• Hemsida
  • >
  • Payback Sverige
  • >
  • Författaren till”Norsk Maffia” slår fast att bikerklubbarna inte är kriminella organisationer!

Författaren till”Norsk Maffia” slår fast att bikerklubbarna inte är kriminella organisationer!

Bakgrund

Boken “Norsk Maffia” är skriven av Ole Martin Kristiansen och utkom 2008. En bok, som trots att den speglar densamma kultur och desamma klubbar, kommer till en diametralt motsatt slutsats än Lasse Wierup i Svensk Maffia. Nämligen att mc-klubbar är inte kriminella. Enskilda individer är det ibland.

Källhänvisningar

Medan Lasse Wierup använder sig av en mängd anonyma källor och personer med mycket tvivelaktig motivbas i den första volymen av Svensk Maffia och i den senaste volymen istället använder sig av olovligt underrättelsematerial
från polisen och till större delen hänvisar sin faktainhämtning till egenförfattade artiklar gör sig Kristiansen betydligt större omak att gå till botten med ämnet genom att inhämta material från många och skilda källor. Norsk
Maffia-volymen innehåller inte mindre än 25 sidor med litteraturlista/källhänvisningar till böcker, rapporter,
utredningar med mera. Således ett gediget hantverksarbete med stor trovärdighet. Källorna i boken utgörs av ett digert material av tidningsartiklar samt därutöver huvudsakligen av poliskällor, inhemska och utländska polisrapporter inklusive Europol m.m.

Sociala faktorer och sammanhang

Wierups böcker har av ett flertal recensenter kritiserats för att helt lämna därhän olika socialt inverkande faktorer samt för att inte sätta in problematiken i ett större sammanhang. Kristiansen tar inga dylika genvägar för att
snabbproducera bästsäljande böcker för den breda massan, utan bemödar sig att analysera orsaker och verkan och sätter in olika företeelser och faktorer i vidare socialpolitiskt sammanhang. Där Kristiansen lågmält påvisar fyra viktiga proceser skriver Wierup populärlitterärt vidare i ett förutbestämt syfte och låter sig vare sig påverkas av verkligheten, socialpolitik eller vilka processer som skapar djupare grogrund och förutsättningar i samhället.

Som ett exempel väljer jag att förenklat återge vilka företeelser Kristiansen anser varit avgörande för utvecklingen av så kallad organiserad brottslighet i Norge. (Sidan 9-11 i Norsk Maffia).

Kristiansen menar att fyra olika processer bidragit till att ändra förutsättningarna för så kallad organiserad brottslighet i Norge:

1. Välståndsökningen

2. Centraliseringen och framväxten av storstäder i Norge

3. Introduktionen av narkotika

4. Den internationella globaliseringen

Rockerbegreppet

Kristiansen tar också upp ”rockerbegreppet” som i Sverige inte har någon betydelse men i Danmark har använts för att förnedra och kriminalisera bikerkulturen och även legat till grund för en speciallagstiftning kallad ”rockerlagen” trots att rockers och biker ingenting har gemensamt vilket Kristiansen konstaterar i Norsk Maffia sidan 69-70: Det danske rockermiljöet hade utspring i ”rockerkulturen” et miljö inspirert av brittisk punk, preget av pöbelstrecker och slagsmål på bare nevene. Rockerklubbene var rölpete och uorganiserte med lav gjennomsnittsalder. Rockerne ble i huvudsak oppfattet som harmlöse, irriterande bajaser av både politi og media. Kontrasten till den naermeste avdelningen av Hells Angels var stor. Hells Angels Hamburg var ingen pöbelgjeng, men en sammansveijset, hierarkistisk organisasjon bestående av voksne menn som hadde valgt Hells Angels som livsstil. 

Som Kristiansen påpekar så kommer rockerkulturen från punkrörelsen medan bikerkulturen består av strukturerade och organiserade klubbar som inget har att göra med rockers!

Bikerkriminaliteten

På sidan 58 och 59 slår Kristiansen fast bland annat följande rörande Hells Angels MC och Bandidos MC: ”Ett exempel är Hells Angels som upprepade gånger framhärdat i att klubben inte är ansvarig för vad medlemmarna
gör och att Hells Angels därför inte är en kriminell organisation även om många av medlemmarna har kriminella brottsregister”…”Detta stämmer ju: Hells Angels och de andra 1 %-klubbarna kan ses som intresseorganisationer där en stor del av medlemmarna är kriminella. Den formella klubben gör i sig ingenting kriminellt”. ..”Dessa organisationer är inte kriminella men lockar till sig kriminella element”…”Själva klubben eller klubbarnas ledare beordrar inte kriminaliteten”.

Sidan 102: Svaert mange av medlemmerne i 1 %-klubberne har kriminelle rulleblad, men det forekommer også medlemmer med plettfri vandel. Det er galt å skjere et så stort miljö som 1 %-klubbene over en kam, men det er innlysende at mange medlemmer av klubbene er involvert i omfattende og grov kriminalitet.

Här vill Payback inskjuta att för det första avser den största andelen, närmast hälften av alla brott som begås inom bikerkulturen, antingen av trafikförseelser eller eget bruk av narkotika. För det andra avser brottsstatistiken över medlemmarna även tid tillbaka till personerna var minderåriga samt även perioder innan de blivit involverad i en mc-klubb. Därutöver räknar polisen många fler medlemmar än klubbarna faktiskt har,  med därmed helt okända brottsregister.

Oavsett kommer Kristiansen till en helt annan slutsats rörande bikerklubbarnas kriminalitet än sin svenska kollega. Kristiansen analyserar fakta i saken och avger därefter sin bedömning att klubbarna inte är några kriminella organisationer! Wierup, å andra sidan, vare sig analyserar och än mindre reflekterar över mc-klubbarnas kriminalitet. Hans ambition är istället att med ovederhäftiga medel och verktyg bevisa en förutfattad slutsats.

Lojalitet mellan bikers

Sidan 108: ikke på noe annet tidspunkt har medlemmer av Bandidos eller Hells Angels vitnet mot hverandre eller på andre måter samarbeidet med politiiet. One-percenters holder tett, uansett om de er venner eller fiender, politiet er ute etter – de fölger med andre ord taushetskodexen den italienska mafiaen kaller ”omerta”. 

Bikers håller ihop och löser konflikter emellan sig själva och att tjalla är otänkbart oavsett vem det gäller. Finns inte på kartan!

Omdöme

Överhuvudtaget är Norsk Maffia bra litteratur skriven av en författare med en ambition att ge ett brett anslag och en större verklighetsbild av ett lands olika brottstyper och vilka grupperingar som verkar inom landets gränser.
Boken tar upp så skilda ämne som gatugäng, mc-klubbar, rån- och torpedmiljöer, moderna slavhandlare, öststatsgäng, balkanmaffian, internationella narkotikaligor, penningtvättare och ”bankmännen” m.m. Kristiansen tar även upp olika begrepp och mer abstrakta företeelser och återger även långa berättelser om olika personer och gruppers uppgång och fall.

Även om jag inte är bekväm med eller menar att allt överensstämmer med sanningen, i en del fall som med olika mc-märkens betydelse är uppgifterna direkt felaktiga, så är Kristiansens bok välskriven, intresseväckande och ett stycke
god journalism och gott författarskap. Köp och läs boken.

Summa summarum, boken ”Organisert kriminalitet i Norge”, speglar således samma mc-kultur och samma mc-klubbar, men kommer likväl till en diametralt motsatt slutsats än Lasse Wierup i Svensk Maffia! Kristiansen
fastslår nämligen bestämt att mc-klubbar är inte kriminella. Enskilda individer är det ibland.

Ur Scanbikeintervju med författaren

Om det helt orimliga i att en organisation som skulle vara kriminell gick omkring med synliga ryggmärken!

I nr 2/2009 av Scanbike intervjuar förtjänstfullt Norges dåvarande redaktör Atle Jörgensen författaren till Norsk Maffia, Ole Martin Kristiansen.

Kristiansen uttalar i intervjun följande: MC-klubbarna uppför sig absolut som maffian. De går runt som levande reklamskyltar med loggan på ryggen som syns på flera mils avstånd, medan folk med anknytning till organiserad brottslighet helt klart föredrar att vara anonyma. Med ryggmärke stigmatiseras man, tanken är ju fri. Är det negativa uppslag i dansk, fransk, tysk och svensk media, you name it, är media här hemma snabba att följa upp och koppla det till slutna sällskap för det säljer. Jag får väl medge att jag har lite rädsla för media, jag blev själv kraftigt felciterad i samband med att boken kom ut. 

Vidare säger Kristiansen: Jag har förresten en teori om varför myndigheterna tycker det är så viktigt att sätta dit mc-klubbarna… De här miljöerna, som går tvärs över nationsgränser och ofta lever efter normer och regler som kanske går stick i stäv med samhällets lagar, undergräver till en viss grad samhällets ideal. Känslan av frihet, sammanhållning och tillit och styrka som krävs för att säga nej tack till ”det civila samhället” kan nog ses som en utmaning av polisen, som ju trots allt är de som ska se till att de lagar som håller ihop samhället följs och efterlevs”. 

”Det är inte klubben utan medlemmarna som bryter mot lagen”!

Kristiansen fastslår följande: Det är några få individer som står för brottsligheten. De kriminella handlingar som utförs av medlemmar i en-procentklubbarna är inte officiella klubbangelägenheter. Det finns ruttna äpplen överallt, men det kan vara att dessa klubbar har attraherat särskilt många med ett brokigt förflutet. Hursomhelst, det är inte klubben utan medlemmarna som bryter mot lagen.”

Hells Angels MC är ett tidigt exempel på samhällsstruktur!

Ole Martin beskriver Hells Angels som en ”transnationell kulturgrupp” och menar att organisationen kommer att bli ihågkommen av framtidens historiker, statsvetare och socialantropologer som ett tidigt exempel på en ny samhällsstruktur; ett starkt socialt, ekonomiskt och kulturellt nätverk som förenar folk med gemensamma värderingar och livsstilar tvärs över nationsgränserna. Oavsett, vad man tycker om  klubben, är det ganska imponerande. 

Boken “Organisert Kriminalitet i Norge”: https://www.adlibris.com/se/bok/norsk-mafia-9788279003366

Länk till Scanbikeartikel med intervju av författaren sidan 1    sidan 2

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin