Bakgrund
Som vi berättade i del 1 så har Linn Jonsson vid Kriminologiska Institutionen på Stockholms Universitet forskat kring hur media skildrade mc-fejden under 90-talet, benämnd: Det stora nordiska mc-kriget – en kvantitativ mediestudie om mc-relaterad brottslighet 1995-97. I första delen genomgick vi vad forskningsstudien fastslog gällande mc-klubbars kriminella status. I denna andra del tittar vi istället på medias skildring av mc-fejden på 90-talet och vilkan bild media och polis i systematiskt samarbete förmedlade till allmänhet och politiker.
Medias rapportering sker med ett tydligt syfte och en klar avsikt – att stämpla bikers inför allmänheten!
Sidan 20: Tidningarna målar upp en bild av mc-gäng och dess medlemmar som några som ”vanliga” och ”laglydande” personer ska passa sig för. Att medierna väljer att kalla det för krig symboliserar något extremt negativt. Speciellt om man ser det till att Sverige inte officiellt varit med i krig på väldigt lång tid och helt plötsligt kunde allmänheten läsa om ett pågående ”krig” mitt på Sveriges gator.
Sidan 20: Även om den största delen av Sveriges befolkning inte varit utsatta för krig har de flesta säkert en association till ordet, t.ex. oskyldiga offer, blodiga strider och en osäkerhet om framtiden. Detta använder sig medierna av när de konstruerar ”det stora nordiska mc-kriget”. Tidigare forskning visar att det är media som sitter på makten om vad som är avvikande (Pollack, 2004, s. 67f.), vilket jag tycker stämmer överens med denna studies resultat om hur media bestämmer vad läsaren ska få för bild av mc-kriget.
Media rapporterar återkommande att mc-klubbarna står utanför lagen och utgör en maffia!??
Sidan 20–: Ett återkommande tema i rapporteringen om mc-kriget är att mc-klubbarna står utanför lagen och inte vill följa samhällets regler. Klubbarna vill vara egna små självstyrande organisationer och bryr sig inte ifall de bryter mot lagen. Man kan läsa saker som: ”Det är en maffia. För mig är det självklart eftersom de själva deklarerar att de ska leva utanför lagen” och ”De skapar sin egen samhällsordning och visar öppet förakt för demokratiska lagar, beväpnar sig som veritabla arméer och slåss om inbördes herravälde på blodigaste maffiamaner”.
Sidan 21: Man (media) låter mc-gänget symboliseras med ord som maffia och påvisar att de är odemokratiska. Båda dessa uttryck symboliserar något som vi ”vanliga” fördömer…
Media skapade under mc-fejden ett avvikande beteende kring bikers som inte accepterades av samhället!
Sidan 22: Stämplingsteoretikerna menar att en individ är beroende av att tillhöra något och kan därför söka sig till olika subkulturer, vilket skulle kunna vara fallet för många medlemmar inom mc-gängen (Becker, 2006, s. 44). Bilden som konstrueras är att inom denna krets begås brott och det är därför de dras till varandra i dessa gäng, de vill begå brott… Alla citat ovan med olika beskrivningar och negativt laddade ord/handlingar spär på ryktet om att mc-gängen lever efter sina egna ramar och struntar i samhällets regler. Gång på gång refererar man till maffiametoder, vilket allmänheten kan har stor rädsla för och fördömer. Enligt stämplingsteorin skapas här ett avvikande beteende som inte accepteras av samhället och som måste göras något åt.
Media överdriver och låter bli att skildra bikers kärlek till motorcykeln!
Sidan 22: stämmer med tidigare forskning som tyder på att medier är betydelsefulla aktörer och deltagare i samhällsdebatten om brott, som i sin tur leder till att nyheter som publiceras är mycket begränsade i sin beskrivning av brottsligheten, i det här fallet mc-gängen och mc-kriget, och en snedvriden bild når allmänheten.Tidigare forskning om media och brott stödjer studiens resultat, att media ger en överdriven bild av mc-gängens farlighet.
Sidan 23: Däremot säger forskningen också att motorcykeln har den mest betydande rollen för mc-medlemmen. Enligt forskningen borde en text om mc-gäng behandla motorcykelns betydelse i deras liv (Knutsson 1977, s.9), dock nämner inte artiklarna eller reportagen något om kärleken till motorcykeln. Det skulle kunna vara sådan information som inte framställer mc-medlemmarna som så farliga, utan istället någon med ett genuint intresse för något annat än brottslighet. Istället lyfter media klubbens betydelse och då konstrueras den andra bilden, och medias bild blir då sanningen för allmänheten (Blomberg m.fl. 2004, s. 13). ”… De lever ett laglöst liv och är lojala in i döden… ” (Expressen, 960312), citatet kan ge en bild av att medlemmarna i mc-gänget inte drar sig för någonting när det kommer till att skydda sin klubb och kan till och med gå i döden för den. Till viss del stämmer det med tidigare forskning, medlemmen är lojala mot sin klubb (BRÅ-rapport 1999:6, 1999, s. 18), men citatet använder ord som död och laglös för att framställa en så stark känsla som möjligt hos läsaren. Journalisten hade kunnat skriva att de är lojala mot sin klubb men det skulle inte ge samma effekt som när man blandar in döden och laglösheten.
Medias intresse av att sälja lösnummer påverkar nyhetsrapporteringen kring exceptionella händelser!
Sidan 24: Att tidningarna väljer att belysa konflikten mellan klubbarna, som tillhör ovanligheten, stämmer väl överens med tidigare forskning. Pollack (2004) menar att tidningarna är beroende av att tjäna pengar på sina nummer, vilket i sin tur påverkar nyhetsrapporteringen. Det gäller att sälja lösnummer och att få så många prenumeranter som möjligt och därför uppmärksammas exceptionella händelser oftare.
Media ger underlag för att polisen behöver mer pengar för att bekämpa samhällshotet från bikers!??
Sidan 25: Aftonbladet skrev rubriker som ”Raketattack mot polisen” (Aftonbladet, 970218). Det förekom också i 48 stycken (18 %) av artiklarna att man ville få skärpt lagstiftning mot mc-relaterad brottslighet. 99 stycken (37 %) av artiklarna behandlar eller omnämner vilket arbete som förs mot mc-relaterad brottslighet ”Mer medel begärs för mc-kamp” (DN, 961027), ”Mc-gängen ska jagas” och ”…större styrka som arbetar med bland annat razzior…” (Expressen, 950410). Rapporteringen symboliserar att polisen ser på mc-kriget och mc-gängen som något stort som måste få mer medel för att kunna bekämpas innan hotet mot samhället blir för starkt. Allmänheten får också veta att det börjar bli ett problem mot rättssamhället genom artiklarna angående dem hotade vittnena och poliserna.
För att bygga en skräckbild av bikers skildras bikers likvärdigt med ryska och italienska maffian!
Sidan 26: Även om tidningarna inte nämner ordet organiserad brottslighet i sina artiklar så spelade de ändå på fraser som ”Maffia rullar in i Sverige” (Aftonbladet, 950115), och ”En ”maffia” på hjul Mordet visar att det internationella mc-kriget nått – … Sverige” (Expressen, 950725). Här använder journalisterna ord som maffia för att uppnå en effekt och få läsaren att förstå att det rör sig om organiserade grupper. Troligt är att läsaren förknippar ordet maffia med ryska och italienska maffia, vilket är de mest kända maffiagrupperna i världen (Barkman & Palmkvist, 2011, s.63), och med hjälp av dessa rubriker kan tidningarna ge en känsla av att mc-gängen är en ny maffiagrupp som hotar vårt samhälle, lika farliga som de andra maffiagrupperna. Många av läsarna har säkert en bild av både rysk och italiensk maffia och tror sig veta vad det innebär och skulle därför kunna koppla ihop mc-gängen med samma typ av kriminalitet, hot och rädsla som övriga maffiagrupper utgör. Även här sätts en stämpel på mc-gängen, och allmänheten tycker sig kunna förstå vad det är för personer som väljer att ingå i dessa gäng.
Kvällstidningarna skapar exceptionella nyheter med hjälp av poliskällor!
Sidan 30: Expressens artiklar ger precis som Aftonbladet en bild av att de vill sälja lösnummer och fokuserar på att skapa exceptionella nyheter så att många vill köpa tidningen (Pollack, 2004, s. 61).
Sidan 30: Alla tre skriver medelstora nyhetsartiklar om händelsen men man ser skillnaden på vilka uttryck man väljer i sina rubriker. Mest dramatisk rapportering återger Expressen, tätt följt av Aftonbladet. SvD är den tidningen som skriver mest sakligt och använder minst detaljer i sin rubrik… Studiens resultat tyder på att morgontidningarna ger ett mer seriöst intryck med artiklar om lagändringar, lagförslag, arbete mot mc-relaterad brottslighet och man låter politiker och mer sakkunniga komma till tals medan kvällstidningarna fokuserar på bilder, poliscitat, gängmedlemmar, vittnen, våldsbrott och reportage.
Polisen är till 77 % nyhetskällan!!
Sidan 31: Tidigare forskning visar på att den primära källan inom brottsrapportering är polis och rättsväsendet (Dahlgren, 1987, s. 17). Räknar man dessutom med när polisen omnämns i artiklarna är de uppe i 77 % som källa till rapporteringen. Enligt Pollack (2004) kan det finnas många aktörer som har vinning av att något lyfts fram i medier. Av resultatet från undersökningen kan man fundera på om det är journalisterna som vänder sig till polisen eller om polisen vänder sig till medier för att föra fram sin agenda (Pollack, 2004, s.65ff.).
Endast i ett fåtal artiklar får experter komma till tals!
Sidan 31: Att exceptionella nyheter säljer har framkommit i tidigare forskning i denna studie (Heber, 2007, s. 173), jag anser att det stöds i denna studie, av att ett fåtal förutom polisen får komma till tals. Exempelvis förekommer bara sju artiklar med kommentarer från experter inom ämnet. Det är inte lika attraktivt att ha en intervju med en expert/forskare som berättar den faktiska sanningen om hur statistiken ser ut som att få en intervju med en bekymrad polischef som ser hur Sverige börjar förändras från en lantlig idyll till en farlig krigszon.
Medias rapportering medverkar till att stämpla bikers!
Sidan 32: Polisen får plats med fler långa och beskrivande citat. De ses som legitim och trovärdig och deras uttalanden betyder något (Dahlberg, 1987, s. 17). I och med att media använder sig av citat från polis, politiker och ett och annat vittne underblåser de rädslan för brott och social oordning. Poliser och politiker pratar om det stora hotet och det framställs som om de alla ser mc-kriget och mc-gängen som ett stort hot och något man måste ta på största allvar. Detta kan i sin tur påverka allmänheten och media har då varit med i skapandet av föreställningar om brottsutveckling, brottslingar, attityder och fördomar genom sin brottsrapportering, alltså en typ av stämpling (Pollack, 2004, s. 63).
Slutdiskussion
Media jämför mc-klubbar med maffian!
Sidan 32: Genom att journalisterna jämför och liknar konflikten mellan de olika mc-gängen som krig, kan en bild av dessa grupper och situation målas upp och skapa olika negativa attityder från allmänheten. Allmänheten fördömer krig och vill inte ha det på sina gator. Medierna jämför mc-gängen med maffia och pratar om odemokratiska metoder. Mc-medlemmen beskrivs som en våldsam och farlig person som inte skyr några medel för att skydda sin klubb.
Media ger en överdriven och snedvriden bild mc-klubbar och bikers!
Sidan 33: Det finns många tecken i studien som visar att tidningarna ger en överdriven och snedvriden bild av ”mc-kriget”, mc-gänget och dess medlemmar.
Media skapar en bild av att bikers främst tänker på brott och kriminalitet!
Sidan 33: Mc-gängen kopplas även ihop med organiserad brottslighet och man lyfter väldigt ofta upp medlemmarnas brottsregister i artiklarna. Så fort tidningarna nämner en mc-medlem skriver man också vilket brott han begått eller är misstänkt för. Det kan också skapa en ”vi” och ”dom” känsla både för allmänheten som fördömer detta, men även för mc-gängen själva. Dessutom skapas en bild av att mc-medlemmarna främst tänker på och planerar brott och kriminalitet.
Media använder sig av politiker och polis för att stämpla bikers!
Sidan 33: Genom att dessutom låta polis och politiker, som ofta upplevs som pålitliga och kunniga inom området komma till tals skapas en bild av att de behövs krafttag mot ”kriget” som härjar. Det kan styra in allmänheten i tankar om att det är farligt och ett hot mot samhällsordningen eftersom polisen och politikerna lägger ner tid på det och det går att läsa om det i media. Studien har stött sig på stämplingsteorin.
Uppmaning från studieförfattaren till framtida forskning kring bikerklubbar!
Sidan 36: Denna studie har handlat om att få en bild av hur tidningarna framställde mc-kriget under 90-talet. I resultatet framkom att polisen oftast var en källa till journalister bakom artikeln. En framtida forskning skulle kunna utöka detta och undersöka vilken empiri som ligger bakom lagändringar och lagstiftningar som rör organiserad brottslighet. Vilka källor har politiker och lagstiftare haft för att vilja göra ändringar inom lagar och arbetsmetoder mot denna typ av brottslighet. En annan sak som borde utforskas mera är huruvida mc-gängen bedriver organiserad brottslighet eller inte? Det finns inga domar mot exempel Hells Angels eller Bandidos som klubb utan bara domar mot mc-medlemmar. Kan man då säga att klubben ligger bakom den organiserad brottslighet eller är det olika sammansättningar av individer som är den organiserade brottsligheten?
Relaterad artikel
MC-klubbar är inga brottsorganisationer som planerar och genomför brott fastslår mediestudie!