveten om vad polisinsatsen i samband med Punisher MC:s julfest innefattar och de många brottsliga gärningar de därvid gjorde sig skyldig till samt att det i ärendet förekommer fyra olika filmsekvenser där polisens arbetsmetoder gentemot bikerkulturen framgår med all önskvärd tydlighet.

Varför tror du att Uppdrag Granskning väljer ut ett fall och en filmsekvens av den karaktären de gjorde i avsnittet när det föreligger två andra fall innehållande filmsekvenser som är av betydligt allvarligare art och där polismyndighetens arbetsmetoder framstår som väldigt brutala?

Vad tror du ligger bakom det faktum att ingen medieaktör vill granska fallet kring Punisher MC:sjulfest trots de massiva polisövergreppen och trots det faktum att ärendet är så väl dokumeterat både via det stora antalet anmälningar, sjukjournaler, sjukintyg samt via fyra olika filminspelningar?

Hur ser du på att debatten kring polisens reva-kontroller väckte sådan uppmärksamhet och att så många samhällsdebattörer då valde att ta ställning emot kontrollerna offentligt samtidigt som ingen reagerar när polisens systemtiskt genomför kontroller av id samt registerar samtliga personer som deltar i ett mc-evenemang?

Något annat du vill tillägga?

Advokat Ismo Salmi, vice ordförande i Payback Sverige, svar på frågeställningarna

Massmedia har en viktig rapporterande och granskande uppgift i samhället. Som en förutsättning för att massmedia skall kunna bedriva sin uppgift, måste massmedia förstås sälja. För att maximera försäljningen, måste granskningen ifråga vara säljande, vilket oftast förutsätter skapandet av en tydlig konflikt, där det blir enkelt för läsaren att ta ställning och där läsaren berörs.

Detta leder till att massmedia gärna rapporterar om bloddrypande händelser. Men ju mindre bloddrypande ett övergrepp är, desto mer krävs det för att få läsarens uppmärksamhet. Detta kan man lösa genom att polisen kanske är gärningsman vid en misshandel av normalgraden, som ju normalt inte rapporteras om ens i lokaltidningar utan som tillhör ett normalt helgfirande. Det kan också handla om att en busschaufför stjäl passagerarnas pengar och telefoner. Då blir det genast intressant att rapportera om.

När det gäller polisens övergrepp mot hojåkare och deras anhöriga eller sådana personer som råkat befinna sig på någon hojfest, blir det med massmedias logik lite svårt eftersom massmedia utgår från att läsarna anser att hojåkare är kriminella och att dessa sålunda i viss mån förtjänar att blir hårdhänt behandlade av polisen.

Att massmedia inte rapporterar om de övergrepp som polisen dagligen utsätter hojåkare för har således i grunden med massmedias fördomar att göra. Frågan blir då hur dessa fördomar har uppstått. Till viss del handlar det naturligtvis om att bikervärlden utgör en tämligen sluten subkultur, dit endast invigda har insyn. Sådant skapar ju självfallet myter. Och denna slutenhet går ju att jämföra med t.ex. Frimurarnas och andra ordnars hemliga riter och initieringar. Men dessa myter är ju inte tillnärmelsevis lika omfattande som myterna om bikervärlden, vilket beror på att Frimurarnas medlemmar består av samhällets ledande skikt, och vilka därför har olika informella kanaler till sitt förfogande för att stävja all onödig uppmärksamhet. Bikervärlden befolkas däremot av helt vanliga knegare, som har fullt upp med att försörja familjen, uppfostra ungar och slita ihop pengar till hojen och dyr bensin.

Men den största orsaken till massmedias fördomar om hojåkare utgörs nog ändå av sensationssökande journalisters och författares oseriösa rapportering om bikervärlden. För att sälja, överdrivs och ljugs det friskt. Ju mer kittlande och sensationellt, desto mer väljer läsarna att tro på lögnerna. Det handlar om samma mekanismer som också ligger bakom spridningen mun till mun av många urban legends/vandringssägner om råttor i pizzor, norrlänningar/finnar/polacker/afrikaner som är korkade nog att odla potatis/höns/majs i badkaret/det uppbrutna vardagsrumsgolvet, och liknande.

Problemet är dock att denna desinformation och dessa lögner om bikervärlden har slagit rot, och utgör i det närmaste en offentlig sanning som de flesta tror på.

Polisen, som ju är väl medveten om vikten av positiv pr, har sett som en möjlighet att skaffa större anslag genom att påstå sig bekämpa ”grov organiserad brottslighet” eller som man också kallar ”systemhotande brottslighet”, som man påstår bedrivs av bikerklubbar. Sina dåliga resultat i verksamheten har polisen också sett en möjlighet att skylla på svårutredd brottslighet i bikervärlden. Att få ytterligare utrymme i massmedia fixar man enkelt genom att göra häftiga tillslag mot hojklubbar, gärna iklädda kravallutrustning och annan ball utrustning. Sådana tillslag gör sig bra på bild, och det gör sig bra att kunna rapportera till politiker och andra om dessa läckra tillslag.

Efter ett tillslag kan småkorkade lokalpolitiker få visst medieutrymme genom att uttala sig med brösttoner om att man tagit i med hårdhandskarna mot ”kriminella mc-gäng”.

Vid närmare granskning har dock polisen aldrig lyckats bevisa att grov organiserad brottslighet eller systemhotande brottslighet skulle förekomma i verkligheten. Men dessa granskningar får aldrig något utrymme i massmedia, förmodligen på grund av en kollektiv skamkänsla hos journalister att man blivit grundlurade.

Polisen kan dock leverera enkla förklaringar, som massmedia accepterar utan någon mer ingående granskning, och alltsammans bygger på myten om bikervärldens förkastlighet.

Sammanfattningsvis har oseriösa journalister och författare lyckats bygga upp en bild av att hojklubbar skulle vara kriminella. Denna osanna bild bygger polisen sedan vidare på för att motivera ökade anslag och för att ha något att skylla egna misslyckanden på. Sedan fortsätter vanlig massmedia att rapportera eftersom det nu har uppstått en tydlig konflikt med en ond och en god sida att rapportera om.

Detta är dock inget ovanligt fenomen i mänsklighetens historia. En god beskrivning av fenomenet finns i HC Andersens berättelse ”Det är alldeles sant”, där det blev tio höns av en fjäder.

Relaterade artiklar

http://www.payback.name/?p=5260

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.5321594-efterfragad-filmsekvens

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.5211672–de-knackte-min-nacke-

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.5754061-polis-atalas-for-vald

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.5754067–polisens-satt-att-anlagga-moteld-

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin