Första beviset på att polisen styr mediarapporteringen kring bikers!
Att arbeta för bikerkulturens bästa har sina svårigheter. Att komma till tals i media och få förmedla bikers syn på olika bikerkulturella fenomen eller vid särskilda händelser möter oftast oöverstigliga hinder då media helt enkelt inte är intresserade av att skildra och spegla bikerkulturens syn eller förklaringar i olika ärenden eller ämnen.
Folk i allmänhet har en klar åsikt. Polisen styr inte media!?? Men är det verkligen så? Låt oss titta på två olika former av dokumentation i ärendet.
1. Polisen samverkar med media vilket klart och tydligt framgår ur ovanstående dokument ifrån polisens stragidokument Strategi mot 1 %-mc-gäng. Polisen har hållt och fortsätter hålla utbildningsdagar för media där syftet är att sprida sakriktig information till allmänheten… Vi har i strategimaterialet tillgång till scheman där polisen hållit utbildning för mediarepresentanter vilket i sig är väldigt tveksamt för i första hand medias trovärdighet och förmåga att därefter kunna sakligt och opartiskt skriva kring bikerkulturen och även är exempel på ännu en olaglig påverkan från polismyndigheterna.
Polisen anger även att de ska ge en offensiv och riktad information till media såsom en taktisk metod. Polisen ska vidare uppdatera media avseende problembilden kring 1 % mc-klubbar. Polisen anger vidare att mediafokusering utgör en direkt arbetsmetod i det brottspreventiva arbetet där korrekt mediafokusering ska störa 1 % mc-klubbar och deras verksamhet.
Med detta som facit är det då konstigt att vi har svårt att komma till tals och få ge vår syn på sakernas förhållande inom bikerkulturen? Nej, det är nog inte så konstigt…
Andra beviset för polisens påverkan och styrning av mediarapporteringen!
Det som Payback Sverige hela tiden hävdat, nämligen att polisen vägrar ge media material om de inte skriver vad polisen vill bekräftades mycket tydligt i TV-programmet Veckans Brott, avsnitt 5/10 den 13 november 2012. Jan Guillou och Leif G W Persson, två mycket tunga och ansedda aktörer med mycket stor inblick i polisvärlden stod då för nedanstående återgivna uttalanden.
Det finns knappast några jämförbara journalister och kriminologer vad avser sanningsvittnande eller vad gäller erfarenhet och kunskap om media, polis och kriminaljournalistik i Sverige varför deras utsagor måste anses utgöra fullgoda bevis i sig för sanningshalten i påståendena!
Vi återger ungefärliga hålltider i programmet och vad som där uttalas:
25.10 Guillou: De journalister som skriver som polisen vill har lättare att få tips än de som skriver som inte polisen vill.
28.35 G W Persson: Om symbiosen mellan Statsmakten och media
36.30 Guillou: Det är sista skriket nu att den ena kriminalreportern efter den andra slår sina påsar ihop med en mytoman gangster och skriver nån sorts hyllningsversion av denna påstådda gangsters liv.
37.10 G W Persson: Så länge det generar pengar, genererar läsare och därmed pengar går det tydligen bra. (Såsom fortsättning på Guillous uttalande kring kriminalreportrars samarbete med mytomangangsters)
37.45 G W Persson: Men tidigare var det polisen som var den givna samarbetspartnern och det är det fortfarande i väsentliga stycken.
39.30 G W Persson: Det finns ju inom media ytterst få kritiska röster.
39,50 Guillou om journalisters relation till polisen: Det beror ju på vilken journalist det handlar om. Kollaboratörerna, om jag får kalla dem det inom journalistkåren, är naturligvis väl sedda av polisen. Eftersom de framför polisens versioner, polisens önsketänkande eller polisens särskilda önskemål i sådana här mera finurliga sammanhang, som Bengt var inne på, medan kritiska journalister helt enkelt bara stängs av från polisens källor och får försöka med annat såsom advokater och åklagare.
40.15 Guillou om huruvida det finns en symbios mellan kriminaljournalister och polisen idag: Ja, därför att poliser gillar att få sina tankar, redan i ett mycket tidigt skede av en utredning, publicerade. Jag vet inte om det ser verkligare ut eller något sånt där. Och, journalister har ju den ursäkten att: Ja, men den här källan är inom polisen. Då spelar det ingen roll vilka dumheter det handlar om. Det är så att säga en en legitim källa. Och, då kan man skriva spännande, kul, saker. Även i såna fall där man inte tror på det själv. Det finns ju exempel på när journalister skriver sådant som de vet absolut inte kan vara sanna.
Polisen styr således media genom att kontrollera flödet från media. Ger du en annan syn på ett fenomen som inte polisen vill ha och/eller kritiserar polisens agerande stängs du helt enkelt av från polisens källor vilket för en tidning eller för ett annat mediaföretag är helt fatalt och avgörande. För har du inte tillgång till polisens uttalande och källor kommer konkurrenterna att kunna skriva om sådant du bara kan återge i efterhand och via citat varför du självklart tappar läsare då du publicerar nyheter i efteråt likaväl som att du bara kan publicera nyheter genom återgivande av andrahandskällor. Medialt självmord, således!
Slutsatsen: Nyhetsrapporteringen kontrolleras och styrs helt av polisen i Sverige!
Tagna en och en kan fenomen lätt förklaras bort men om man lägger tillsammans fakta får du en bild där du inte kan blunda för att media och nyhetsrapporteringen totalt och uteslutande kontrolleras och styrs av polisen vad avser kriminaljournalistiken i Sverige!
Polisen har som arbetsmetod och taktisk metod att utbilda och rikta informationen till mediaföreträdare och sprider vad de menar är strategisk information till media. Polisen ska vidare uppdatera media avseende problembilden kring 1 % mc-klubbar samt anger vidare att mediafokusering utgör en direkt arbetsmetod i det brottspreventiva arbetet där korrekt mediafokusering ska störa 1 % mc-klubbar och deras verksamhet. Taget tillsammans bekräftar dessa fakta också vad Payback länge hävdat nämligen att polisen har inget brottsligt att anföra mot landets bikerklubbar utan för en närmast uteslutande medial kampanj mot bikerklubbarna utan att äga någon form av substans eller fakta för sina påståenden.
Polisen kontroller vidare mediaflödet genom att journalister som skriver eller ställer kritiska frågor om polisverksamheten inom kriminaljournalistiksområdet helt enkelt stängs av från nyhetsflödet från polisen vilket för en enskild journalist liksom det mediaföretag han/hon tillhör har förödande och fatala konsekvenser.
Tagna tillsammans kan knappast någon, utom poliser själva, anse utan att Polisen helt och hållet styr den mediala rapporteringen kring Sveriges bikerklubbar! Media återger polisens bild och version och granskar aldrig eller ifrågasätter polisen och utgör därmed bara polisens förlängda arm och är ett ytterst bevämt och lättkontrollerat verktyg i polisens hand.