Denna artikel behandlar vad Brå, Brottsförebyggande Rådet, uttalat om Sveriges bikerklubbar.
Vad är det då för speciellt med just Brå som gör att jag vill informera om deras verksamhet?
Jo, Brå utgör själva centrumet för all forskning och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet
och arbetar utefter ett direkt uppdrag från Sveriges Regering samt svarar samtidigt för
Sveriges officiella kriminalstatistik. Brå är vidare den enda forskningsenhet som arbetar kring
att forska och utvärdera så kallad organiserad brottslighet varför det är speciellt intressant för
alla journalister och politiker som arbetar med att skildra eller fatta beslut utefter olika
fenomen ikring detta ämne att känna till vad just Brå uttalat i fråga om Sveriges bikerklubbar.
Snabba fakta kring bikerklubbarna enligt Brå!
Vi börjar med ett mycket intressant uttalande hämtat från Brå-rapporten 2002:7:
Sidan 42: ”Denna utgångspunkt innehåller alltså den symboliska påföljden att en för brott
dömd eller misstänkt individ tillskrivs en viss grupptillhörighet, att personen i fråga
kategoriseras utifrån vem vederbörande är, och inte utifrån av vad han har gjort. Annorlunda
uttryckt: medlemmen i en mc-klubb är inte farlig på grund av sitt brott, utan brottet visar hur
farlig han är…..Genom en social kategori sker en kollektiv klassificering av individer som
reducerar dem till medlemmar i en mc-klubb. När en av dessa individer begår brott beskrivs
följaktligen denna brottslighet som brott av en medlem i en mc-klubb”.
Vi fortsätter direkt med ett citat hämtat ifrån rapporten 2008:22: Sidan 71: ”Även om Brå inte
gjort någon studie på senare år som tar sikte på mc-gängen utan mer kommit i kontakt med
deras aktivitet genom en rad andra studier, talar mycket för att dessa grupperingars
brottslighet ofta överskattas. De spelar exempelvis en roll som indrivare av skulder (Brå
2007c) och kan utföra andra uppdrag i företrädesvis byggbranschen där svart arbete sker i
organiserade former (Brå 2007b) men även om samtliga personer i den kriminella mc-miljön
skulle hamna i fängelse torde det inte nämnvärt påverka organiserad brottslighet i Sverige”.
Ur den kanske viktigaste rapporten av dem alla, MC-Brott 1999:6, som är den enda
forskningsbaserade utredningen rörande bikerklubbarnas verksamhet som någonsin utförts i
Sverige, citerar vi följande väldigt talande stycken:
Sidan 7: ”Brottsligheten är alltså ojämnt fördelad. Detta stärker hypotesen om att de svenska
mc-gängens brottslighet främst begås av vissa grupper av medlemmar och då inte i
organiserad form. De åtgärder som samhället vidtar mot mc-gängen bör således, för att vara
effektiva, främst riktas mot de medlemmar som begår brott i organiserad form”.
Sidan 8: ”…så begås merparten av vad som brukar kallas mc-relaterad brottslighet endast av
någon eller några medlemmar. Dessa mindre grupper agerar ibland tillsammans med
personer utanför gängen. Enligt KUT ska mc-gängen alltså inte förstås som
brottsorganisationer i traditionell mening”.
Sidan 30: ”I material hos Rikskriminalpolisen i Sverige, framstår inte mc-gängen som
brottsorganisationer av klassiskt snitt. Organiserad brottslighet sägs dock förekomma. Det
kan till exempel handla om att grupper av medlemmar -ibland tillsammans med personer
utanför gängen -ägnar sig åt illegal verksamhet. Men den grupp som ägnar sig åt
organiserad brottslighet är i sådana fall inte liktydigt med mc-gänget”.
Sidan 35: ”Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna
omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att
spä på rädslan”.
Sidan 36: ”Även om hänsyn tas till de brott för vilka det finns skäliga misstankar, ger det
sammantagna utdraget ur PBR-registret inga belägg för att mc-gängen i sin helhet kan
likställas med traditionella brottsorganisationer”.
Vi avslutar med ett citat från hösten 2010 där Lars Korsell, Brå-chef över enheten för
forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet, i en intervju för Sveriges Radio,
Upplandsnytt, gör ett flertal intressanta uttalanden. Korsell uttalar i intervjun att förbud mot så
kallade mc-västar i krogmiljö är ett exempel på när samhället gått för långt i sin
brottsbekämpande verksamhet. Korsell finner det även problematiskt att polis och media
pratar om mc-gängskriminalitet och markerar att Brå tar avstånd från förföljelserna mot mcklubbarna
med orden: ”Vår bild är nog den att de här mc-gängen är inte kriminella
organisationer eller egentligen kriminella utan att det finns personer i gänget som är
involverade i kriminalitet”.
Brå har genom alla år således hållit en konsekvent linje och hävdat att mc-kriminaliteten dels
är gravt överdriven och dels uteslutande ett resultat av enskilda individers kriminalitet!