En för bikers väldigt intressant debatt har under de senaste dagarna uppstått i Blekinge Läns Tidning (BLT). Sylvia Asklöf Fortell inledde debatten genom att angripa Sverigedemokraternas kriminaliseringsmotion som Payback Sverige tidigare skrivit om. I dagens BLT fick hon mothugg från en Stellan Lundin varpå hon också svarade direkt i tidningen.
Vi tittar på varje enskild artikel och vad som där framkommer för att därefter avsluta med Payback Sveriges kommentar över yttrandena.
Artikel 1
Sylvia Asklöf Fortell skriver i sin ledare i fredags bland annat följande intressanta saker:
SD får gärna vara originalet när det kommer till sådana fnoskiga förslag som att sänka straffmyndighetsåldern från 15 till 13, eller att göra det kriminellt att vara medlem i en kriminell organisation, eller att ge Polisen i princip ohämmad möjlighet att bugga, kameraövervaka och telefonavlyssna.
När är någon ”medlem i en kriminell organisation” och vem ska bestämma när en organisation är kriminell? Kriminella organisationer fungerar lika ofta i lösa nätverk som i ”organisationer” – och kännetecknet för dessa är att de omformar sig snabbare än vinden.
Det blir som att försöka kriminalisera en syntetisk drog. En molekyl ändras och så är det ett tu tre något annat. I västerländsk rättstradition är det enbart det konkreta brottet som är det viktiga. Man kan inte ta in någon för att man misstänker att den personen är umgås i kriminella kretsar!
Replik från Stellan Lundin
Din argumentering kring att inte kriminalisera medlemskap i kriminella organisationer röner dock liten förståelse från dem som är insatta i deras verksamhet. För att ta några korta exempel: Flera mc-organisationer har militärt ansvariga personer för vapen och säkerhet inom organisationen för dess fortbestånd, vidare har man utmärkelser genom tatueringar och fetischer som pryder medlemmar, som utfört våldsdåd och kriminella handlingar till fromma för organisationen. Listan kan göras längre.
Jag har heller ingen överdriven tro på att en kriminalisering av organisationer av denna typ, som huvudsakligen ägnar sig åt brott, skulle få någon stor inverkan på den allmänna brottsligheten.
Dock skulle en kriminalisering av dessa organisationer otvivelaktigt stärka det civila samhället i grunden och Polisens arbete underlättas i många hänseenden. Det skulle också vara ett avståndstagande och en markering, som den demokratiska politiska makten behöver göra för att skapa tilltro till den förda kriminalpolitiken. Det civila samhället måste stärkas mot dessa grupper.
Din analys av varför det inte är en framkomlig väg att kriminalisera organisationer, som huvudsakligen ägnar sig åt brott, liknar den amerikanska vapenlobbyns argument för att inte införa hårdare vapenlagar i USA.
Många av de organisationer som vi talar om är inga lösa nätverk. Om så är fallet, är det heller ingen organisation, varför krångla till det. Vem ska bestämma om vilka organisationer som ska vara kriminella? Det torde vara en enkel sak för våra politiker och därmed ske i bästa demokratiska ordning, om man inte hela tiden försöker gömma sig bakom den grundlagsskyddade föreningsfriheten.
I flera andra europeiska länder har denna grundlagsskyddade frihet kunnat överbryggas med demokratiskt beslutade förbud mot att vara medlem i vissa kriminella organisationer.
Men den svenska lagom-principen får hellre råda. Att den till syvende och sist drabbar alla dem som blir offer i form av dödligt våld och kriminalitet i organisationens namn, det tycks inte röra majoriteten av de politiker som kan påverka och stärka rättssamhället.
Asklöf Fortells svar på Lundins replik
Jag har återigen svårt att se att demokratiskt fattade beslut skulle kunna bestämma vilka organisationer som är kriminella eller inte. För det skulle naturligtvis behöva definieras av politiker, för att inte godtycket skulle kunna bli alldeles för stort. Och demokratin inte tillräckligt smidig för det. Är alla kriminella i ett gäng om en ”medlem” är kriminell? Eller är det över hälften som gäller? Det kan ju knappast vara upp till Polisen att bedöma vilka organisationer som är kriminella. Det öppnar ju för totalt godtycke!
Payback Sveriges kommentar
Lundins replik innehåller i synnerhet tre företeelser som är värda att kommentera.
1. Wierup och ingen annan uppger att det finns flera olika länder i Europa som kriminaliserat medlemskap i kriminella organisationer. Som vanligt tvingas vi gå ut och rätta felaktigheter i Wierups olika påståenden. Det finns bara ett land i Europa som har kriminaliserat medlemskap i mc-klubb och det är Tyskland. Förbudet är för det första inte nationellt utan är bara satt i bruk i sju olika städer. Beslutet är inte heller tillkommit i demokratisk ordning som Lundin vill påskina utan beslutet är ett politiskt beslut som ej går att överklaga och ej heller prövas i domstol. Är det vad du Lundin vill kalla beslut fattat i demokratisk ordning så har du nog tyvärr en lite vriden rättsuppfattning…
Värt att observera i sammanhanget är dessutom att Tyskland i början av 2000-talet under många år förde en rättslig process där staten försökte få fastslaget att Hells Angels MC var en kriminell organisation. Domstolen fastslog dock tvärtom att mc-klubben inte var en kriminell organisation. Och, det faktumet gör ju saken så mycket värre att Tyska staten därefter fattar ett politiskt beslut att kriminalisera organisationen efter det att en tysk domstol fastställt att klubben inte är en kriminell organisation.
Beslutet är också grundat på en kvarlevande lagstiftning från Tredje Riket och Nazi-tiden. En lagstiftning som tillkom och användes mot studentrörelser, fackföreningar och politiska motståndare under nazi-tiden. Ett faktum som vare sig svenska politiker eller Lasse Wierup äger kunskap om eller bemödat sig om att ta reda på före kampanjstarten för en kriminaliseringskampanj.
2. Lundin pratar om militärt ansvariga för vapen och säkerhet inom klubbarna. En mängd olika mc-klubbar däribland polisens egna klubbar såsom Blue Knights MC och Iron Crews MC har sergeant-at-arms såsom klubbfunktionsbeteckning. Menar du då, liksom Wierup tycks göra, Lundin att polisens mc-klubbar har vapenansvariga personer i sina klubbar? För annars faller ju hela ditt resonemang återigen, eller hur? Nej, jag råder dig, Lundin, att ta reda på konkreta fakta och skriv inte bara av Wierups påståenden innan du ger dig in i en debatt.
3. Kriminaliseringsdebatten har fått ett fokus på Hells Angels MC. Faktum är att trots Kalla Faktas oseriösa rullning av misstankar mot personer så har ingen medlem i Sverige någonsin fällts för mord och det är vad myndigheter såväl som Lundin och Wierup har att förhålla sig till och inget annat. I Sverige ska man betraktas såsom oskyldigt tills fällande dom föreligger den så kallade oskuldspresumtionen. Eller är det ännu en demokratisk funktion som du vill upphäva, Lundin?
I övrigt vill vi bara framhålla Asklöf Fortells frågeställningar som ställer frågan på sin spets: Vem ska egentligen definiera och bestämma vilka som ska betraktas såsom en kriminell organisation och utefter vilka kriterier? Polisen kan ju självklart inte göra så då de har egenintresse i sak och sådana beslut skulle bli totalt godtyckliga. Politiker kan inte fatta ett sådant beslut utan att inskränka grundlagens föreningsfrihet och demokratins rättsprinciper.Och vilka kriterier skulle överhuvudtaget kunna komma till användning i sammanhanget. Vi pratar om individer i föreningar. Ska 25 %, 50 % eller 100 % ha gjort sig skyldiga till grov brottslighet för självklart kan inte förseelser ligga till grund för en kriminalisering? Och vilka brott skulle då bedömas vara sådana att de skulle räknas såsom kvalificerande för en kriminalisering av en förening trots att de är enskilda individers brott? Och, då kommer i alla fall inga mc-klubbar ifråga då de har cirka 20 procent av sina medlemmar som begått sådana brott som skulle kvalificera dem…
EU.s definition har redan regeringen avvisat en gång. Och, hur skulle den för övrigt kunna användas då dess punkter ofrånkomligen skulle kvalificera såväl ett gäng rånare som under en längre period planerar ett bankrån, inbrottsligor, politiska aktivistorganisationer såsom AFA och Greenpeace med flera och inte att förglömma Svenska polisen vid olika former av olaga tillslag som görs med jämna mellanrum.
Saken faller på sin egen orimlighet. Det finns ingen användbar definition som kan användas. Den enda möjlighetens väg skulle således vara att upphäva all form av rättssäkerhet och fatta ett sådant politiskt beslut som Tyskland gjort som ej går att överklaga och föra till domslut. Vill Sverige verkligen utmärka sig som ett sådant land där demokratins spelregler upphävts och där ingen rättsäkerhet längre föreligger för olika misshagliga grupper? Och vill Sverige utmärka sig för att kopiera Tysklands exempel och införa en lagstiftning som kopierats från Tredje Rikets och Nazitysklands förföljelser av oliktänkande? Det är frågorna som bör ställas i första skedet och som var och en som predikar om förbud mot organisationer noga bör ha genomtänkt först!
Sylvia Asklöf Fortells ledare och svarsreplik:
http://www.bltsydostran.se/ledare_blt/vem-snor-av-vem(3568348).gm
Sverigedemokraternas rättspolitiska motion:
http://www.payback.name/?p=8825
En analys av förbuden mot Hells Angels MC i Tyskland! Social rasism!
http://www.payback.name/?p=8782