Ett vittnesmål: Västförbud kommer aldrig att accepteras!

Bakgrund

Jag beskådade sent under Lördagskvällen den 12 Februari, ett spektakel, som dessvärre är allt för vanligt förekommande runt om i landet.

Jag befann mig på ett ställe vid namn ”Backstage”, placerat i Skövde centrum. Mitt sällskap för kvällen bestod av tre personer, alla tre medelålders, empatiska och trevliga män, som inte någon av dem gör mycket väsen ifrån sig. Vad dessa tre har ytterligare för gemensam faktor, är att de är medlemmar i samma mc-klubb sedan många år tillbaka.


Avvisning

En mc-klubb som de flesta andra klubbar i vårt land, och som inte blivit särskilt uppmärksammad i media. Bortsett från ett skrattretande och löjligt reportage i en tidning som delas ut till alla hushåll i länet. Reportaget handlade om det vanliga dravlet, d.v.s. att är man som mc-klubb med i Sverige-modellen, så är man bl.a. styrd av Hells Angels, o.s.v.  Peter Schjerva behandlade detta ärende på ett utmärkt sätt i följande artikel:

Bandet som vi var där för att se skulle börja spela vid midnatt, och vi väntade tålmodigt i baren någon timme innan. Kort efter att spelningen dragit igång kom två vakter stegandes och bad västbärarna i sällskapet att lämna lokalen, trots att de på min fråga om någon i lokalen upplevt västarna som provocerande, svarade nej.

En diskusion drog igång där vi bestämt klargjorde för vakterna, att deras agerande inte hade stöd i någon lag, och att deras handlande bröt mot yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa två vakter hävdade att det var ”krögarens beslut” att fatta, angående vem som fick och inte fick vistas i lokalen, och togs västarna av så fick de stanna.
De påstod dock att de förstod varför berörda reagerade som de gjorde, men att de bara gjorde sitt jobb och inte hade något att säga till om.

Efter ca en kvarts diskuterande som inte verkade leda någon vart, blev det en klapp på axeln och ”vi låter det gå för den här gången”, varefter de lämnade oss. En seger trodde vi, men icke! Kanske var det vakterna, eller någon annan ur personalen på stället, som ändock tog kontakt med ansvarig, som några minuter senare bokstavligen stormade in och med en aggressiv och nonchalant attityd, snart försatte sällskapet på gatan, då man fick känslan av att ett handgemäng skulle kunna uppstå om man vägrat.

Man skall aldrig behöva vänja sig vid oförrätter!!Vad gör man i det läget? Det känns ju rent för jävligt att ”ge vika”, och gå därifrån, men inte skapar man ett bättre rykte utåt, om man i allmänhetens totalt ovetande ögon rörande situationen, sätter igång och bråkar? Det var bara att sätta sig i bilen och kuska dom 10 milen hemåt igen, under nedslagen stämning.

Jag frågade, då i mitt upprörda sinne, min bättre hälft, som var en av de berörda, hur han kunde vara så lugn, då jag själv befann mig i upplösningstillstånd. Han svarade att ”han var väl van…” Men kan man verkligen vänja sig vid detta? Kan man lära sig att acceptera att bli avvisad från en offentlig tillställning p.g.a. att man bär en så stor del av sin personlighet på sina axlar, som västen faktiskt innebär? Jag vet inte, kanske, men jag vet i alla fall att man ska inte BEHÖVA göra det! Det är förkastligt att sånt här pågår runt om på krogarna i Sverige, och detta kommer självklart att resultera i en anmälan till västaktionen som Payback just nu arbetar med!

Detta är en kamp som aldrig får avslutas innan målet är uppnått, så stå på er där ute!!!

Angelin Smid för Payback Sverige

  • facebook
  • googleplus
  • twitter
  • linkedin