Nättidningen Payback

Författare och advokatsekreterare vittnar om omfattande polistrakasserier på grund av umgänge med bikerbarndomsvän!

 

Författare och advokatsekreterare trakasserade av polisen på grund av umgänge med bikerbarndomsvän!

Jag heter Kjell Larsson och jag och min fru befinner oss långt från mc kulturen. Det närmaste vi kommer är en barndomsvän till mig som är medlem i en mc-klubb, och ett far/söner-projekt där vi försöker bygga en trike. Utöver det så är vår värld ganska vanlig: min fru är utbildad advokatsekreterare och jag är handikappad författare och poet. Ändå trakasseras vi då min barndomsvän är med i ett stor mc-klubb.

Det är något jag och min fru verkligen straffas för. Min fru sökte jobb inom kriminalvården i Halmstad under sommaren, ett jobb som passar hennes utbildning som advokatsekreterare. Hon var överkvalificerad för jobbet, och hon var nästan anställd när dråpslaget kom: du får inget jobb!

Vi var chockade och kontaktade dem för att få veta varför. Det visar sig att de granskat både min och min frus FB profiler, och där är jag givetvis kompis med min Barndomsvän. Vi har känt varandra sedan skolan. Vad han har för livsstil är inget jag lägger mig i, han är ju vuxen! Dessutom var han bestman på mitt bröllop i höstas, och bilder från vårt bröllop ligger uppe på våra profiler, något polisen uppmärksammat. Undrar om de lade märke till att han deltog iklädd kostym och INTE väst? Nej, polis Sherlock Holmes missade denna elementära detalj Watson…

Man menar dessutom att min fru inte behöver anstränga sig och söka jobb inom kriminalvården någonsin då vi har “dåligt umgänge”!?! Vad i helvete? Vem fan har att göra med vem vi umgås med? Som grädde på moset har flera konstiga saker hänt sedan polis och myndigheter fått veta att jag är god vän med denna mc-medlem. På kort tid har polisen stoppat oss två gånger. Så fort de sett vår bil har de vänt om och kört ifatt oss med sirener och blåljus! Fan värsta action man sett i denna döda lilla landsort där inget någonsin händer. Nåja, det skedde ett brutalt yxmord här för några år sedan, men det är olöst. Så det kan hända saker här, men sällan. Nu har vi som sagt stoppats med blåljus och siren två gånger, och ALLA i denna lilla håla har glott ögonen ur sig när de kört förbi oss. Vatten på kvarnen, ryktet går, och min hustru och jag är stämplade för all framtid. Vi är utbölingar, inflyttade, och nu är vi i princip stämplade som kriminella. Man skulle kunna tro att det stoppade där, men NEJ.

Plötsligt kom det även en orosanmälan från socialen där man menar att man oroar sig för våra barn. Helt sjukt. Skolan berömmer oss ofta som duktiga och omtänksamma föräldrar som gör allt för våra barn. Men anmälan kom in i alla fall; vårt umgänge var grund nog för att skämma ut oss och stressa oss till max.

Alltså, mc-medlemmen är en utav mina äldsta och närmaste vänner. Vad han väljer att göra med sitt liv är upp till honom, jag släpper inte taget om bra vänner bara för att myndigheter vill jävlas. Vare sig min fru eller jag har något brottsregister, ändå trakasserar man oss. Jag blir minst sagt jävligt sne på polisen! Jag har absolut NOLL respekt för dem efter detta. Deras mål är att jävlas med min barndomsvän och för att komma åt honom ger de sig på hans vänner och familj?! Många av oss runt honom är inte inblandade i hans liv, vi försöker inte påverka honom, utan respekterar hans val av livsstil. Ändå ser man oss som legitima mål för att komma åt bikerkulturen.

Efter allt detta kommer jag att stötta honom i precis allt, och fan ta denna jävla Gestapo regim vi lever i. Polisens form av utpressning är oacceptabel och gör att lojala vänner vänder sig mot polisen istället. Är det ett bra sätt att spendera skattepengar? Att göra medelsvensson till ovänner? Varför inte börja med att lösa yxmordet på orten? Känner mig långt mer otrygg att en mördare går fri i det samhälle jag bor med min familj.

Varför inte trakassera de två dömda pedofilerna som kör förbi traktens skola gång på gång? Är det inte bättre än att ägna sig åt att tala om för mig och min fru vilka vänner de som myndighet godkänner eller inte?

Låt mig göra min ståndpunkt helt klar: INGEN ska diktera för mig eller min fru om vilka vänner vi får ha, det är upp till oss, ingen annan! Är det meningen att man ska be folk om ett utdrag från brottsregistret samt att de förklarar sin politiska ståndpunkt innan man blir vän med någon?

Nej, polisens trakasserier av oskyldiga måste stoppas . Vi har fyra barn som drabbas. Vår ekonomi är förstörd då det jobb min fru sökt var avgörande för familjens överlevnad. Vi ska nog klara oss då vi har fina vänner som ställer upp, men de som inte har det då?

Sedan kan man ju undra hur roligt det kommer att bli när jag byggt färdigt min trike. Jag har alltid drömt om att äga en trike, men var ligger glädjen om jag ska stoppas av polisen var gång jag lämnar hemmet?

Ska de börja trakassera barnen oxå så fort de kör iväg på moppen?
Nej, om polisen förväntar sig respekt av medborgarna så är det inte rätt väg de valt.. Personligen avskyr jag dem just nu, de gör mitt liv till ett helvete när det redan är svårt nog!

Jag är nämligen handikappad efter en arbetsskada. Jag lider av kronisk ischias, har fyra diskbråck, tre kilformade kotor, en vänsteraxel som är totalt förstörd. Jag lever med värk dygnets alla timmar. Jag är sjukpensionär.

Löjliga böter som skrivs ut bara för att jävlas gör inte min ekonomi stabilare. Det
drabbar våra barn. Att stressas sönder av grundlösa orosanmälningar gör det svårare att hantera värken. Även det drabbar våra barn. Vårt trike bygge blir lidande då jag saknar ork, och det gör mina grabbar ledsna.

Efter denna våren är mitt förtroende för polisen nere på noll. Samma sak med myndigheter och staten. Fruktansvärt slöseri med skattepengar. Att jaga oskyldiga för att klämma åt bikerkulturen är både sjukt och fegt. Det måste bli ett stopp på polisens och myndigheternas maktutövande och slöseri med resurser.

Härmed stöttar jag bikerkulturen för all framtid. Min barndomsvän har min fulla respekt och förståelse för den förföljelse han och hans familj får utstå. Jag skäms över det svenska polisväsendet.

Kjell Larsson

Exit mobile version