Nättidningen Payback

Berättelse om hur en utvecklingsstörd person känner sig fredad, trygg och omtyckt på en mc-fest!

Det här med mc-träffar…

För x antal år sedan när jag var hos Strul Mcc i Enköping på Mälaren Runt-festen så såg jag plötsligt hur en utvecklingsstörd gubbe tuffade runt inne på området. Jag gick och sa till någon av Strularna att ”Du den där mannen med rullatorn måste ju ha kommit fel, ni kanske ska hjälpa honom härifrån.” Men då fick jag veta att han och några till gubbar (jag kallar dom för gubbar, jag vet inte hur gamla de är…) brukar hänga där på festen. De bor på ett hem för utvecklingsstörda i närheten. De kommer dit och kikar runt lite, tittar på motorcyklar och människor, och de frågar Strularna om de kan hjälpa till med något och då får de plocka av något bord eller nåt sånt och sedan får de lite fika såklart.

Vi talade om det där på förmiddagen idag och då berättade Frycken hur gubbarna kommer dit annars också. De tittar lite när det mekas i garaget och så vidare. Vid ett tillfälle sa en av dom: ”Jag tycker om att vara här. Ni är snälla mot mig. Jag är trygg här.” Han berättade även att om han går till stan så är folk dumma mot honom.

Fascinerande… Platsen gubben är trygg på är en motorcykelklubb som igår var helt smetfull med folk och motorcyklar. Där är de fredade och alla är vänliga mot dem. Jag är nästan säker på att den här helgen är årets höjdpunkt för dem.

Vackert så det förslår.

Mc-världen är en underbar värld att vistas och leva i!

Cathrin Nilsson

Exit mobile version