payback20092.html

Ledare

Välkomna till Payback nr 2!

Första numret av Payback har välvilligt tagits emot ute i stugorna och nu är det dags för nummer två. Ett till omfånget ännu större nummer!

Denna gång har vi fler medarbetare. Björn Ljungquist medverkar med skrivelsen "Polisens prioriteringsdilemma". Stöd Björn och köp hans nyutkomna bok, Love & Respect: Klicka här och kom direkt till beställningssidan
Vidare har vi signaturen "Tess 54" som vittnar om tiden som strippa hos bland annat bikerklubbar.

Vad har då hänt sedan sist?

- - Nättidningen Payback är nu ABATE Sveriges officiella nättidning. Läs mer om detta under Uppropsartikeln.

- - Payback har fått en lillebror, en blogg: www.payback-name.blogspot.com. Gå in och kolla den ofta. Det är där det sker mellan nättidningsnumren. Mängder av kommentarer och inlägg till rättfärdiga eller felaktiga tidningsartiklar läggs upp här. Även de egna skrivelser Payback publicerar återges eller länkas till här. Läs igenom, länka till och tipsa om!

- - Payback har JO- och JKanmält tre kommuner: Ystad, Sandviken och Linköping för deras olika sätt att handha ärenden kring mc-klubbars lokaler. Detta för att få ett prejudicerande beslut rörande om detta handlande verkligen är i överensstämmande med Kommunallagens skrivelse och intentioner. Se vidare under: Anmälan av tre kommuner till JK + JO

- - Nättidningen Payback har efter genomgången seriositets och kvalitetsbedömning godkänts av Tidskrift.nu, en sajt för Sveriges kulturtidskrifter och en plats för nyheter, information, debatt och möten mellan tidskrifter och läsare. Detta medför vidare att Payback även medtagits i webbplatsens nätbaserade kartotek över nättidskrifter samt i den tryckta katalog som bl.a landets bibliotek för över svenska tidskrifter. Payback är därmed bevisligen en kvalitativ kulturtidskrift! http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=5711

- Slutligen vill jag bara redogöra för två stora genombrott för bikerkulturen:

1. - Payback har lyckats publicera artiklar på internats två största debattforum och där rönt stor uppmärksamhet kring artiklarna. 11 st olika artiklar på www.newsmill.se och 6 st på www.second-opinion.se Detta är helt i linje med Paybacks målsättning och övergripande uppgift att försöka nå den stora allmänheten, beslutsfattare, intellektuella, akademiker, journalister och författare och sprida information och upplysa om bikerkulturen, dess olika företeelser, drivkafter och mekanismer.

Bägge ovanstående relaterade händelser är exempel på genombrott för bikerkulturen. Vi har tagit oss in i samhällsdebatten och når ut med vårt budskap. Vi kan inte längre censureras och vägras röst. Visst, enstaka inlägg och kommentarer kan fortsatt refuseras men sakliga debattinlägg når ut! Det är detta arbete som också är det primära! Att nå ut och fram till alla de inte redan frälsta och informera. Vägen är jämnad. Det är bara att fortsätta oförtrutet rakt fram!

- Jag har sett att ett antal klubbar länkat till nättidningen eller bloggen. Bra! Det tackar jag för. Jag vill be fler att göra samma. Ju fler personer vi leder till redan färdiga texter, ju fler kan vi informera, påverka och förhoppningsvis förändra. Så länka för brinnande livet. Ni länkar – jag skriver!

- Ekonomi/Finansiering/Donationer. Jag behöver täckning för kriget mot förföljelser och fördomar. För att klara av direkta kostnader samt en ringa soldatsold - även jag behöver äta och bo - i korståget mot polis, media och politiker samt vem än som mer visar sig vara fienden. Vad krävs det då: För att täcka Paybacks kostnader + materialanskaffning, beställning av domar m.m. i arbetet nödvändigt material samt för att kunna betala hyra, mat, el m.m. krävs åtminstone 85 000 kronor årligen, efter skatt. Jag vädjar därför till alla er därute som tror på Paybacks arbete och som sympatiserar antingen med mina åsikter eller med min rätt att uttrycka dessa åsikter. Stöd Payback ekonomiskt. Hjälp er hjälpa er själva. Ni stödjer Payback – jag skriver för er och er sak! Alla donationer sätts in på bankgiro: 5394-9392, betalningsmottagare: Peter Schjerva.

- Ett antal klubbar har lagt upp länkar på sin hemsida till nättidningen Payback och/eller Paybackbloggen. Ett utmärkt initiativ som hjälper till att underlätta arbetet att sprida korrekt kunskap och information om bikerkulturen. Jag hoppas att ännu fler klubbar följer detta exempel och länkar till Payback!

- Nu har vi också berett plats för företag, organisationer och klubbar att annonsera på Payback startsida. 3 000 kronor inklusive moms för ett års (4 nummer) länkad logga eller banner. Sätt in pengarna på bankgiro: 5394-9392, Peter Schjerva, och sänd en digital logga/banner till: peter@payback.name

Nästa Payback utkommer inte förrän den 15 augusti eftersom det är meningslöst att publicera någonting under semestertider då folk ändå är bortresta och oemottagliga. Och då jag anser texterna vara av väsentligt allmänintresse väljer jag att istället publicera dessa en månad senare när folk är på plats igen.

- Avslutningsvis vill jag bara säga till alla er som skickat hotmejl, brev eller sms:at:
Jag har köpt mig en stadig spade och jag har grävt länge och djupt. Jag har grävt en skyttegrav och fyllt upp med proviant för årtionden framåt. Jag har förberett mig mentalt för ett utnötningskrig som kan pågå i decennier. Men jag har ingenting annat att göra. Jag skall ingenstans. Jag stannar här, för denna kampen är mitt liv och min sista stora strid och den skall jag kämpa ut!!

P.S Artikeln ”Sanningen om bikerkriminaliteten” var med förra numret också. Har ni redan läst den, hoppa över den. Anledningen till att jag väljer att återigen publicera samma artikel är att jag använder artikeln såsom argument för att bevisa att bikerklubbarna inte är kriminella och då är det betydligt enklare att hänvisa till en artikel i aktuellt nummer, än en arkiverad artikel.

Upprop till engagemang och lojalitet/ I en nära framtid

Polisen har systematiskt börjat ”rekommendera” krogar att utestänga inte bara alla med mc-västar utan även personer som bär kläder som visar kopplingar till mc-klubbar samt personer som ”vakter vet” har koppling till mc-klubbar. (Se ABATE Sveriges hemsida, artiklar under News, rubriken ”Utvidgat krogförbud”)

Polisen har därefter fortsatt med att aktivt gå in och ge ”rekommendationer” att köpa ut mc-klubbar från sina lokaler samt att utnyttja den kommunala förköpsrätten i avsikt att förhindra mc-klubbars etablering. Med andra ord: Dessa åtgärder kommer i förlängningen att innebära enorma problem och samtidigt hota själva existensen för alla mc-klubbar verksamma i Sverige!

Är det ett sådant system vi eftersträvar? Nej, självklart inte. Därför är det nu hög tid att tänka efter, att varsebli och hjälpa till att hejda den utveckling som länge försegått, i syfte att isolera och utrota alla medlemmar av mc-klubbar. Annars kan utvecklingen snabbt gå dithän som nedanstående skrivelse illustrerar:

I en nära framtid:

Jag kan se människor med bruna skjortor marschera. Jag hör deras ledare hålla tal där han uppmanar till allmän förföljelse och resning emot oss. Jag kan höra deras stöveltramp där jag ligger gömd. Nu hittar dom mig, slår mig i handfängsel och för bort mig.

Det är mörkt omkring mig när jag vaknar. Många människor sover runt om mig i en liten barack. Vi är alla likadant klädda: Vi har skinnvästar med namn och märke på ryggen. Svagt, minns jag att mamma berättade liknande historier när jag var liten. Om människor som var märkta med stjärnor som bodde precis som vi. Men vad hjälper det att minnas. Jag bor här nu och jag kommer att dö här.

Varje morgon släpas en flock människor skrikande iväg för att aldrig mer återkomma. Andra igen bärs ut och kastas på en hög utan ceremonier. Det är dom som haft tur. De som inte längre kan nås. De som inte plågas mer. De som fått dö. Men varje dag kommer tåget och fyller på med nya offer.

Mat är något vi får precis så mycket att vi svältande förmår uppehålla livhanken. Arbeta skall vi göra om dagarna. Med fotboja och länkade till varandra med grova kedjor. Vi jobbar med hammare och slår sönder sten. Stenen används inte till något speciellt men jobbet tär på oss så vi fortare dör.
Ibland har man tur. Då blir man utvald att gräva gravar för de döda. Det är inte så slitsamt som att jobba med stenen.

På söndagar är det besökstid. Inte för oss men det kommer folk som får vandra runt och titta på medan vi jobbar. De är väldresserade. De har lärt sig läxan om våra lika hemska som oförlåtliga förbrytelser: Att vi valde att vara medlemmar i mc-klubbar. De kastar sitt glåp och sitt hat emot oss. När de kommer bort till likhögarna hurrar de och tjoar. De är lyckliga för att vi inte längre finns ibland dom. Jag undrar varför dom hatar oss så?

Nu går vi ihop och förenar vi våra krafter för att bli ännu starkare. Vi lägger samman våra röster till en ännu högre ljudande röst för att höras bättre. För att vinna kriget måste vi kämpa tillsammans och inte i olika lösa konstellationer. Motparten står starka och förenade, då måste vi göra detsamma. För det är krig. Tro aldrig något annat. Det handlar nu om vår direkta överlevnad såsom kultur. Alltfler åtgärder och lagar riktas mot själva vårt hjärta. Våra symboler och våra möjligheter att existera såsom klubbar och enskilda bikers samt som en levande kultur hotas nu. Detta får inte fortsätta. Vi måste slå tillbaka. Vi måste formera oss och slå sönder våra motståndares ihåliga argument. Vi måste visa för omvärlden att hela den offentliga förtalskampanjen riktad emot mc-klubbarna är enbart och uteslutande är grundad på fördomar och förutfattade meningar.

Vad krävs det av oss för att kunna vända opinionen?

Det krävs en fullt utbyggd och fungerande organisationsapparat. Det har ABATE idag. Olika människor ansvarar för olika funktioner. För att kunna växa och bli en politisk makt måste varje organisation ha en fungerande administration bakom ryggen. Annars slår omedelbart vanskötseln av medlemsärenden, information, supportartiklar m.m. tillbaka och visar sig i ett minskande engagemang och medlemsantal.

Det krävs vidare en kontinuitet i styrelsen och arbetet utåt. Vi har nu fått folk som tror på vad de gör, att de faktiskt kan förändra världen för hojåkare. Folk som jobbar på lång sikt och brinner för arbetet. Folk som tagit jobbet för att de vet det går att förändra och vända opinionen!

Vi har en kontinuerligt utkommande nättidning som för lång tid framöver kommer att fortsätta sin uppgift att informera och upplysa om bikerkulturen, dess drivkrafter och mekanismer. Men även bedriva ett aktivt arbete med att påverka och vända opinionen. Till nättidningen finns vidare en tillkopplad blogg i avsikt att skriva opinionbildande debatttexter samt ofta förekommande kommentarer och inlägg till alla påhopp på bikerkulturen i artiklar och liknande. Läs den dagligen och stöd den ekonomiskt för att trygga den framtida utgivningen!

”Operation Engagemang". Det krävs att alla som lever i och ikring kulturen; det krävs att alla de som är verksamma inom kulturen, alla de som säljer reservdelar, accessoarer, hojar eller servar och lagar våra hojar m.fl; det krävs att alla de som sympatiserar med oss av olika anledningar; och det krävs att alla de som har den minsta lilla rättskänsla i kroppen går med i ABATE och stödjer oss i vår kamp för samma villkor för bikers som för ”vanliga människor.” Det är dags för alla att gå samman och visa lojalitet och engagemang. Alla är en del av samma verklighet. Ingen kommer att kunna stå utanför längre!

För vi begär inte att behandlas bättre eller annorlunda än andra. Vi kräver bara ett stopp på trakasseringar, förföljelser och alla integritetskränkande åtgärder och handlingar som riktas specifikt emot vår kulturs medlemmar. Vi kräver ett slut på alla artiklar som förtalar och anklagar olika mc-klubbar för att vara kriminella när mc-kulturen såväl som vilken annan kultur som helst, såsom frikyrkliga; scoutrörelser; hem- och skolaföreningar; syjuntor m.fl. inte har något annat än enskilda individers kriminalitet. Vi kräver ett stopp för nya integriteskränkande och lagar likaväl som för användningen av tvångsmedel. Ja, vi kräver helt enkelt bara likhet inför lagen såsom vi har rätt att begära enligt landets grundlag och Europakonventionen!

Och glöm inte återigen: Vi måste bli fler. Vi måste bli alla. Alla som finns i, inom och ikring bikerkulturen samt alla andra som sympatiserar och inser graden av förföljelser bikerkulturen nu utsätts för. Så stöd ABATE Sverige och stöd Nättidningen Payback.

"MC-Gäng": Ett systemhot?

Polis och politiker har de senaste åren börjat tala alltmer i termer av systemhotande brottslighet när det avser mc-klubbar. Förutom det faktum att mc-klubbar inte utgör några brottsliga organisationer (vilket jag bemöter på många andra platser i boken) reser detta uttryck snarast nya frågor.

Låt oss börja med en historisk tillbakablick och jämförelse mellan USA, Tyskland, England, Danmark och Sverige. Tre av de fyra stora mc-klubbarna har länge samexisterat, sida vid sida i dessa länder. I USA etablerades Bandidos sist, 1966. I Tyskland har Hells Angels funnits sedan 1973, i England från 1969 samt i Danmark sedan årsskiftet 1980/81. I Sverige blev Dirty Dräggels upptagen i Hells Angels 1993, Bandidos etablerades 1995 och Outlaws MC under 2001.Inte i något annat land har mc-klubbarnas närvaro haft någon som helst inverkan på det omgivande samhället, dess struktur eller system, trots att de varit verksamma en betydligt längre tid än i Sverige. Skulle då fjorton års närvaro i Sverige inneburit något så mycket mer, farligare eller annorlunda? Självfallet inte. Klubbarna har exakt samma organisation finansiering, interna regler och verksamhet var än de verkar och finns!

Vad är då den stora skillnaden gentemot Sverige? Då vi således fastslagit att mc-klubbarna är identiska måste skillnaden istället stå att söka dels ibland de som satts att upprätthålla lag och ordning i landet Sverige samt dels inom själva det samhälle och system bikerklubbarna är verksamma i.

Vi börjar med att granska samhället Sverige. Då mc-klubbarna vare sig inneburit några förändringar eller utgjort något hot emot själva samhällsstrukturen, i länder de varit aktiva betydligt längre tid än i Sverige måste Sverige därför förutsättas vara ett särdeles instabilt land. Ett samhälle byggt på så ytterst svag grund att minsta lilla vindpust riskerar att rasera hela bygget. Vidare, ett samhälle bestående av institutioner och myndigheter, som överhuvudtaget inte förmår vare sig hantera eller åtgärda några som helst inre, interna krissituationer och än mindre förhindra deras uppkomst. Vi måste vidare ha särskilt usla politiker, fullständigt oförmögna till både beslut och handling. Slutligen måste vi sakna all form av planering och strategi mot terrorism, fientliga angrepp från främmande makt och vilda samhällsfarliga strejker m.m. Detta om vi påstår att cirka 400 individer, från tre olika mc-klubbar tillsammans, så enkelt kan sätta allt som byggts upp under hundratals år i gungning. Har vi verkligen så värdelösa politiker och en så tand- och menlös militärmakt att landet så enkelt kan tvingas på knä, kapitulera och ge upp för en numerärt totalt underlägsen fiende? Varför riktas i så fall inte kritiken mot politiker, krisberedskapsmyndigheten och försvaret istället? Varför föreslås inte konkreta åtgärder i avsikt att uppnå en bättre rekrytering av dugliga, kompetenta politiker? Varför skrotas inte försvaret med omedelbar verkan om det inte ens förmår stå emot en invasionsarmé på 400 angripare? Skall då gemene man ligga sömnlös och darrande i sin säng, fruktande kommande invasioner från Liechtenstein, San Marino eller Ålands skräckinjagande arméer? Ty detta är vad ni säger om ni påstår att cirka 400 bikers hotar hela systemet och samhällsbygget!

Den andra skillnaden, mellan Sverige och de övriga uppräknade länderna, måste ligga hos dem som är anställda och utbildade att utöva tillsynen över brottsligheten i landet, det vill säga polisen. Denna måste ju då vara så mycket sämre på att utföra sitt jobb i Sverige än i motsvarande länder då de här dels anser sig hotade, och vad värre är, dels inte ens anser sig förmögna eller kapabla att kunna bemöta detta hot. Förvisso, uttalade ju Kriminologen Leif G W Persson för några år sedan att Sverige hade världens lataste och mest inkompetenta poliskår i världen, men likväl. 17 000 poliser (snart 20 000), med tillgång till den mest avancerade teknisk utrustning för övervaknings- och kontrolländamål som existerar, borde kunna hantera 400 individer. Eller, vad tycker ni? kära läsare.

Nej, alltihop handlar, som ni säkert förstår, om helt andra saker. Med ren skrämselpropaganda torgför och lanserar polisen målmedvetet och ständigt nya trendriktiga hotbilder för allmänhet och politiker. Bikers har därvidlag utmålats som en svårt kriminell vettvilling som till och med hotar själva samhället och dess grundvalar. Men det är en saga. Det är en illusion. En liten vit kanin som polisen desperat försöker ljuga fram ur trollerihatten. En specialdesignad vision av bikern, en "Imaginary Criminal", som polisen nogsamt byggt och tillägnat egenskaper och handlingar de aldrig ägt eller utfört, i den enda och exklusiva avsikten att ställa i egen tjänst och utnyttja produktivt för att generera fler poliser och större ekonomiska resurser, åt en lika delar lögnfull och inkompetent poliskår.

Jag ber er bara, innan vi går vidare, att noggrant beakta frågan: Är det verkligen rimligt att desamma mc-klubbar i Sverige kan vara systemhotande och samhällsomstörtande när de förekommit så mycket längre i andra länder och där likväl vare sig orsakat någon form av samhällssammanbrott eller systemkollaps?

Det finns emellertid en helt annan aspekt, att väga in vid en bedömning om mc-gängen utgör ett systemhot. Nämligen, den moral och hederslära den moderna bikern bekänner sig till och det exempel de därigenom sätter gentemot andra. Kan du kanske lite hastigt skissa upp denna moral och ideologi för en lekman? Bikerns hederskodex är icke förhandlingsbar. Den är kompromisslös och tillåter inga former av avsteg. Det mest centrala är att du alltid hjälper, stöttar och ställer upp för dina nära och kära. Ty detta är en värld som genomsyras och regeras av total lojalitet och solidaritet samt obrottsligt brödraskap: Du gör rätt för dig - Betalar dina skulder, håller dina löften och gör allt du åtagit dig att göra. Du skyddar och försvarar, med våld om så fodras, dina "bröder" såväl som släkt och vänner. Du tar avstånd från rattfylleri, våld mot kvinnor och barn samt givetvis sexuella övergrepp!

Samhället härbärgar idag ett allt större antal människor som aldrig lyckats vinna inträde på arbetsmarknaden, som saknar fäste i tillvaron och vare sig äger eller ser några som helst realistiska möjligheter att skapa sig ett hem eller ens en reell framtid. Och i detta Sverige, som endera tycks givit upp eller helt enkelt saknar all förmåga att förse sina medborgare med ens de mest basala livsförnödenheterna (såsom jobb, bostad och framtidstro) formar mc-klubbarna ett handfast och konkret alternativ. Ett hem, ett liv, en mening och en funktion till envar som är beredd att kämpa för att anamma kulturens specifika krav och moral.

Och här blir plötsligt allting väldigt tydligt och uppenbart. I det skilda synsättet, moralen och omsorgen om de sina ligger också förklaringen till den alltmer uppskruvade konflikten mellan samhället och bikerkulturen. Ett samhälle som visar alla tecken på att vara stadd i en ständigt eskalerande norm- och moralupplösning, och som vare sig tycks behöva eller bry sig vidare om sina "barns" välfärd ställs här mot bikerns stränga moral- och hederslära samt mot mc-klubbarnas förmåga till allomfamnade omsorg och assimilering av aldrig så dysfunktionella och funktionslösa individer. Och häri, och enbart häri, vilar också svaret på varför allt fler människor söker sig till bikerkulturen och på varför mc-klubbarna, även för överskådlig tid framöver, kommer att fortsätta sin expansion!!

Så är bikers också systemhotande. Genom det exempel, de med sin blotta existens, natur och moral sätter och genom risken att de medvetandegör och väcker människor till eftertanke utgör de ett rent livsfarligt exempel. Därför, måste bikern simuleras farlig och samhällsomstörtande. Utmålas som en patologisk, frontallobsskadad förbrytare så att ingen frestas följa hans exempel. Så är alltså inte själva bikern men väl den stränga moral- och hederslära han representerar det absolut farligaste hotet mot samhället av idag. Farligare än någonsin Bader-Meinhof, IRA, ETA, al-Quaida eller liknande terroristgrupper. Ty de kunde och kan bekämpas med vapen, militär och polis. Men hur skingrar och betvingar du en oförsonlig och kompromisslös moral och hederslära? Hur bekämpar du en tanke, en idé? Det kan du inte! Det gör du inte! Du kan bara fortsätta att smutskasta, isolera och utestänga bikerkulturen, och dess företrädare, så att farsoten inte sprids. Så att folket inte smittas och börjar tänka, vinner insikt och tar medvetande.

Så systemhot? Javisst, såsom gott exempel och som ett alltför synligt, outsagt löfte om att det finns ett större och annorlunda liv. Ett bättre alternativ! Men systemhotande brottslighet? Aldrig!!

Peter Schjerva Tillbaka till innehållsförteckning

Polisens prioriteringsdilemma

På 90-talet skrev jag några brev till dåvarande Länspolismästare Seppo Vouri och ifrågasatte hans prioritering av Swedish Bike Meet på High Chaparall. Varje Pingst mönstrade han ut massor av dyra poliser, från halve Sverige och genomförde enorma maktdemonstrationer. Om det hade varit intressant, så hade jag kunnat räkna upp dussintals episoder, incidenter och provokationer, som de ditkommenderade poliserna ställde till med. Kulmen av detta var när myndigheten sedan fakturerade både HDCS ( för träffen på Ljungbyhed) och SBM för träffarna på High Chaparall och tyckte därmed att man slagit sista spiken i framtida bikes träffars kista.

Seppo Vouri kontrade brevledes med att tala om att ”hotbilden” på bikerträffarna var så stor. Det var därför viktigt att myndigheten var där, visade upp sig och höll ordning. De lokala vakterna hade en helt annan bild av situationen, ”polisen irriterade och störde”, men kunde av naturliga skäl inte säga något eftersom myndigheten var den som skrev ut tillstånden. Under de år som jag själv bevistade SBM, såg jag bara en enda sak, som legitimerade polisiär närvaro. Det var 2005, när en överförfriskad tysk, med din trike körde in i ett tält. De som satt i och utanför tältet, var oerhört nära att bli skadade. Polisens insats var då att de tog hand om tysken, så att inte de utsatta skulle slå ihjäl honom. Ett gott resultat av ett par millijoner av skattebetalarnas pengar.

På Påskafton firade HAMC Gothenburg sitt 10-års jubileum. Vanligen så mönstrar polisens ”Änglavakt” en styrka, som på infartsvägen kan trakassera, kontrollera och provocera de anländande gästerna. Jag åkte till festen, med den fasta övertygelsen att bli granskad ingående, men av det blev intet.

I stället hade myndigheten fått koncentrera sig på fotbollsmatchen mellan IFK Göteborg och Djurgården, där delar av publiken, före, under och efter matchen löpte amok i stan. Tidningsrubriker som ”Polisen kunde inte hindra Djurgårdsfans från att storma köande publik”, lyste svarta på morgontidningar och tabloider. Supporterpoliser uttalade sig om att ”Djurgårdsfansen uppträdde städat på tåget ner till Göteborg” ??? Jasså? Trodde man att dom skulle börja fightas med sig själva? Inte förrän de kom i kontakt med lokala fans startade maktdemonstrationerna och våldet. När Djurgården sedan blev skändligen förnedrade av Göteborg med 6 – 0, så gav de kanske en viss legitimitet till missnöjet. Det är inte ofta vi får se ”hockeysiffror” på en allsvensk match.

Man kan bara ana polisens dillemma. HA-jubileumsfest och inte en enda polis på infarten. En fest som var flitigt besökt, tillhandahöll allt det som en sådan fest skall ha och inte kryddade tillvaron med ett enda slagsmål, mord eller andra kriminella handlingar, som vi sägs hålla på med. Att man inte lät det ”läcka” ut till media är förklarligt. Då hade deras tidigare prioriteringsordning säkert kommit att ifrågasättas av skattebetalarna.

Bikers är definitivt inga helgon, men dom är raka och ärliga, samt står för sina åsikter och ideal. Fotbolls och ishockeyhuliganer är inte idrottsintresserade, utan reser till matcharenorna av ett enda skäl. Fightas och visa upp sig. Jag känner inte till ett enda tillfälle, när någon ut bikergemenskapen har gett sig på främmande människor, som inte ens har körkort eller finns i samma intressesfär.

Ju mer polisens irrelevanta prioriteringar på mc-världen blir belysta, kommer de att få allt svårare att få gehör för sina insatser och åsikter. Förhoppningsvis så kommer också den sensationshungriga journalistkåren at inse att alla biker är inte kriminella eller ens att alla kriminella är inte biker. Att sedan media och myndigheter använder ordet ”kriminell” som ett epitet på bikers i gemen, är bara att de är offer för ett modeord. Ungefär som ungdomarna tar till sig ordet ”typ”, eller ”dissa”, en omognadsfas, som kanske kommer att förändra språket framledes, eller att helt dö bort. SAOL:s definition på ordet (Kriminell adj. ~som vanemässigt begår brott. Handling eller överdrift.) borde ju ligga närmare för statliga myndigheter och media.

Björn Ljungquist Tillbaka till innehållsförteckningen

En ex-strippas bekännelser av "Tess 54"

Det är slut nu! Jag har pensionerat mig. Under några år jobbade jag som fritidsstrippa och dansade på hojklubbar, raggardito och privata fester. Det var fartigt, kul och lattjolajban nästan hela tiden.

Bästa och roligaste minnena är definitivt från hojsvängen. Jag och min kompis Andrea strippade ofta tillsammans. På ett gig på en mc-klubb i Mälardalen plockade vi upp en ung ”hård” kille ur publiken och – jaaa – höll på med honom på scenen både jag och Andrea. Hårdheten blåste bort direkt. Han flinade förläget när vi klämde här och där (mest där) . Men detta blev för mycket för hans flickvän som också satt i publiken. Efteråt fick jag höra att hon hade hotat med att ge mig och Andrea kompanistryk.

Vid en annan mc-fest lekte jag med ”leksaker” på scen, kröp på bardisken (endast) klädd i svarta nätstrumpor och gjorde en spread!

Att strippa var ett extrajobb. Jag hade ett annat jobb som jag försörjde mig på och var inte beroende av sexjobben. Det var tur. För jag har även varit partyhora (i helt andra sammanhang) i flera år och det var inte alltid lika kul.

Som strippa har jag alltid känt mig uppskattad och respekterad i synnerhet när jag dansat på mc-klubbar. Visst förekom det att jag ”gick över gränsen” och ”geggade”. Det var ju kul att freaka publiken hojtade och jag levde ut. Nåt annat kan jag inte säga. Men ibland när mörka tankar kommer på blir jag generad inför mig själv. Vem bryr sig. Inte min man. Inte mina barnbarn. Jag har levt och sexjobben är bara en del av alla mina livsformer. Jag gjorde ett jobb -- och jag slutade! I tid! Det känner jag mig väldigt nöjd med. Thats it!

"Tess 54" Tillbaka till innehållsförteckningen

Anmälan till Justitiekanslern och Justitieombudsmannen Diarienr: JK: 02631-2009, JO: 16.50.49. och 23.26.11.

Härmed anmäler jag nedanstående kommuner och deras senare specificerade handlande. De har samtliga inköpt fastigheter där mc-klubbar haft eller försökt skaffa sig föreningslokaler. Kommunerna har därvidlag inköpt fastigheter uteslutande i syfte att antingen mota bort mc-klubbar från sina lokaler alternativt förhindra mc-klubbar att få tillgång till en lokal. Köpen har vare sig skett utefter ett egentligt behov; betingats av framtidsplanering utefter marknadsmässiga kriterier eller skett i placeringssyfte. Köpen kan därför sägas genomförts uteslutande för att vräka klubbarna. Detta handlande har vidare medfört att att kommunerna antingen blivit sittande på fastigheter antingen helt utan användningsområde; med efterkonstruerad användning med därvid osäkert ekonomiskt utfall; fått säljas till underpris med brakförlust för skattebetalarna; fått användas för att betala hyresgästen, mc-klubben, för utrymning eller helt sonika rivits varefter hela kapitalinsatsen kan anses förlorad. Därför är köpen ingenting annat eller mera än extremt slöseri med skattemedel samt exempel på omfattande resursslöseri och kapitalförstörelse.

Jag skickade den 15 januari in en anmälan om förtal till JK, diarienummer: 289-09-31, där jag anmälde tidningen Svensk Polis, Rikspolisstyrelsen, Sveriges Radio samt tidningen Aftonbladet. (För den exakta utformningen av anmälan se Payback nr1/2009.) Anledningen var att jag ville ha prövat om det verkligen var förenligt med svensk lag att, utan att förete några som helst bevis för riktigheten, rikta anklagelser som kriminella mc-gäng, kriminella nätverk m.fl. mot mc-klubbar. Beslutet från JK är daterat den 2009-02-06 och konstaterar: Justitiekanslern inleder inte förundersökning.

Motivationen till beslutet lyder som följer: ”Förtal innebär att någon utpekar en annan person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Brottet förtal kan endast rikta sig mot fysiska personer och kan inte avse kollektiva enheter eller juridiska personer. Det krävs således att en enskild person kan anses utpekad till följd av ett visst uttalande för att det skka kunna vara fråga om ett förtalsbrott. Förtal av tex. En motorcykelklubb eller ett kollektivt begrepp som t.ex. MC-gäng är därför inte möjligt. På grund av det anförda ska förundersökning inte inledas.”

Så långt Justiekanslern. Vad kan vi då dra för slutsatser av detta beslut? Utefter Jusitiekanslerns beslut har vi fått ett vägledande beslut att mc-klubbar eller ett kollektivt begrepp såsom mc-gäng inte kan vara förtalsgrundande, då det skall krävas att en enskild person kan anses utpekad till följd av ett visst uttalande. Således är det nu fritt fram juridiskt för bikerkulturen, och dess företrädare, att systematiskt göra detsamma som polisen i åratal gjort mot oss, att kalla svensk polis för vad den i samma rättvisans namn är nämligen en kriminell organisation. Så vänder vi och riktar deras eget vapen emot dem själva!

Har vi då någon grund för vår anklagelse att kalla svensk polis för en kriminell organisation? Ja, exakt densamma som polisen har för att anklaga mc-klubbar för att vara kriminella organisationer, nämligen enskilda individers (läs:polismäns) kriminalitet. Såsom enskilda överträdelser som kvalificerar poliskåren som helhet att kallas för en kriminell organisation, alltså samma kriterier som polisen använt för att stämpla mc-klubbar som kriminella, plockar jag ut ett antal uppmärksammade fall:
2009 Skånepolisen. För att ha använt namnen "Neger Niggersson" och "Oskar Neger" under utbildningsinsatser. Ett solklart brott mot diskrimineringslagen!
2009 En video avslöjade enskilda polismän i samtal användande uttryck som "blattajävlar" och "apajävlar" angående ungdomar i Rosengård. Ännu ett solklart brott mot diskrimineringslagen!
2008 En enskild polisman kallar en taxichaufför i Stockholm för "blattajävel".
2007 En anslagstavla hos citypolisen i Stockholm med foton på polisapiranter utsätts för rasistiskt klotter. Bilder på fyra aspiranter med utländskt namn eller utseende stryks över.

Så låt oss gemensamt, överallt och alltid, i alla former av skrifter systematiskt börja kalla polisen för den kriminella svenska poliskåren och därigenom provocera fram en lagändring där inte bara religiösa, homosexuella och etniska grupper är skyddade mot förtal utan även alla andra grupperingar. Så, alla ni som normalt inte sympatiserar med bikers och mc-klubbar men som vurmar för ett jämlikt och demokratiskt samhälle, gör gemensam sak med oss för rättsäkerhetens skull och kalla nu, på samma villkor som ni tidigare kallat mc-klubbar för kriminella organisationer, polisen för en kriminell organisation.

Genom att vända våra meningsmotståndares vapen emot dem själv och använda förtalet såsom ett medel i kampen för att få till stånd en lagändring. En lagändring som gör det lika förbjudet att förtala en organisation, eller kollektiv sammanslutning som en enskild person. Den första delen i detta projekt är nedanstående skrift, gissa vem? En gåta som om den syftat på en enskild person fallit direkt under åtal men som nu går helt straffri. Så för att tydliggöra det orimliga i att förtal av skilda kollektiv idag inte är straffbelagt, och för att i akt och mening provocera fram ett sådant förbud väljer jag härmed att publicera nedanstående text:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gissa vem?

Jag är inte författare i ordets egentliga mening och kommer heller aldrig att så bli. Jag är skriftställare som brukar den uttrycksform som vid tillfället bäst gagnar den sak och det mål jag kämpar för. Ibland poesi, ibland prosa, andra gånger igen pamfletter, liknelser eller humor. Här nedan begagnar jag mig helt skamlöst av satirens form då den formen, just i detta fallet, ger mig störst utrymme att uppnå målet med just denna skrivelsen. Så gissa vem jag syftar på:

...tillhör gruppen skrivkunniga halvapor. En lätt utvecklingsstörd variant av människoaporna som helt förbigåtts av evolutionen. Denna säregna genvariant har igenom historien med oerhörd iver hängivit sig åt inavel och incest under parollen: Sex bör hållas inom kåren.

Ty så hände det sig, gång på gång genom historien, att inavlade släktingar möttes, parade sig och resultatet blev att det föddes en än dummare avkomma. För när IQ badboll parar sig med IQ fiskpinne framodlas ofrånkomligen en livsoduglig, mental krympling, som i sin tur via en för rasen livsnödvändig anal magnetism lockar till sig en annan hanne ur kåren. Rasens honor är istället högpotenta skitmagneter som följer den urgamla lagen: Skit dras till skit!

Hur dum är då egentligen den idag levande, nedgraderade version av sina ursprungliga förfäder? Vi kan väl säga så här att vi pratar om en art som överstimuleras av mjölkkartongens bokstavsuppsättning. Vi pratar om en art vars medlemmars fulla hjärnkapacitet inte räcker för att uttyda en pekboks gåtfulla innebörd. Till allas lycka, då samhället på så sätt slipper ifrån ett livslångt vårdengagemang, inskränker sig anställningsprovet till att sätta x på den streckade linjen för namnunderskrift för att bli både anställd, antagen, godkänd och examinerad i den specifika yrkeskategori, den riktade avelsåtgärden syftat att nyrekrytera till.

Du, imbecillens moder: Misströsta dock inte. Det finns exempel på ...med en osedvanligt tidig utveckling...som kunnat avvänjas med brösten redan i sexårsåldern; som tagit sina första stapplande steg innan de är tio år fyllda; som framsagt sina första, enkla ord i samband med konfirmationen och klarat av en fullständig mening till myndighetsdagen. Så hav tröst. Det är inte helt säkert att det foster du frambringat via en alltför intim lekvariant av mamma, pappa, barn med sin bror, nödvändigtvis blir en höjdare inom denna yrkeskategori. En sådan brukar ju vara osedvanligt sen i sin utveckling och knappast ens vid pensionen förmått krysta ut sin första intelligenta tanke. Det blir kanske en vanlig fotpatrullerande imbecill bara! Kan du gissa vem?

Den 20 december 2007 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag, kommittédirektiv 2007:185 och 2008:91, att:
- Utreda om tjänstemän vid brottsbekämpande myndigheter ska ha möjlighet att i samband med s.k. infiltration delta i förberedelse eller medverka i utförande av brott, om det är nödvändigt för att förhindra eller avslöja allvarlig brottslighet.
- Utreda polisens och tullens rapporterings-, anmälnings-, och ingripandeskyldighet samt därutöver åklagarens åtalsplikt avseende brott som framkommer i samband med infiltration.
- Utreda i vilken utsträckning brottsbekämpande myndigheter skall få använda provokativa åtgärder för att få en gärningsman att röja sig.
- Utreda förutsättningar för att i samband med infiltration gå in i annans bostad eller vidta andra åtgärder som i normalfallet krävt beslut om tvångsmedel.
- Utreda polisens och tullens möjligheter till inhämtning av uppgifter med egna tekniska hjälpmedel. Resultatet av dessa punkter kommer att lämnas i ett slutbetänkande den 1 oktober 2009.
I uppdraget ingick även att utreda regeländringar avseende inhämtning av uppgifter om telemedelanden, abonnemang och mobiltelefoner under förundersökning och underrätelseverksamhet innan det föreligger någon skäligen misstänkt gärningsman. Resultatet av utredningen avseende denna enda punkten ingår i min artikel om delbetänkandet ”En mer rättsäker inhämtning av elektroniskkommunikation i brottsbekämpningen” (Sou 2009:11).

Provokation. På sistone har debatten kring infiltratörer och ”hanterare” med all rätta klingat länge, frekvent och högljutt. Jag skall inte här ge mig in i denna debatt. Låt mig bara enkelt fastslå, som jag även klargör i min färdigställda men ännu opublicerade bok om bikerkulturen, att infiltratörer och tjallare bara är olika namn på falska och förrädiska kreatur, som förbrukat sin rätt att leva! Nog om detta här och nu; I Sverige existerar idag inte någon egentlig författningsreglering avseende i vilken utsträckning brottsbekämpande myndigheter får tillgripa provokationer eller vilken juridisk betydelse som skall tillmätas att t.ex. ett brott provocerats fram. (Det närmaste en reglering Sverige har är de riktlinjer Riksåklagaren, i samråd med RPS och Tullverket, tagit fram; Riksåklagarens riktlinjer 2007:1 ”Handläggning av provokativa åtgärder” samt RättsPM 2007:4”Provokativa åtgärder.) Enligt allmänna anses bevisprovokation tillåten men brottsprovokation otillåten. Avgränsningen mellan dessa provokationsformer är dock relativ och flytande vilket gör tillämpningen både besvärlig och högst tveksam. Polis och tull kan idag sägas ha ett visst utrymme att vidta provokativa åtgärder förutsatt att dessa inte kommer i konflikt med straffbestämmelse eller annan författning; t.ex. får åtgärden ej innebära anstiftan till brott. Utredaren ska därför:
- Analysera Europadomstolens praxis i frågan och och då speciellt avseende Europakonventionens artikel 6 rörande rätten till en rättvis rättegång.
- Utreda om svenska brottsbekämpande myndigheter skall tilåtas använda provokativa åtgärder.
- Utreda om sådan provokation skall tillåtas som innebär att en person provoceras begå ett brott han förutan provokationen aldrig skulle begått.
- Överväga hur ett framprovocerat brott skall bedömas straffrättslig samt om det skall omfattas av polisens och tullens rapporterings-, anmälnings-, och ingripandeskyldighet samt av åklagarens åtalsplikt.
- Utreda om det skall krävas förhandstillstånd till kvalificerade provokationsåtgärder och om intern eller extern kontroll skall företas i efterhand.

Infiltration. Enligt svensk lag skall idag skall allt för ett fall väsentligt redovisas inför domstol vid brottsmål, för att den åtalade sak erhålla en rättvis rättegång, en ”fair trial”. Debatten kring hanterare och infiltratörer har i mångt och mycket kommit att handla om just detta. Polisen har i samarbete med åklagare gömt undan material för domstolar (och åklagare) i en mängd fall. Varför? Jo, för att skydda informatörer och infiltratörer från upptäckt. För detta beteende finns inget som helst stöd i lagen! Detta är bara ett i raden av olika exempel på beteenden och problem kring infiltrationsverksamhet, som initierat regeringen att ge en speciell utredare i uppdrag att analysera situationen och komma med förslag. I direktiven ges exempel på en situation som bör utredas: En undercoverarbetande polis finner sig ställd i en situation där grupperingen han infiltrerat förbereder ett brott. Skall polismannen ifråga då kunna delta i förberedelserna för brottet, och därmed begå en brottslig handling, trots att operationen syftar till att förhindra det planerade brottet? Ett annat problem utgör att polisen som huvudregel är skyldig att rapportera, anmäla och ingripa mot brott som kommer till dess kännedom och åklagaren i samma månskyldig att väcka åtal för konstaterade brott. Vidare kan även tjänstmän som deltar i en infiltreringsoperation, vara skyldig att såväl rapportera som ingripa mot mindre brott som konstateras. Detta trots rapporteringen, med därpå följande åtal, riskerar att röja polismannens identitet såväl som att operationen skjuts i sank. Gripande, förhör och liknande kan uppskjutas genom interimistisk passivitet men endast under förutsättning att ett ingripande säkert kommer att äga rum framledes. Regeringen vill att utredaren överväger lagregler som medför större möjligheter att infiltrera kriminella grupper och samtidigt klarlägger förutsättningarna för infiltrationsoperationerna. Vidare, utreda straffrättsliga konsekvenser för infiltratörer samt avgränsa de handlingar som medverkan får avse rörande handlingarnas typ och allvarlighet. Utredaren ska därför:
- Överväga i vilken utsträckning infiltratören, i samband med kriminalunderrättelseverksamhet eller förundersökning, kan delta i planering, annan förberedelse eller utförande av brott.
- Överväga i vilken utsträckning infiltratörer ska kunna ta hjälp av privatpersoner, också när dessa förutsätts delta i brottsliga aktiviteter.
- Överväga möjligheten att begränsa polisens och tullens rapporterings-, anmälnings- och ingripandeskyldighet samt åklagarens åtalsplikt angående brott i samband med infiltrationsoperationer, när så är nödvändigt för att inte skada brottsbekämpande verksamhet.
- Överväga tillstånd till långtgående infiltrationsåtgärder i förhand samt om särskild extern eller intern kontroll över åtgärderna skall företas i efterhand.

Tvångsmedelsliknande situationer. Enligt regeringsformen är idag varje medborgareskyddad motolika slag av intrång från det allmänna såsom exempelvis husrannsakan,samt s.k. straffprocessuella tvångsmedel. Endast under vissa, i regeringsformen angivna förutsättningar, får dessa inskränkas. Scenario: En undercoverarbetande polisman med fiktiv identitet, i en infiltreringsroll, inträder i en bostad dit han aldrig skulle blivit inbjuden om hans rätta identitet varit känd. Polismannen gör sig härvidlag skyldig till en handling som står tvångsmedelsanvändning mycket nära. Speciellt om han antar inbjudan i avsikt att skaffa sig kunskap om förhållandena i bostaden. Ytterligare ett exempel som anses ligga nära de enligt regeringsformen otillåtna intrången kan vara om en infiltrerande polisman får tillgång till objekt som han aldrig skulle kommit i närheten av om hans rätta identitet varit känd. Ett sådant fall anses juridiskt gränsande till beslag. Infiltration som sker inom ramen för förundersökning av brott eller inom polisens underrätelseverksamhet är idag oreglerade inom svensk lag varför utredaren skall:
- Överväga förutsättningar att vid infiltration vidta åtgärder som inom sedvanlig poliverksamhet skulle krävt tillstånd för användande av tvångsmedel.
- Analysera rättssäkerhets- och integritetsskyddsfrågor avseende bl.a. vem som skall fatta beslut om åtgärder i olika situationer.

Tekniska metoder. Vid polis- och tulloperationer används olika tekniska hjälpmedel för att uppta bild och ljud med burna kameror, kroppsmikrofoner samt bestämma och följa ett fordon eller mobiltelefons geografiska position via s.k. pejling. Inte heller dessa arbetsmetoder är idag reglerade i lag dock anses det acceptabelt att ”i viss utsträckning” använda tekniska metoder utan särskilt lagstöd. Regeringen fastslår dock i utredningsdirektivet: ”I de fall användningen av en teknisk metod utgör ett ingrepp i det skydd som regeringsformen och Europakonventionen ger den enskilde mot intrång från det allmännas sida ska användningen ha stöd i lag för att vara tillåten.” Integritetsskyddskommitén uttalar i den statliga utredningen ”Skyddet för den personliga integriteten (Sou 2007:229” att det finns starka skäl att förorda att inte integritetskänliga spaningsmetoder blir reglerade. Mot den bakgrunden menar därför regeringen att det bör övervägas om användningen av tekniska spaningsmetoder innebär sådana påtagliga ingrepp i privatlivet att de bör regleras i lag.

Europakonventionens artikel 8.1 stadgar: Var och en har rätt till skydd för sitt privatliv och familjeliv,sitt hem och sin korrespondens. Artikel 8.2: Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller mord eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Regeringsformen 1.6: Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddat mot..Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande tvång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagande av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Regeringsformen är på denna punkten glasklar. ”skyddad mot husrannsakan och liknande intrång...mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal.” Med ett annat ord: är du inte misstänkt för ett konkret brott, eller metoden som används emot dig är tillåten eller reglerad i lagen, är det heller inte förenligt med svensk grundlag att utsätta individer för några former av oreglerade tekniska metoder! Vad säger då Europakonventionen? Var och en har rätt till skydd för sitt privatliv och sitt hem och myndigheter får inte ingripa i detta annat än med stöd av lag om det är nödvändigt med hänsyn till nationell eller allmän säkerhet eller till förebyggande av brott. Denna grovt komprimerade mening, talar om två fundamentala saker för oss.

1. Myndigheter får inte ingripa i människors privatliv annat än med stöd av lag. Således kan myndigheter inte använda tekniska metoder mot individer om de inte är tillåtna och reglerade enligt gällande lands lagstiftning.

2. Ytterligare en förutsättning är att ingripandet är nödvändigt med med tanke på ”allmän eller nationell säkerhet”. Detta måste exempelvis förutsätta att samhället står under hot från terrorister eller politiska extremister, inför revolutionära tillstånd, uppror eller upplopp och är därför inte tillämpliga här. ”Till förebyggande av brott” är då den enda lilla kvarvarande rest användandet av tekniska metoder kan stödjas på. Detta ärt dock ett högst vingligt och instabilt stöd då Europakonventionen med all säkerhet formulerade denna skrivning med nationell säkerhet i åtanke. Således saknas lagenligt stöd för dessa metoders användning.

Regeringen resonerar vidare och menar att all användning av tekniska metoder inom brottsbekämpning är att räkna till sådana ingrepp i enskilds sfär att de kräver lagstöd. I vissa fall kan användandet av en metod förutsätta ingrepp såsom en husrannsakan i avsikt att anbringa pejlingsutrustning i ett fordon. Ingreppet i sig kan då utgöra ett tvångsmedel även om själva pejlingen i sig inte nödvändigtvis är så. Regeringens exempel belyser egentligen bara det ljusskygga och högst tveksamma elementet i hela resonemanget kring användandet av tekniska metoder i spanings- och underrättelseverksamhet.Då kan...även om...inte nödvändigtvis är så. Som bikers brukar resonera vid tveksamheter: When in doubt, knock them out! Översatt till dessa förhållandena: Tvekar du så skit i det!

Nåväl, utredarens uppdrag gällande tekniska metoder består i följande:
- Analysera Europadomstolens praxis gällande bruk av tekniska spaningsmetoder, speciellt avseende rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.
- Överväga om de tekniska spaningsmetoder som idag används av de brottsbekämpande myndigheterna utgör sådana påtagliga intrång i individens liv att användningen av tvångsmedlen måste regleras i lag.
- Överväga behovet av författningsreglering gällande polisens och tullens möjligheter att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation med egna tekniska hjälpmedel i avsikt att identifiera teknisk utrustning såsom exempelvis en mobiltelefon.
- Analysera frågor rörande rättssäkerhets- och integritetsskydd ex.vis. vem som i olika situationer skall fatta beslut om användande av tekniska metoder.
Utredaren ska vid utformningen av förslag välja en teknisk neutral reglering och undvika att specificera exakt vilken eller vilka metoder som avses.

Det var allt angående utredningens direktiv. Jag vill bara delge er läsare vad Anne Ramberg, advokat samfundets ordförande, har att tillägga i frågan: ”Det finns verklig anledning att vara väldigt uppmärksam på vad som kommer ut ur den här utredningen. Frågan är inte enkelt svart-vit. Här närmar vi oss gränsen för anonyma vittnen. Alla måste ha rätt att veta hur bevis är åtkomna.” Hon ifrågasätter metodens effektivitet. Trots alla de extra resurser och nya lagliga och tekniska möjligheter polisen fått tillgång till under 2000-talet har andelen uppklarade brott inte ökat, säger hon. (Ur TT:s artikel: Poliser kan tillåtas begå brott under utredning)

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att utredningens förslag kommer att redovisas i ett så kallat slutbetänkande den 1 oktober 2009. Payback kommer självklart att följa upp denna artikel och redovisa utredningens förslag och slutsatser.

I artikeln "Gängmedlemmar ska få hjälp hoppa av", publicerad i Dagens Nyheter 2008-11-22, annonserar Justitieminister Beatrice Ask att hon ämnar tillsätta en utredning med målet att hjälpa människor att lämna den organiserade brottsligheten. Enligt Fryshuset i Stockholm och Göteborgs kunskapscentrum mot organiserad brottslighet mår många inom gängvärlden dåligt och skulle ganska lätt kunna övertalas att byta livsstil bara de såg ett verkligt alternativ. ”Det finns en och annan som lyckas hoppa av, men då hänger det väldigt mycket på entusiaster och pionjärer.” Justitieministern vill ta ett helhetsgrepp för att få gängmedlemmar ”att våga bryta med sina bröder” och för detta krävs enligt Ask, såväl jobb, boende som skydd.

Den 5 februari skickar därefter justitiedepartementet ut ett pressmeddelande för att presentera den särskilda utredaren Carin Götblad samt Kommittédirektiv (Dir 2009:8) för utredningen ”Åtgärder för att förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället.” Utredningen presenteras som ännu ett led i mobiliseringen mot grov organiserad brottslighet. Regeringen menar att i och med målsättningen med mobiliseringen är personer i större utsträckning skall dömas för de brott de begått eller att förutsättningarna försämras så individerna får allt svårare att fortsätta med sin verksamhet kan det bli aktuellt att ”brottsaktiva personer” därmed lämnar den kriminella banan. Myndigheter, kommuner och andra aktörer bör då med hjälp och stöd av underlätta för dessa avhoppare. Väljer många att lämna ”etablerade kriminella nätverk” kan detta i sin tur leda att nya grupperingar bildas eller att fler rekryteras till befintliga grupperingar.

Detta om bakgrund och motiv till utredningen: Nu går vi över till att exakt granska vad utredningsuppdraget innebär; huvudpunkterna är som följer:
1. Föreslå åtgärder för att underlätta för personer som vill lämna kriminella grupperingar.
2. Föreslå åtgärder för att förhindra nyrekrytering till kriminella grupperingar.

Utredningsbehov. Punkt 1 motiveras såsom följer: ”Det handlar inte bara om hjälp med att bryta sig loss från ett nätverk som kräver betalning och hotar utan också om stöd för att kunna etablera en fungerande livssituation med bostad, arbete och socialt umgänge.” Berörda myndigheter, kommuner och andra aktörer måste samordna och förbättra sina hjälpinsatser. Utredaren bör överväga hur sådan hjälp konkret kan utformas. Vidare visar erfarenheter från andra länder att framgångsrik bekämpning av kriminella grupperingar kan leda till etablering av nya grupperingar eller att befintliga grupperingar intensifierar sina rekryteringar. Då detta är effekter som enligt direktivet måste motverkas bör utredaren få i uppdrag att dels överväga utformningen av lämpliga motåtgärder men också hur berörda aktörer kan samverka så insatserna blir så kraftfulla som möjligt.

Uppdraget i detalj. Utredaren skall för det första lägga fram och utforma förslag kring utredningens huvudpunkter. I direktiven ingår även att lämna förslag som syftar till att förhindra de kriminella nätverkens etablering i samhället. Och vidare: Förslagen ska utformas så att de utgår från det arbete som idag bedrivs varför utredaren ska beskriva detta samt om möjligt identifiera riskgrupper för nyrekrytering till kriminella nätverk. Utifrån den beskrivningen ska därefter utredaren föreslå åtgärder för en förbättrad samordning mellan myndigheter, kommuner och andra aktörer avseende arbetet för unga, kvinnor och män. Kommer något förslag att kräva författningsändringar ska utredaren även utarbeta fullständiga författningsförslag. Utredaren är vidare fri både att ta upp och lämna förslag i närliggande frågor som aktualiseras under utredningsarbetet. Vad gäller ekonomiska konsekvenser av förslagen ska utredaren göra en bedömning om de lämnade förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna och i sådant fall lämna förslag hur dessa ska finansieras. Utredaren förväntas överlämna ett slutbetänkande senast den 30 november 2009.

Den 1 januari 2008 trädde lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning och lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott i kraft och avses gälla tills utgången av år 2010. Då dessa lagar innebar användande av nya hemliga tvångsmedel, med risk för otillbörliga integritetsintrång, beslutades i samband med införandet att regeringen, under tiden för lagarnas giltighet, skulle företa en utvärdering. Regeringen har nu därför tillsatt en särskild utredare att granska tillämpningen av ovanstående lagar. I uppdraget ingår att analysera:

- om lagarna haft avsedd effekt
- om de uppfyller de brottsbekämpande myndigheternas behov
- om kontrollmekanismer och rättssäkerhetsgarantier är tillräckliga
- vilken inverkan lagarna har på den personliga integriteten
- behov av författnings- eller andra ändringarna
allt i avsikt att erhålla erforderligt beslutsunderlag inför ställningstagandet rörande frågan om lagarna bör permanentas eller ej. Resultatet av utvärderingen skall lämnas senast den 31 juli 2009

Mot bakgrund av de brottsbekämpande myndigheternas behov av att möta olika former av organiserad brottslighet samt för att effektivare kunna förhindra, avslöja och utreda mycket allvarlig brottslighet infördes således en tidsbegränsad möjlighet att använda hemlig rumsavlyssning (buggning) för att utreda mycket allvarlig brottslighet men även att använda befintliga, hemliga tvångsmedel för att förhindra samma kategori av brottslighet.

Vilka är då de hemliga tvångsmedlen och var är dessa reglerade?
- Postkontroll. Rättegångsbalken (RB) 27 kapitlet, 9 paragrafen. (27:9)
- Hemlig rumsavlyssning, RB 27:18
- Hemlig teleövervakning, RB 27:19
- Hemlig kameraövervakning, RB 27:20, a-c

Grundregeln kan definieras som följer: Inom ramen för en förundersökning, för att inhämta information som kan utgöra bevisning mot en skäligen brottsmisstänkt eller som på annat sätt bidrar till att brottsutredningen kan föras framåt.”

”Att tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst som allmänheten inte har tillträde till, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel som återger ljud.” Med andra ord: Polisen har laglig rätt att i hemlighet ta sig in i och installera tekniska hjälpmedel eller att med hjälp av riktade mikrofoner spela in samtal som äger rum i bostäder, klubbhus eller liknande lokaler.

Buggning får användas vid förundersökning mot person som är ”skäligen misstänkt”, om buggningen är av synnerlig vikt för utredningen och kan anses uppväga intrånget i privatlivet (lag 2007:978, 2p:1). Brottet i fråga skall ha ett minimistraff av fyra år alternativt om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att straffvärdet överstiger fyra år och utgör brott som anges i lag 2007:978, 2p2. I det första stycket anges ex.vis. Mord, dråp, vissa fall av människorov, grovt rån och terroristbrott medan andra stycket avser t.ex. människohandel, våldtäkt mot barn eller vuxen ,grovt utnyttjande eller grovt övergrepp mot barn, grovt koppleri, grovt övergrepp i rättssak, grov utpressning, grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling. Därutöver får buggning användas vid misstanke om försök, förberedelse eller stämpling till ovanstående brottstyper om gärningen kan antas ge minst fyra års fängelse.

På platser där det finns ”särskild anledning att anta den misstänkte kommer att befinna sig. Är platsen en annan än den misstänktes bostad måste det vidare föreligga ”synnerlig anledning” att anta att den misstänkte kommer att vistas där. Dock är det förbjudet att avlyssna exempelvis advokatkontor, vårdinrättningar, massmediaredaktioner samt samtal mellan misstänkt och försvarare. Om sådant samtal ändå skulle upptas skall dessa delar omedelbart förstöras. (Se vidare RB 36:5 gällande vilka samtal mellan misstänkt och personer ur vissa yrkeskategorier som är otillåtna) Alla fall av buggning prövas av allmän domstol efter åklagares ansökan och beviljas för högst en månad i taget. Ett offentligt ombud företräder den enskilde. Enligt lag skall den som utsatts för buggning, både den som tillståndet avser samt innehavare av annan övervakad fastighet, i efterhand underrättas (om denna inte beviljats under Säpo:s förundersökningar då det i d flesta fall inte föreligger sådan skyldighet). Undantag gäller om uppgift i underrättelsen omfattas av sekretess då den får uppskjutas till sekretessen inte längre gäller. Överstiger denna tid 1 år upphör underrättelseskyldigheten och Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden informeras i den misstänktes ställe. (14 b förundersökningskungörelsen 1947:948)

Användning av hemliga tvångsmedel vid s.k. särskilt allvarliga brott.
Vid brott som Säpo enligt gällande ansvarsfördelning har att bekämpa såsom sabotage, brott mot rikets säkerhet, terroristbrott m.fl. samt ex.vis. mord, dråp, grov misshandel eller olaga frihetsberövande som polisen har att hantera kan efter tillstånd hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning samt postkontroll få tillgripas (Lag 2007:978). Vad gäller de brott som den ”vanliga polisen” ansvarar för krävs vidare särskild anledning att anta att avsikten är att förmå offentliga organ, nyhetsförmedlingar, journalistiska verksamheter att vidta eller avstå åtgärd alternativt att hämnas en åtgärd.

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning får enligt lag 2007:979 endast avse:
- teleadress som innehas, eller har innehafts, eller kan antas ha använts eller kommer att användas av den som övervakas.
- teleadress som det finns synnerlig anledning anta att den misstänkte har ringt till, på annat sätt kontaktat eller kommer att ringa eller kontakta

Hemlig kameraövervakning får endast avse:
- plats där den övervakade kan antas komma att uppehålla sig
- plats där brottslig verksamhet kan komma att utövas eller dess nära omgivning

Efter ansökan av åklagare prövar domstol om det föreligger särskild anledning att anta en person kommer att utöva sådan brottslighet som anges i 1:a paragrafen lag 2007:979, avseende särskilt allvarliga brott och om åtgärden är av proportionerlig och synnerlig vikt för att förhindra sådan brottslig verksamhet. Tillstånd beviljas, även här, för maximalt en månad i taget.

Hemlig teleavlyssning får inte ske av telefonsamtal eller andra telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. Det finns även bestämmelser som reglerar när s.k. överskottsinformation, som inhämtas genom tvångsmedelsanvändning, får användas. I övrigt gäller samma regler för användning av samtliga hemliga tvångsmedel vid särskilt allvarliga brott avseende underrättelse i efterhand som för buggning.

Vad gäller då för s.k. Överskottsinformation som framkommer vid användning av buggning och hemliga tvångsmedel?
När det gäller buggning får sådan information endast användas för att utreda sådan andra brott som jag tidigare specificerat under rubriken: När får buggning tillgripas? Vad avser överskottsinformation som framkommit vid övervakning gällande s.k. särskilt allvarliga brott får uppgifterna användas för att förhindra eller utreda brott om överskottsinformationen avser tidigare specificerade brott enligt lag 2007:979:2.1 eller straffbelagda försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. Information får i de delar de bedöms kunna förhindra förestående brott sparas så länge det behövs och vad gäller att utreda brott, både vad avser buggning och övriga tvångsmedel, till dess förundersökning lagts ner eller målet slutligen avgjorts.

Tillsyn över användningen av hemliga tvångsmedel.
För att stärka skyddet för enskildas personliga integritet inrättades den 1 januari 2008 Säkerhets- och Ingritetsskyddsnämnden (Box 225 23, 104 22 STOCKHOLM, tel: 08-617 98 00). Nämnden har till uppgift att genom inspektioner och andra undersökningar utöva tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas (ex.vis. Säpo:s, öppna polisens och åklagarmyndighetens) användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter, enligt lag 2007:980 om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet. Viktigast är dock detta: Nämnden har dessutom, att på begäran av enskild person kontrollera om han utsatts för hemliga tvångsmedel eller varit föremål för polisens personuppgiftsbehandling enligt polisdatalagen 1998:622.1 och om detta skett i enlighet med lag eller annan författning. Nämnden skall därefter underrätta den enskilde om att kontrollen utförts.

Självklart kommer Payback att följa upp denna artikeln med att kommentera uppdragets slutsatser vilka redovisas den 31 juli 2009.

Den 17 juli 2008 gav regeringen bl.a. Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten. Rikspolisstyrelsen (RPS) redovisar det hittills varande arbetet via en första delrapport i januari 2009, diarienummer: POA 400-4599/08, för att därefter återkomma med en slutredovisning den 30 juni 2009.

Låt oss börja med att granska vad som ursprungligen ingick i uppdraget.
1. RPS fick tillsammans med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket i uppdrag att ”säkerställa en effektiv och uthållig bekämpning av den grova organiserade brottsligheten.
2. Särskilda aktionsgrupper om 200 poliser skall inrättas på 8 olika platser i landet samt hos Rikskriminalpolisen.
3. Permanenta regionala underrättelsecenter skall etableras på 8 olika platser i landet.
4. Operativa rådet skall ha en bred myndighetsrepresentation.
5. De resurser polisen tillförts i avsikt att säkerställa att det år 2010 finns 20 000 poliser i Sverige skall även finansiera denna polisiära mobiliserings kostnader, med undantag av förslaget till resursförstärkning av Rikskriminalpolisen.
6. Säpo får ett nationellt huvudansvar för att förebygga, kartlägga och motverka den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan på politiker, myndighetsföreträdare och journalister.

Vilka åtgärder har då RPS vidtagit eller föreslår i avsikt att mobilisera mot den organiserade brottsligheten?Aktionsgrupper skall utgöra en särskild avdelad resurs och arbeta självständigt, utanför ordinarie polisiär verksamhet. Enligt förslag skall, senast den 30 juni 2009, åtta regionala aktionsgrupper samt ytterligare en på Rikskrim ha upprättats. Dessa skall bemannas med sammantaget 200 poliser fördelat på 30 personer på Riskkrim samt på polismyndigheten i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne län. Med 20 personer på polismyndigheten i Östergötlands län, Uppsala län och Örebro län samt slutligen 10 personer vardera i Västernorrlands och Västerbottens län, med ett visst frågetecken för om det finns underlag för två underrättelsecentrum i Norrland.

Varje aktionsgrupp skall ledas av en aktionsgruppledare. Aktionsgruppernas verksamhet skall bedrivas enligt Polisens Underrättelsemodell (PUM) och Polisens metodstöd för utredning av grova brott (PUG). Grupperna skall genomföra insatser beslutade av Operativa rådet eller den regionala operativa ledningen och skall kunna agera såväl regionalt som samordnat nationellt vid speciellt riktade insatser. Vidare, arbeta brottsförebyggande t.ex. mot nyrekrytering till kriminella gäng samt ha en hög operativ förmåga att arbeta mot de grovt kriminella personer som innefattas av den nationella inriktningen. Till varje aktionsgrupp skall knytas ett regionalt underrättelsecenter (RUC) vilka enligt förslag bäst lokaliseras i polisens befintliga lokaler, i nära anslutning till Samordningsunderrättelsetjänsten (Samo-KUT). Sverige är f.n. indelat i sju samverkanszoner för underrättelsetjänsten och dessa regionala underrättelsetjänster benämns Samo-Kut. Underrättelsecentren skall i sin tur ledas av en styrgrupp bestående av deltagande myndigheter och hålla veckovisa sammanträden. RUC skall inte heller tagas i anspråk för det allmänna underrättelseflödet inom polisen utan vara specifikt riktade mot organiserad brottslighet. Arbetet inom RUC skall bedrivas i nära samverkan med polisens övriga underrättelseverksamhet och skall vara bemannat på handläggarnivå av Polisen, Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket. Enligt rapporten vore det också önskvärt att Migrationsverket, Försäkringskassan och Säpo deltog i arbetet kring underrättelsecentren.

Surfa (se även Payback 1/2009, artikeln Brå-rapport 2008:22). För att polisen effektivt skall kunna bekämpa organiserad brottslighet krävs en funktionell informationshantering. Applikationen Surfa utgör ett viktigt verktyg i den digitala informationshanteringen, vid förundersökningar samt vid analysen av särskilda undersökningar (SUR). Surfa inhämtar på ett enkelt sätt uppgifter från de olika SUR-registren och skapar på så sätt bättre förutsättningar för att ta fram en nationell lägesbild av den grova organiserade brottsligheten samt underlättar informationsutbytet mellan de olika polismyndigheterna. Projektet finansieras f.n. Ur medel från den s.k. särskilda satsningen men beräknas framöver kräva särskild finansiering för fortsatt drift och förvaltning.

Informationsutbyte. Utbyte av uppgifter mellan myndigheter kan ske om det ”är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.” (Sekretesslagen 14:3) Vidare är Sekretesslagen 1:5 tillämplig om ett utbyte av uppgifter är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunan fullgöra sin verksamhet. Dessa s.k. sekretessbrytande bestämmelser kommer att utgöra grunden för informationsutbytet mellan de olika myndigheterna men kan sägas vara behäftad med två svårigheter. Dels kan myndigheterna göra olika bedömningar vad gäller nödvändigheten av att informationen utbyts och dels måste varje enskilt fall prövas separat varför effektiviteten i utbytet begränsas. De samverkande myndigheterna uppmanas därför noggrant analysera behovet av författningsändringar för ett rutinmässigt uppgiftsutbyte.

Operativa rådet (O.r.) ska besluta om den nationella inriktningen för bekämpning av grov organiserad brottslighet samt angående användandet av aktionsgrupper, i enskilda ärenden, varvid en eller flera aktionsgrupper kan kraftsamlas geografiskt. Vidare ska O.r. utvecklas till ett, på lika villkor, myndighetsgemensamt beslutsorgan i operativa frågor. Varje representant ska ha fullvärdig status som rådsledamot samt ha befogenhet att fatta bindande beslut för den myndighet de företräder. Enligt förslag skall O.r. Bestå av en representant vardera från polisens respektive samverkansområde, Rikskriminalpolisen, Säpo, Tullverket, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården, Skatteverket, Kustbevakningen samt Kronofogdemyndigheten. Vidare föreslås att ett strategiskt Samverkansråd inrättas inom O.r. I syfte att enas om en gemensam nationell lägesbild avseende den grova organiserade brottsligheten samt för att besluta om en övergripande strategi och inriktning på arbetet. RPS, Säpo, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Kustbevakningen och Kriminalvården samt eventuellt Migrationsverket föreslås vara representerade i Samverkansrådet.

I regeringens pressmeddelande, 2008-07-17, avseende besluten rörande förstärkningar av insatser mot den grova organiserade brottsligheten uttalas: ”Den satsning som regeringen gör för att säkerställa att det finns 20 000 poliser 201 gör att resurseran räcker till detta.” Pressmeddelandet berättar om upprättandet av aktionsgrupper vid Rikskrim och åtta andra polismyndigheter, etablerandet av åtta regional underrättelsecenter samt förstärkningen av O.r. Således fastslår regeringen att den inte har för avsikt att tillskjuta ytterligare medel för mobiliseringen!

Ekonomi och finansiering. Vad konstaterar då RPS i sin rapport om finansieringen av samma mobilisering? Sidan 4: ”Det är därför angeläget att det kommer till stånd en finansieringslösning för att uppdraget ska kunna genomföras.” Sidan 6 specificerar att en speciell arbetsgrupp tillsatts för att se över finansiering. Sidan 11: ”hur de nya aktionsgrupperna och de regionala underrättelsecentren ska finansieras.” Sidan 13, angående den tidigare refererade data-applikationen Surfa: ”men den fortsatta driften och förvaltningen av Surfa kommer att kräva särskild finansiering.” Sidan 16: ”ta fram ett diskussionsunderlag för hur uppdraget ska finansieras. Vidare, uttalande av rikspolischef Bengt Svensson i samband med överlämnandet av rapporten till regeringen: ”Vi har en del av de pengarna idag i form av personella kostnader. Merkostnaden blir cirka 70 miljoner kronor per år och för att klara det måste vi få en utökad medelsram. ”Tillbaks till rapporten sidan 12. ”Det framgår dock redan nu att polisen behöver tillföras ytterligare medel under 2009 för att klara regeringens uppdrag.” Går jag därefter in i tabellen för preliminära uppskattningar över polisens kostnader för genomförandet av mobiliseringen 2008-2010 kan jag utläsa att för 2009 är totalkostnaden beräknad till 100,1 miljoner kronor varav merkostnad 39,5 milj. kr. För 2010, när satsningen skall var genomförd fullt ut, beräknas därefter totalkostnaden ligga på 195,4 miljoner kronor till en merkostnad av 72,0 milj. kr.

Det räckte således inte att polisen förstärktes med resurser för nyrekrytering av2 500 polismän om de därefter omedelbart ropar på ytterligare permanenta resursförstärkningar. När små barn får tag i värdefulla föremål höjer föräldrarna ett varningens finger, spänner ögonen i barnet och förmanar bestämt: Inte röra mammas geishabollar (eller vilket föremål föräldrarna än vill barnet skall låta bli). I normalfallet vandrar barnet slokörat och kanske gråtande iväg. Så inte polisen. Vad i ”inte har för avsikt att tillskjuta ytterligare medel för mobilisering” är så mycket svårare att förstå för polisen än en tultande 1-åring? För mig är denna mening inte svår att förstå, inte heller har personer jag tillfrågat haft några svårigheter att tolka yttrandet, men tydligen är meningen likväl alldeles för svår att tyda för landets högsta polisledning...

Den 23 januari 2009 mottog justitieminister Beatrice Ask delbetänkandet ”En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen” (Sou 2009:1) ur utredaren, chefsrådman Stefan Reimers hand. Delbetänkandet utgör en första redovisning av arbetet med polismetodsutredningen (Ju 2008:1) vars övriga delar kommer att slutredovisas 1 oktober 2009.

Låt oss börja med att checka vad utredaren egentligen fick i uppdrag av regeringen avseende frågor kring elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen:
- Analysera behovet av mer funktionella regler kring inhämtning av uppgifter om telemedelanden, abonnemang och mobiltelefoner inom såväl polisens och tullens underrättelseverksamhet som förundersökning innan ”skäligen misstänkt gärningsman” finns.
- Utredaren ska tillse att det blir möjligt för brottsutredande myndighet att inhämta abonnemangsuppgifter om vem som haft viss IP-adress, vid visst tillfälle, även vid misstanke om brott som högst kan föranleda böter.
Utredarens utgångspunkt har varit att upprätthålla en effektiv brottsbekämpning, att förstärka rättssäkerheten och integritetsskyddet samt att särskilja förundersökning från underrättelseverksamhet.

Elektronisk kommunikation har ett starkt grundskydd. De förordningar som kan komma ifråga, och som alla lagar gällande tvångsmedel skall ställas mot, är dels enligt artikel 8 i Europakonventionen samt dels enligt skyddet mot undersökning av förtroligt meddelande i 2:6 regeringsformen.

Utredaren börjar med att föreslå att inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation från leverantörerna, under förundersökning enbart skall få ske utefter rättegångsbalkens regler om hemlig teleövervakning. Detta i avsikt att stärka den enskildes rättssäkerhet då tidigare använda bestämmelse i 6:22 Lagen om Elektronisk kommunikation (LEK) saknade bestämmelser om former för tillståndsgivning, krav på synnerlig vikt vid utredning, överskottsinformationens användning samt tillsynsreglering m.m. Inhämtning av samma uppgifter inom underrättelseverksamhet föreslås vidare regleras i en särskild ny lag.

Hemlig teleövervakning avseende historiska uppgifter skall få användas när det saknas en skäligen misstänkt person. Kraven är att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen och att syftet är att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott eller utröna andra andra omständigheter av vikt för utredningen ex.vis. fastställa var målsägande eller vittne befunnit sig eller en brottspalts geografiska position. Vidare ska situationen göra användningen av åtgärden nödvändig. Uppgifterna ska ej kunna inhämtas med andra medel samt det ska finnas skäl att räkna med att tvångsmedelsanvändningen, ensam eller tillsammans med andra åtgärder, kan få effekt.

Vid vilka brott skall hemlig teleövervakning tillåtas när specifik misstänkt saknas? Vid brott, försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott vilket är föreskrivet minst 2 års fängelse eller annat brott vars straffvärde kan antas överstiga 2 års fängelse. Nuvarande regleringar, Rättegångsbalken (RB) 27:19-20 ger rätt att använda hemlig teleövervakning när det finns en skäligen misstänkt person och förundersökningen avser brott med minst 6 månaders fängelse och enligt LEK 6:22.3 krävs misstanke om brott med minst 2-årigt fängelsestraff i straffskalan, dock ej vid försöks-, förberedelse eller stämplingsbrott.

Vidare föreslås åklagare få ge interimistiska tillstånd till hemlig teleövervakning, om inhämtande av rättens tillstånd kan medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet av väsentlig betydelse för utredningen. Åklagaren skall genast göra en skriftlig anmälan med angivande av skäl för åtgärden, till rätten som skyndsamt skall pröva ärendena. Vid ärenden av mindre eller icke särskilt ingripande art, för att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott, kan även förundersökningsledare eller åklagare fatta beslut om hemlig teleövervakning. Detta innebär en skärpning i förhållande till dagens regelverk där även enskild polisman eller tulltjänsteman har sådan befogenhet.

I underrättelseverksamhet ska uppgifter om viss elektronisk kommunikation få inhämtas i undersökningar om det finns ”särskild anledning att anta” att uppgifterna kan bidra till att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar exempelvis:
- Brott för vilket ej är föreskrivet mindre straff än 2 års fängelse.
- Brott enligt 3 paragrafen lagen 2002:444 om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall.
- Brottstyper som faller under Lagen om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, dock ej vad gäller försöks-, förberedelse eller stämplingsbrott.
- Olovlig kårverksamhet eller brott mot medborgerlig frihet, Brottsbalken (Brb) 18:4,5
Inhämtning får endast ske om skälen för åtgärden uppväger intrånget eller de men i övrigt som åtgärden innebär för den person som åtgärden riktar sig emot eller annat motstående intresse. Den så kallade ”proportionalitetsprincipen” skall här vara rådande. Det vill säga att tvångsåtgärder ifråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet ska stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden, se bl.a. RB 24:1, 25:1, 26:1, 27:1.

Vidare skall uppgifterna kunna antas ha en påtaglig betydelse och vara knuten till en specifik undersökning och den bedömningen får inte bygga enbart på spekulationer eller allmänna antaganden utan måste ha sin grund i faktiska omständigheter såsom ex.vis källinformation.
Beslut om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation får fattas av chefen eller annan person på ledningsnivå, inom den brottsbekämpande myndigheten. Personen ifråga skall dock inte vara densamma som handlägger det aktuella ärendet.

När får och får inte inhämtade uppgifter i underrättelseverksamhet användas?
- Information får användas när uppgifter av betydelse för att förhindra brott inhämtats. Detta gäller även för brott som normalt sett ”bara” betingar bötesstraff.
- Information av betydelse för utredning av ett brott får endast användas om beslut om hemlig teleövervakning fattats.
Sistnämnda alternativ innebär att om uppgifter inhämtats, som själva eller tillsammans med annan underrättelseinformation har betydelse för en förundersökning krävs det att domstol, åklagare eller undersökningsledare fattar beslut om hemlig teleövervakning enligt rättegångsbalken för att uppgifterna skall få användas i utredningen.

Lokaliseringsuppgifter. Brottsbekämpande myndigheter samt deras underrättelseverksamhet ska på samma villkor som gäller för hemlig teleövervakning respektive enligt lagen om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation få inhämta lokaliseringsuppgifter. Med detta avses:
- Uppgifter om vilka mobiler som funnits inom ett visst geografiskt område.
- Uppgifter om i vilket område en viss mobiltelefon finns eller har funnits.
Genom hemlig teleövervakning har brottsbekämpande myndigheter (BM) möjligheter att få lokaliseringsuppgifter för bl.a. mobiler. Dessa uppgifter avser vilken basstation en mobil varit uppkopplad mot i samband med ex.vis. samtal eller sms. En basstationstömning innebär att BM får uppgifter om samtliga mobiltelefoner som vid en viss tid använts för samtal eller sms och då haft kontakt med en viss basstation och därför befunnit sig inom ett visst område. Basstationstömning är enligt dagens regelverk otillåtet då lagen bara ger tillåtelse för uppgiftsutlämning under förutsättning att mobiltelefonen använts för t.ex. samtal eller sms. JK har i ett beslut den 15 augusti 2008 (diarienr: 645-06-21) fastslagit att leverantörer inte får lämna ut uppgifter till polisen om mobiltelefoner som är påslagna men inte används, uatn att berörda personer antingen samtyckt eller avidentifierats.Utredaren föreslår nu att basstationstömning skall tillåtas fullt ut, alltså skall uppgifter även rörande mobiltelefoner som är påslagan men inte används lämnas ut. Såsom skäl anges möjligheten att därigenom kunna följa en mobil längs en flyktväg eller lokalisera en plats där målsägaren befinner sig. Båda dessa uppgifter skall framgent benämnas lokaliseringsuppgifter vars begrepp således väsentligt breddas. Uppgifterna föreslås få inhämtas enligt rättegångsbalkens förutsättningar för hemlig teleövervakning samt enligt lagen lagen om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet. Observera dock att Trafikuppgiftsutredningen (Sou 2007:76) anser att leverantörers skyldigheter för brottsbekämpande syften endast omfattar lagring av lokaliseringsuppgifter i samband med kommunikation och polismetodsutredningen anser inte heller det ingår i deras uppdrag att föreslå ytterligare lagringsskyldighet!! Fortsättning lär följa.

I motsats till vad som gäller för idag skall leverantörer bli skuyldiga att lämna ut uppgifter om abonnemang till BM även när person inte är misstänkt för brott vilket föreskriver fängelse. Detta skall gälla under förutsättning att uppgifterna endast omfattar identifieringsuppgifter såsom angivande av vem som innehaft en viss IP-adress vid en viss tidpunkt. Uppgifter angående andra IP-nummer som innehavaren kommunicerat med eller vilka hemsidor innehavaren besökt går utöver inhämtningsrätten och är därmed fortsatt otillåtna att utlämna! När det gäller nedladdning av upphovsrättskyddat material (filmer, musik m.m.) föreslår regeringen i proposition 2008/09:67 att rättighetshavaren får en civilrättslig möjlighet att få ut information från internetleverantörer rörande vem som innehaft viss IP-adress vid en nedladdning. Detta förutsätter dock ”sannolika skäl” för intrång samt domstolsprövning.

Vid hemlig teleövervakning av viss teleadress, beslutad av åklagare eller undersökningsledare, ska den övervakade i fortsättningen kunna begära domstolsprövning. Detta gäller dock inte vid motsvarande inhämtning vid underrättelseverksamhet där emellertid Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden efterhandstillsyn förstärks och skall ske både kontinuerligt och frekvent. Idag kan vare sig åklagares eller polismans beslut avseende olika tvångsmedel, såsom medtagande eller hämtning till förhör, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, överklagas. I normalfallet saknar prövningsrätten vid hemlig teleövervakning rent praktisk betydelse då den övervakade saknar kännedom om övervakningen, men det kan dock i undantagssituationer förekomma att personer eller klubbar kan bli medvetna om övervakningen och i så fall begära domstolsprövning av åtgärden! Idag finns vidare ett system med offentliga ombud som skall företräda de enskildas integritetsintressen i ärenden rörande hemlig teleavlyssning, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning. Vid ärenden avseende hemlig teleövervakning medverkar ombuden inte i ärenden enligt rättegångsbalken men väl vid prövning av om hemlig teleövervakning eller övriga tvångsmedel skall tillåtas enligt lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

Förundersökningsledare ansvarar för att underrättelse ges ”så snart det kan ske utan men för utredningen”, till den somhaft viss teleadress som varit föremål för hemlig teleövervakning i syfte att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott. Underrättelsen skall innehålla information vilken brottsmisstanke som legat till grund för teleövervakningen alternativt uppgift om att personen ej varit brottsmisstänkt. (RB 27:31, Lagen om hemlig rumsavlyssning eller 15 paragrafen, Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.) Uppgiftsskyldighet föreligger dock inte rörande uppgifter om vilka mobiler som befunnit sig inom ett visst område (basstationstömning), om integritetsintrånget bedöms varit ringa, vid inhämtning av abonnemangsuppgifter eller vid underrättelseverksamhet. Förslaget innebär en viss skärpning gentemot dagens förhållanden då underrättelseskyldighen även innefattar hemlig teleövervakning i syfte att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott.

Sedan den 1 januari 2008 utövar Säkerhets- och Integritetsnämnden (SI) enligt lag 2007:98 tillsyn över brottsbekämpande verksamhet. Utöver bestämmelserna om att enskild skall underrättas om tvångsmedelsanvändning skall den enskilde ges möjlighet att begära en kontroll av ett fristående organ ifråga om tvångsmedelsanvändningen varit lagenlig. Häri omfattas t.ex. avseende hemlig teleövervakning både själva övervakningen samt den vidare hanteringen av uppteckningarna såsom hur överskottsinformation används eller förstörs samt hur underrättelseskyldigheten fullgörs. Också den verksamhet som föregår och ligger till grund för tvångsmedelsansökningen omfattas av tillsynen. Även då den enskilde inte underrättats om användningen av hemliga tvångsmedel emot honom skall SI, på enskilds begäran, pröva om tvångsmedelsanvändningen skett i enlighet med lag eller annan författning Detta gäller även inhämtning inom underrättelseverksamhet då SI har rätt att utan hinder av gällande sekretess hos förvaltningsmyndigheter få de uppgifter som nämnden begär!

Då SI även ska utöva tillsyn över användningen av de nya föreslagna åtgärderna föreslår utredningen att nämnden ska förstärkas med ett eller flera granskningsombud, som hos de brottsbekämpande myndigheterna skall kontrollera och löpande följa hur tvångsmedel och liknande åtgärder beslutats och använt. Detta skall ske både inom den vanliga verksamheten såväl som inom underrättelseverksamheten. Ombuden utses av nämnden för en tid av högst fyra år och skall inte vara ledamöter av själva nämnden. Ombuden ska vidare ha varit domare eller ha motsvarande juridisk erfarenhet.

Regeringen skall i en årlig skrivelse till riksdagen redovisa såväl användningen av hemlig teleövervakning inom brottsbekämpningen, som underrättelseverksamheternas inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation. Liksom idag är fallet undantas dock Säpo:s användning av tvångsmedel ifrån redovisningsskyldigheten. Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen lämnar årligen en gemensam redovisning av föregående års tvångsmedelsanvändning. I skrivelsen redovisas vilka brott som besluten avsett samt resultat av företagna tvångsmedel, (I senaste skrivelsen avseende år 2007, skrivelse 2008/09:79 uppgick antalet hemliga teleövervakningar till 1 315 st.) såsom antalet fall där tvångsmedlet haft betydelse för förundersökningen, antal fall där förundersökningen avslutats utan att brott kunnat styrkas, antalet fall då ansökan om tvångsmedelsanvändning avslagits samt slutligen antalet fall där tillstånd meddelats efter begäran om rättslig hjälp från annat land. Denna redovisning har hittills inte omfattat alla motsvarande fall där BM istället beslutat inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation med stöd av LEK 6:22, vilket utredningen nu föreslår skall inkluderas i den årliga redovisningen.

Idag gäller i stort sett meddelarfrihet vad avser uppgifter om användning av befogenheten att inhämta uppgifter inom de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Detta faktum vill nu utredaren råda bot på genom att införa bestämmelser i såväl sekretesslagen som i lagen om elektronisk kommunikation. I den sistnämnda lagen lagstadgas även tystnadsplikt avseende BM:s åtgärder avseende att begära in abonnemangsuppgifter. Jag vill bara här informera om att Sekretesslagen 9:17 som huvudregel stadgar sekretess för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden under förundersökning i brottsmål, användning av tvångsmedel i sådant mål, eller i annan verksamhet för att förebygga brott samt i åklagare, polisens och tullverkets övriga verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men. Sekretessen hindrar dock inte att uppgifter lämnas till enskild person i vissa särskilt angivna fall t.ex. enligt säkerhetsskyddslagen, 1998:621, om misstankeregister och polisdatalagen. I sekretesslagen 9:18 finns bestämmelser om att 17:e paragrafen inte gäller i vissa fall bl.a. för uppgifter som lämnas till domstol med anledning av åtal. Detta sagt som information och hjälp om var lagtexterna kring sekretessreglerna återfinns då ett allt större antal övertramp inom massmedia avser just utlämnande av högst privata och/eller ekonomiska förhållande kring bikers och deras närstående.

Utredningens förslag innebär ökade kostnader för BM, domstolar och SI. Kostnadsökningarna beräknas kunna finansieras inom de befintliga ramr för rättsväsendet. SI:s årliga kostnader beräknas öka med 3 miljoner kronor. Denna kostnadsökning bedöms kunna finansieras genom omprioriteringar inom rättsväsendets befintliga anslag. Förslagen i utredningen ska träda i kraft senast den 1 januari 2010. Undantag ges för Trafikuppgiftsutredningens förslag avseende leverantörers skyldighet att lagra uppgifter om elektronisk kommunikation och abonnemangsuppgifter för brottbekämpande ändamål under ett år.

Jag avslutar den här artikeln med att gå tillbaka till vad Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg uttryckte, och som även refererades i artikeln om polismetodsutredningen: ”Trots alla de extra resurser och nya lagliga och tekniska möjligheter polisen fått tillgång till under 2000-talet har andelen uppklarade brott inte ökat.”
Ett konstaterande som borde stämma till eftertanke!

”Under 1200-talet stärktes och utvecklades det oficiella rättsmedvetandet och straffet för otlawry preciserades till att gälla:
- Outlawn förlorade alla rättigheter att äga egendom. Hans gård och gods togs i besittning av kungen.
- Barn till outlaws förblev arvlösa
- De som på något sätt bistod den fredlöse kunde bli avrättade
Källa: Rövare, rebell och outlaw – Stig Grundvall. Ur antologin: Identitetens omvandlingar.

Att bli förklarad fredlös eller ”i akt” var i den gamla svenska rätten ett strängt straff för bl.a. fridsbrott, som innebar att den fredlöse ostraffat kunde dödas och hans egendom tas i besittning. Källa: Focus Uppslagsverk

Detta är lite om den historiska bakgrunden. Nu över till själva lagen om utvidgat förverkande och vad den i praktiken får för ödesdigra konsekvenser. Såsom ett uppgraderat vapen i syfte att bekämpa den organiserade brottsligheten drev regeringen igenom propositionen 2007/08:68 ”Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet” i riksdagen. Lagstiftningen kring dessa frågor trädde i kraft den 1 juli 2008. Därmed avser regeringen att den genomfört artikel 3 i EU-rådets rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott. I stora drag möjliggör de nya lagarna att pengar och egendom ska kunna tas i beslag även om de inte kan kopplas till ett visst brott. Det ska räcka med att åklagaren kan visa ”att det är mer sannolikt att ägodelar och pengar härrör från brottslig verksamhet än inte.” Reglerna har sagts gälla vid allvarlig brottslighet som kan ge minst sex års fängelse samt vid andra typer av brott regeringen specificerat i propositionen såsom människohandel, koppleri och narkotikabrott. Detta är dock en sanning med stor modifikation.. Det är som att kalla en Harley för bara ett simpelt tvåhjuligt transportredskap, när den är så mycket mer såsom livets egen puls. Propositionen om utvidgat förverkande innehåller i samma mån så mycket mer som aldrig fått se dagens ljus eller debatterats i media. Det är en sammanställd akt som i ett slag förvandlar Sverige till en före detta rättsstat. Det är frågan om lagar som i avsaknad av alla former av rättssäkerhetstänkande värdiga totalitära kommuniststater, mördargalna militärdiktaturer, rasistiska fascistregimer eller renodlade ”bananrepubliker.” Det är därför också hög tid att nu genomföra en kompetensrensning inom de ansvariga skikten av polis- och politikerkåren i Sverige. Ut med alla de individer som har en mental kapacitet som gravt understiger amöbor och mollusker. In med fördomsfria och effektiva individer som kan skilja på sanning och myter byggda just av fördomar, lögner och lika substanslösa som obevisade anklagelser. Detta sagt angående bikers oerhört uppblåsta brottslighet. Överlåt hädanefer lagstiftandet på lagrådet och advokatsamfundets medlemmar. Folk som har den juridiska kompetensen och kan sätta sig in i lagars fulla konsekvenser och därför har förmågan att utforma dessa på ett rättssäkert sätt, i enlighet med grundlagen, Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna.

Nåväl, över till granskandet av dessa demokratidödande lagar. 2005 antog EU:s medlemsstater rådets rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brottslig verksamhet, det s.k. Förverkanderambeslutet. Huvuddelen av lagförslagen förelades och antogs av riksdagen, våren 2005 varefter lagändringarna trädde i kraft 1 juli 2005. Återstod gjorde ett moment i rambeslutet; skyldigheten enligt artikel 3 att vidta åtgärder för att kunna förverka egendom från personer som dömts för vissa allvarliga brott även om egendomen inte kan knytas till det konkreta brottet. Kring detta momentet utarbetades promemorian ”Utvidgat förverkande (Ds 2006:17) vilket efter remissinstansernas yttranden fått sin slutliga utformning igenom denna proposition.

Vad exakt är då förverkande? En särskild rättsverkan av ett brott som kan ske antingen genom sakförverkande eller värdeförverkande. Vid sakförverkan förklaras viss egendom förverkad, d.v.s. ägaren eller rättsinnehavaren förlorar sin rätt till den aktuella egendomen. Vid värdeförverkande förverkas istället värdet av en viss egendom eller förtjänst varigenom en förpliktelse uppstår för den förre ägaren att betala en summa motsvarande det förverkades värde. De grundläggande reglerna gällande förverkande återfinns i brottsbalken. Därutöver finns vissa specialrättsliga regler bl.a. avseende att förverkande kan beslutas på andra grunder eller mot annan person än vad brottsbalken stipulerar.

Intressant utöver vad vi skall titta på senare är brottsbalkens 36 kapitlet, 12:e och 13:e paragraf. 12 p innefattar bestämmelser om att även om rätten beslutar om påföljdseftergift i ett mål kan den ändå besluta om förverkande. 13 p stadgar att om brottet begåtts av person med allvarlig psykisk störning får domstolen endast besluta om förverkande i den mån, och det med hänsyn till, gärningsmannens psykiska tillstånd och gärningens beskaffenhet kan anses skäligt!

Utgångspunkter för propositionen: Låt oss granska den viktiga artikeln 3.2 som EU:s medlemsstater förbundit sig att infoga i sin lagstiftning. Medlemsstaterna ges tre valfria alternativ att möjliggöra förverkande av egendom som på visst sätt kan visas härröra från den dömdes brottsliga verksamhet.
a) Att domstolen är ”fullständigt övertygad” om att egendomen härrör från den dömdes brottsliga verksamhet under en viss period som föregick domen.
b) Att domstolen är ”fullständigt övertygad” om att egendomen härrör från liknande brottslighet som begåtts av den dömde under en viss period som föregick domen.
c) Om det ”är fastställt att värdet av egendomen inte står i proportion till den dömdes lagligen förvärvade inkomst” och domstolen är ”fullständigt övertygad” om att egendomen härrör från den dömdes brottsliga verksamhet.
Regeringen väljer modell 3.2a såsom huvudsaklig utgångspunkt för propositionen och därmed den följande lagstiftningen.

Artikel 3.1 tar bl.a. upp vilka brott som skall kunna utlösa den aktuella typen av förverkande. Det rör sig för det första om brott som har begåtts inom ramen för en kriminell organisation (i den mening detta begrepp har enligt rådets gemensam åtgärd 98/733/RIF, av den 21 december 1998) På sidan 53 i propositionen framgår dock att formen för den nya förverkandeformen inte bör begränsas till brott som har begåtts inom ramen för en kriminell organisation. Det skall istället vara tillräckligt att någon döms för ett allvarligt brott. Det finns mer under artikel 3 men vi kommer till det vartefter vi granskar propositionen då den ändå går utöver artikel 3:s skrivningar.

Låt oss bara först höra regeringens argumentation kring mordet på Sverige såsom rättsstat. ”Det är förenat med stora svårigheter för de brottsbekämpande myndigheterna (BM) att fullt ut styrka att egendom som på goda grunder kan antas härröra från brottslig verksamhet utgör utbyte av ett visst, utpekat brott. ” Svensk rättsskipnings grundprincip har alltså, hastigt och mindre lustigt, skiftat från ”bortom rimligt tvivel” till ” på goda grunder kan antas” eller som det uttrycks i lagstiftningen ”om det framstår som klart mer sannolikt att den utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet.” Det är alltså frågan om ett sänkt beviskrav utefter vad som i allmänhet gäller i brottsmålsprocesser. Att långsamt, steg för steg, urholka och börja tumma på de grundläggande fri- och rättigheterna är vad som först blir synligt, och samtidigt det mest utmärkande draget för en stat där rättsrötan sprider sig och som börjat sitt glidande övergångsstadie ifrån demokrati till diktatur. Hela den antagna propositionen utgör ett sådant klart fall av illegalt upphävande av rättssäkerheten då vi går ifrån den grundlagsskyddade principen om alla medborgares likhet inför lagen. Alla former av fri- och rättigheter och av mänskliga rättigheter får nu stå tillbaka för den övergripande principen att till varje pris och med alla medel förfölja, trakassera och straffa ut individer som utan rättsligt fog antas utöva s.k. organiserad brottslighet, och där staten (läs: polis och politiker i samråd) allena fått fastställa vilka dessa individer är.

Vilka brott skall då kunna utlösa ett förverkande? De förverkandeutlösande brotten skall dels pekas ut genom en generell faktor hos brotten. Huvudregeln skall här vara att någon döms för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i sex år eller mer. Utöver dessa strafftidsavgränsade brott skall den nya förverkandeformen också gälla då någon döms för vissa särskilt angivna brott: ”Dessa brott ska vara människohandel (mindre grovt brott), koppleri, ocker (grovt brott), olovlig be-fattning med falska pengar (grovt brott), grovt dobbleri, narkotikabrott (normalgraden), olovlig befattning med narkotikaprekursorer (normal-graden), dopningsbrott (normalgraden), grovt dopningsbrott, narkoti-kasmuggling (normalgraden) samt människosmuggling och organiserande av människosmuggling (i båda fallen normalgraden).” Skälet till att just dessa brott bedöms vara av den karaktären att de skall kunna utlösa förverkande är:
- De utgör brottstyper ägnade att genera stora vinster.
- Det är brottslighet som till sin karaktär är särskilt samhällsfarlig.
- Det är brottslighet som ofta bedrivs i mer eller mindre organiserade former.
Som en ytterligare förutsättning att förverkande skall kunna aktualiseras är ”att brottet har varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte”, det s.k. vinningsrekvisitet. Då yttersta syftet med lagen är att dra in utbyte av brottslig verksamhet och därigenom rikta slag mot den organiserade brottsligheten, skall inte t.ex grova våldsbrott eller sexualbrott utlösa förverkande. Därigenom träffas:
- Brott som har vinningsrekvisit.
- Brott som inte har sådant rekvisit men som i det enskilda fallet haft förutsättningar att kunna ge utbyte.
- Brott utan vinningsrekvisit men som till sin karaktär är sådana att de kan ge utbyte.

Den nya förverkandeformen, utvidgat förverkande, ska också kunna beslutas vid försök, förberedelse, anstiftan, medhjälp och stämpling till förverkandeutlösande brott. Ja, men säger då vän av ordningen: Om brottet inte fullbordats har väl ingen vinst uppstått som kan förverkas, eller? Det kan man ju tycka men så enkelt är det inte för huvudsyftet med den nya förverkandeformen är att brottet legitimerar åklagaren att utreda och domstolen att pröva om den dömde tillskansat sig vinster av annan, tidigare brottslig verksamhet som inte går att knyta till ett specifikt brott. Om det framstår som klart mera sannolikt att den dömdes egendom utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet förklaras, förenklat, hans egendom förverkad vilket då är en akt av utvidgat förverkande.

Vidare; utvidgat förverkande medger alltså förverkande av utbyte av brottslig verksamhet. Såväl sak- som värdeförverkande kan komma ifråga. Det ska heller inte krävas att det som förverkas härrör från den dömdes egen brottsliga verksamhet. För att visa att detta inte är en vedertagen praxis hänvisas till RB 28:3 där det framgår att det ställs lägre krav för husrannsakan i lokaler som brukar användas gemensamt av personer som kan antas ”ägna sig åt brottslig verksamhet.” Det är alltså inte fråga om misstankar, om konkreta, urskiljbara brott (Se Proposition 1997/98:181 sidan 48f) Denna paragraf samt 3:e paragrafen i polisdatalagen, som för övrigt medger informationsbearbetning inom underrättelseverksamheten redan innan ett konkret brott påvisats och innan någon skäligen är misstänkt för ett konkret brott, används nu av regeringen såsom argument för att legitimera sina ytterst ljusskygga motiv för statens rätt att förverka/konfiskera ägodelar utan att närmare precisera vilken brottslighet den dömde ägnat sig åt.

För att utvidgat förverkande ska komma ifråga krävs ett samband mellan egendomen som förverkandet avser och ”viss brottslig verksamhet.” Det innebär dock inte att en enskild person behöver göras juridiskt ansvarig för den brottsliga verksamheten. Det skall nämligen inte ställas krav på att det som förverkas ens härrör från den dömdes egen kriminella verksamhet, från verksamhet den dömde varit delaktig i eller överhuvudtaget haft någon som helst kännedom om. Regeringen motiverar detta som följer, och läs nu noga: ”omständigheten att en sådan förutsättning inte uppställs kan givetvis någon gång leda till att egendom begärs förverkad hos en person trots att egendomen härrör från brottslig verksamhet denne saknar kännedom om. Emellertid är detta en i huvudsak avsedd konsekvens av förslaget, eftersom det överordnade målet med den nya förverkandeformen är att dra in vinster från inte närmare preciserad brottslig verksamhet.” Såsom ett exempel som framstår som stötande tar propositionen upp att om pengar och andra tillgångar skulle påträffas vid tillslag mot en bordell eller en spelklubb och inte kunna förverkas. Om detta kan sägas två saker, där den andra kommentaren är en naturlig följd och/eller slutsats av den första:
1. Regeringen går härifrån alla principer då den fastställer att det allt övergripande målet är att dra in vinster från ospecificerad verksamhet. Detta oavsett om det drabbar en persons egendom som aldrig ens varit delaktig i ett visst brott som utlöst förverkande och heller aldrig ägt kännedom om brottet ifråga.
2. Det är intressant att staten väljer just bordellen då den vill exemplifiera verksamhet där förverkande ofrånkomligen måste komma ifråga. Ty det bevisar att regeringen redan i tanken kopplat ihop begreppen förverkande, bordellverksamhet och att dra in vinster till staten. Det ger därigenom också mig legitimitet och bränsle för mitt nedanstående resonemang kring statens verkliga roll i spelet om förverkande:

Alternativ 1. Vi börjar med att ställa oss frågan: Vad kallas den person som profiterar och genererar rikedom på andra personers ihopstulna gods? Just det, hälare! Och det är just vad staten ofrånkomligen blir då de uppfyller alla yrkesgrundande och bestämmande kriterier för vem som förtjänar att kallas för hälare då dess handlingar är en entydig akt av häleri, när det gäller utvidgat förverkande.
Alternativ 2, steg 1. Den som vanligtvis förverkar, beslagtar och profiterar på horans surt förvärvade förtjänst är antingen en hallick, eller som i detta fallet då horan jobbar på bordell – bordellmamma. Steg 2. Förutsätt att staten därmed ikläder sig hallickens och/eller bordellmammans roll. Vem drar in pengarna och ser till att medlen kommer hallicken/staten till godo? Polisen! Alltså: Den som tillgodogör sig medlen av någons illegala arbete är i fallet med förverkande, staten. Staten, kan då enligt mina två uppställda alternativ kallas antingen hälare, bordellmamma eller hallick. Valet är fritt. Oavsett vilket alternativ som framstår som mest lämpligt och adekvat i sammanhanget är dock polisen den som verkställer intjänandet av pengarna. I alternativ 1, med hälaren, blir den som snor från tjuven en illojal liten tjuvjävel! Men, i alternativ 2, med bordellmamman/hallicken, blir polisen logiskt och helt följdriktigt, ingenting annat och ingenting mera, än statens lilla hora!

Regeringsformen 2:10: ”Straff eller annan brottslig påföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd när den förövades. Ej heller få svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av brott.” Grundlagarna står över alla andra lagar. Med det menas att innehållet i våra övriga lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna. Således återigen ett solklart fall av negligerande av landet skrivna lagar, i detta fallet t.om. av själva grundlagen. Återigen kan domstolarna därför förvänta sig en räcka rättsfall där åtalade kommer att hänvisa just till denna grundlagsparagraf!

Europakonventionen artikel 7.1: ”Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks. Även här finns ett klart underlag för den som döms till utvidgat förverkande att driva saken till Europadomstolen. Ty andemeningen; var brottet inte straffbelagt när det begicks” säger entydigt att fanns det ingen lag om utvidgat förverkande och heller ingen straffsats fastställd vid ägandets ingång, finns heller inget som helst rättsligt fog att döma den enskilde till utvidgat förverkande.

Den nya förverkandeformen skall inte vara begränsad av att förverkande bara skall avse betydande belopp eller av att egendomen ifråga förvärvats en viss tid före det förverkandeutlösande brottet. Det skall vara upp till domstolen att i det enskilda fallet , att inom ramen för den skälighetsbedömning som alltid skall företas vid utvidgat förverkande, väga tidsaspekten för innehav mot andra omständigheter som talar för eller emot jämkning eller eftergift av förverkande. Eftersom det uttalade målet med utvidgat förverkande dock är att dra in vinster från organiserad och allvarlig vinningsbrottslighet lär dock egendom till ”obetydliga belopp” inte komma ifråga.

Vid utvidgat förverkande ska det inte krävas att det är ställt utom rimligt tvivel att den egendom som yrkas förverkad utgör utbyte av brottslig verksamhet. Istället ska det vara tillräckligt att detta framstår som klart mera sannolikt än att så inte är fallet. Angående riktigheten i detta går remissinstansernas åsikter isär. Riksdagens ombudsmän, JK samt därutöver Hovrätten för Västra Sverige anser att det föreslagna beviskravet är för lågt och borde ligga närmare rambeslutets formulering. Malmö tingsrätt och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att beviskravet i brottsprocesser ”ställt utom rimligt tvivel” bör användas även vid utvidgat förverkande medan Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten istället anser beviskravet är för högt ställt (Ju 2006/6572/L5). Tilläggas skall att rambeslutet föreskriver att domstolen skall vara ”fullständigt övertygad” om att egendomen härrör från brottslig verksamhet. Ett beviskrav som ligger nära det idag tillämpade ”ställt utom rimligt tvivel.” Regeringen hänvisar, som stöd för sin hållning, till ”ord-mot-ord” praxisen som innebär att någons påstående om t.ex. ett visst orsakssammanhang godtas, om det vid en helhetsbedömning framstår som klart mera sannolikt än någon förklaring som lämnas från motsidan. Såsom en pausus tilläggs ”att det inte räcker med att ett visst förhållande framstår som klart mera sannolikt än ett annat. Det fordras också att påståendet om det första förhållandet är sannolikt i sig.” (Se vidare Högsta domstolens avgöranden i Nytt Juridiskt Arkiv, NJA, 1977 sid 176, 1981 sid 622, 1982 sid 421 samt 1992 sid 113)

Här ser vi nu det oomtvistliga beviset på vad jag förut poängterat nämligen upplösningen av rättsstaten och den alltmer accelererande glidningen från ett demokratiskt samhälle till en bananrepublik. Låt oss här granska Europakonventionens artikel 6.1 den artikel regeringen fullständigt blundar och bortser ifrån. ”Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång”...Tillämplig bör här även vara regeringsformen 1:9 ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871). Nog låter det som regeringen helt väljer att bortse ifrån både vad Europakonventionen bjuder och vad Sveriges grundlag uttalar. Den som dömer människor utefter olika kriterier kan ju knappast anses beakta allas likhet inför lagen, eller vad tycker ni?

Utvidgat förverkande bör kunna riktas mot fysiska eller juridiska personer som av den dömde förvärvat egendom härrörande från brottslig verksamhet. Detta skall kunna ske hos den som efter brott förvärvat egendom av den dömde genom bodelning, arv, gåva eller testamente även om mottagaren var i god tro = inte anade eller saknade anledning att tro att egendomen var annat än ärligt förtjänad eller inköpt av den tidigare ägaren. Även den, fysiska eller juridiska person eller dess ställföreträdare, som på annat sätt förvärvat egendom av den dömde, och haft vetskap om eller skälig anledning anta att egendomen har samband med brottslig verksamhet, s.k. ond tro, ska kunna träffas av förverkande. I promemorian, sid 70, görs dock ett intressant uttalanden: Det utbyte som kan förverkas med hjälp av den nya förverkandeformen ska ha genererats av en brottslig verksamhet som inte är – och inte behöver vara – närmare preciserad. Europakonventionen 6.3 ”Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter; att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom. Promemorians skrivning: ”en brottslig verksamhet som inte är och inte behöver vara - närmare preciserad”, är otvivelaktigt ett brott mot denna artikeln i Europakonventionen och kommer därför självklart att bli föremål för en framtida prövning i Europadomstolen!

Reglerna om förundersökning i brottsmål skall ligga till grund också vid utredning avseende förverkande av utbyte av brottslig verksamhet och ske parallellt med förundersökningen av det s.k. förverkandeutlösande brottet. Det skall läggas särskild vikt vid att undersöka om det råder så stor skillnad mellan den enskildes förvärvsförmåga och innehav av förmögenhetstillgångar, att tillgångarna inte kan förvärvats legalt. Domstolen kan om den anser förverkandefrågan otillräckligt utredd, förelägga åklagaren att komplettera förundersökningen med stöd av Rättegångsbalken 45:11.

Talan om förverkande skall alltid väckas i samband med åtalet för det förverkandeutlösande brottet. Regeringen förutsätter härvidlag att polisens kriminalunderrättelsetjänst redan ”har visst underlag för antagande tom vilket utbyte den brottsliga verksamheten kan ha genererat samt på vilka vägar detta utbyte kan ha dolts eller omsatts. Med andra ord är det polisens uppgifter som kommer att ligga till grund för bedömningen hur mycket den åtalade tillgodogjort sig utav brottslig verksamhet. Bäva månde bikers för detta, San Francisco för den kommande jordbävningen och nymfomanen för kyskhetsbältet.

Talan mot annan än den som åtalats för det förverkandeutlösande brottet skall väckas och föras i en särskild rättegång. Talan ska väckas inom ett år från det att domen i det förverkandeutlösande brottet vann laga kraft.

Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet ska inte beslutas om det är uppenbart oskäligt, detta gäller ex.vis. förverkande av utbyte av ett enskilt brott, se RB 36:1. Domstolen ska vidare kunna helt underlåta eller besluta om partiellt förverkande. Straff och förverkande har olika utgångspunkter. Straff skall utmätas proportionellt i förhållande till brottets straffvärde. Något sådant kriterie gäller ej för förverkande varför ett relativt obetydligt brott kan få kraftiga konsekvenser för den dömde. Såsom exempel uppställer regeringen att olovlig körning kan medföra att gärningsmannens fordon förverkas!

Egendom, eller dokument ex.vis. köpehandlingar eller korrespondens rörande ekonomiska transaktioner, som kan ha betydelse för utredningen om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet ska kunna tas i beslag eller i förvar, se RB 27:1, 28:1, 28:11. Husrannsakan och kroppsvisitation ska kunna tillgripas för att utröna omständigheter av betydelse för en sådan utredning. Idag förutsätter användandet av tvångsmedel som husrannsakan, kroppsvisitation och beslag på olika sätt en konkret brottsmisstanke. Beslag kan ske av föremål om det kan antas ha betydelse för brottsutredning, vara avhänt eller förverkad på grund av brott. Husrannsakan och kroppsvisitation får endast ske ”om det finns anledning att anta att brott som kan föranleda fängelse ägt rum. Låt oss stanna upp ett ögonblick och se över ytterligare bestämmelserna rörande husrannsakan: RB 28:1: Husrannsakan kan hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får endast ske om:
1. om det finns anledning att anta ett brott begåtts på vilket fängelse kan följa.
2. om brottet begåtts hos honom.
3. om den misstänkte gripits på denna plats.
4. om det finns synnerlig anledning att vid husrannsakningen träffa föremål som kan tas i beslag eller förvar.
5. att annan utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt Brottsbalken 36:1b kan vinnas.
Även kroppsvisitation av annan än den brottsmisstänkte får ske på i huvudsak samma grunder som husrannsakan p 1,4,5. Att märka är definitionen av kroppsvisitation: ”En undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Bestämmelsen ger inte rätt att företa kroppsvisitation för att leta efter en bankfacksnyckel. I sådana fall skall husrannsakan göras i bankfacket. RB 28:11

JK kräver såsom enda remissinstans att det skall föreligga någon konkret omständighet som gör att det kan bli aktuellt med förverkande. Regeringen don´t give a damn about that! Fuck him, säger dom och kör över JK i 180. De genomdriver en lagstiftning, som använder tvångsmedel såsom ett medel för att söka klarlägga äganderätt eller för att utreda förutsättningar för förverkande av brottsvinster. De anger såsom skäl att det i slika utredningar lär det ofta bli aktuellt att säkra handlingar såsom kopior av köpehandlingar av kapitalvaror, kontoutdrag, fastighetsinnehav m.m. Alltså exklusivt privata papper rörande den enskildes tillgångar. Således har regeringen utsträckt tvångsmedelsanvändningen till ett medel som inte längre brukas vid misstanke om ett konkret brott utan för att i förhand säkra kommande tillgångar ifall en dom går den åtalade emot och i statens favör. Låt oss för en stund återvända till vad Europakonventionens artikel 8.1 så käckt stadgade: ”Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.” En paragraf numera utan värde då regeringen trots att den förbundit sig att följa denna konvention, så fullständigt bortser från dess innehåll och repetetivt lagstiftar och handlar i strid med konventionens text och syfte.

Fast och lös egendom som kan belägga med kvarstad ska också kunna tas i förvar genom åklagarens beslag. Sådan egendom skall, liksom vid beslag, kunna kvarstå i innehavarens vård, såsom kan vara fallet med t.ex. levande djur, skrymmande eller särskilt värdefulla föremål. Vad gäller medel som finns tillgängliga på bankkonton, fondbolag, värdedepå eller liknande (men också hyresrätt, bostadsrätt samt byggnad på annans mark) skall behörig myndighet ,eller i brådskande fall polisman, genom meddelande till förvaltaren säkerställa att tillgångarna inte betalas ut eller flyttas. Vidare skall kvarstad endast få beslutas under förutsättning att skälen för åtgärden uppväger det intrång, eller men i övrigt, som det innebär för den misstänkte eller annat motstående intresse.

Lagändringarna rörande förverkande trädde i kraft den 1 juli 2008 dock finns vissa väsentliga övergångsbestämmelser som är viktiga att äga kännedom om:
1. Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet ska inte få beslutas om det förverkandeutlösande brottet ägt rum före ikraftträdandet.
2. Trots att det förverkandeutlösande brottet begåtts efter ikraftträdandet ska i vissa fall äldre bestämmelser om förverkande gälla avseende den som förvärvat egendomen av gärningsmannen.

Angående punkt 1: 2 kapitlet 10 paragrafen regeringsformen säger: ”Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd när den förövades. Vad nu sagts om brottspåföljd gäller även förverkande av och annan särskild rättsverkan av brott.” Vidare säger Europakonventionens artikel 7: ”ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell rätt.” Regeringen uttalar först att ”Rättssäkerhetens krav bjuder att den som begår ett brott också har möjlighet att överblicka konsekvenserna av sitt handlande,” men tillägger senare ”gärningsmannen har att ta i beräkning att förverkande av utbyte av också relativt långt tillbaka i tiden liggande brottslig verksamhet kan komma ifråga så snart han eller hon efter ikraftträdandet begår ett förverkandeutlösande brott. I klartext har någon tjänat in en förmögenhet före den 1 juli 2008 riskerar han att förlora allt om han fälld före något brott efter den 1 juli 2008!
Angående punkt 2: Regeringen skriver ”Förvärvarens möjlighet att förutse konsekvenserna av sin åtgärd att förvärva egendomen är därmed rent allmänt ganska begränsade. Detta är emellertid en nödvändig följd av den nya förverkandeformen och måste accepteras.” Kommentar: Att sätta rättssäkerheten ur spel kan och får aldrig, under några som helst omständigheter, accepteras i en demokrati!! Människan skall alltid ha ett fritt val att välja sitt handlande i olika situationer och för att kunna ha ett sådant val är förutsättningen att det går att förutse åtminstone de juridiska konsekvenserna av sitt handlande. Ingenting är heller en nödvändig följd som måste accepteras. Regeringen har gjort ett aktivt val att införa dessa lagbestämmelser kring förverkande och står också bakom var en ny enskild lagparagraf och dess utformning. Så, inget är en nödvändig förutsättning. Det är bull och det är shit. Allt är ett avsiktligt val och alla bortförklaringar och ursäkter är bara exempel på den ryggradslöses patetiska försök att föra över sin egen skuld på en abstrakt makts ingripande. Så for heavens sake: Show some balls and stand up for your own decisions.

Regeringen fortsätter förklara att saken hamnar i ett annat läge om gärningsmannen begår ett förverkandeutlösande brott efter lagens ikraftträdande, men där egendomsförsäljningen ägt rum före ikraftträdandet. Förverkande kommer ju då att hävdas mot köparen. Då skall äldre bestämmelser gälla för den som genom bodelning, arv, testamente eller gåva förvärvat egendom s.k. familjerättsligt fång (sid 92).

Brb 36:1 Utbyte av, och ersättning för kostnader i samband med, ett enskilt brott ska förklaras förverkat om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än 1 år.
Brb 36:1b.”Döms någon för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i sex år eller mer, och har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte ska egendom förklaras förverkad, om det framstår som klart mera sannolikt att den utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet.”
Det saknar härvidlag betydelse om personer döms som gärningsman, anstiftare eller medhjälpare. Det saknar betydelse, om domen som utlöser förverkandet, avser försök, förberedelse eller stämpling till brottet. Det saknar likaså betydelse om brottet fullbordas eller ej. Förverkandet avser brott som ger vinning; tex. Bedrägeri och förskingring; brott som i det enskilda fallet gett eller kunnat ge vinning; brott utan vinningsrekvisit men som till sin karaktär är sådana att de kan ge utbyte även om det i det enskilda fallet inte gett någon vinning som t.ex. smuggling, överlåtelse eller köp i överlåtelsesyfte av narkotika. Således krävs det inte att något som helst brottsutbyte ens kommit gärningsman, anstiftare eller medhjälpare till del!! Åklagaren behöver inte heller bevisa från vilket eller vilka brott ägodelarna härstammar ifrån, ej heller precisera vad den brottsliga verksamheten bestått i. Det krävs inte ens att den dömde varit delaktig i eller haft någon som helst kännedom om den brottsliga verksamheten.

Sannolikhetsrekvisit. Vid bedömning av om det är klart mera sannolikt att egendomen kommer från brottslig verksamhet än inte skall olika faktorer vägas mot varandra: Egendomens beskaffenhet och de omständigheter under vilka den påträffats samt hur allt förhåller sig till den dömdes personliga och ekonomiska förhållanden. Är tillgångarna orimliga i förhållande till de deklarerade förvärvsinkomsterna? Står de årliga underhållskostnaderna i proportion till årsinkomsten? Finns dyra kapital- = lyxvaror eller förvaras stora summor pengar i bostad eller lokal? Uppges att dyrbara ägodelar förvärvats kontant utan att kvitton eller köpehandlingar kan uppvisas är det också enligt promemorian ett misstänkt förhållande som kan komma att utlösa en dom om utvidgat förverkande.

Det kommer således inte att ställas krav på åklagaren att han kan precisera vilken brottslighet den åtalade gjort sig skyldig, ej heller bevisa den åtalades delaktighet i eller ens kännedom om en brottslig verksamhet. Det kommer därmed, åtminstone indirekt, att ligga på den åtalade att genom fullständig dokumentation över ekonomiska transaktioner och genom ”vita” betalningssätt (inte svart pengar under bordet) övertyga domstolen att hans egendom förvärvats med kapital som intjänats helt legalt. Saxat från promemorian, Utvidgat förverkande Ds 2006:17: ”En vanlig invändning från personer som har god tillgång till pengar men inga synbara inkomster är att deras tillgångar kommer från spelvinster. Det bör då erinras om att det numera är straffbelagt som penninghäleri att sälja kvitton avseende spelvinster till någon som använder dessa för att dölja tillgångars rätta ursprung.” Oberoende detta kan jag se framför mig att det i vissa kretsar kommer att bli stor business att köpa vinstkvitton från trav, spel, tips m.m. för att kunna uppvisa var kapital kommer ifrån. Det kommer att bli en ny stor marknad med köp- och säljsajter på internet, fast med kodade namn för de olika produkter som säljs. Så har regeringen åtminstone förmått skapa några nya jobb under finanskrisens dagar!

Ur Lagrådets yttrande över det grundläggande sänkta beviskravets kriterium, att det skall framstå som klart mera sannolikt att egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet: Lagrådet (LR) börjar med att konstatera att regeringen valt att följa rambeslutets modell 3.a i vilken framgår att en nationell domstol på grundval av specifika förhållanden skall vara fullständigt övertygad om att egendomen härrör från den dömda personens brottsliga verksamhet. LR går vidare med att konstatera att komparativa (jämförande) beviskrav hittills varit okända inom straffrätten och att ”klart mera sannolikt” är förenat med oklarheter vad gäller den nivå bevisningen skall uppnå. LR avger därefter sitt slutomdöme ”mot bakgrund av att det utvidgade förverkandet kan avse annan egendom än sådan som härrör från den dömdes egen brottslighet och även kan komma att rikta sig mot en förvärvare av egendomen kan det föreslagna beviskravet inte anses acceptabelt.

Ytterligare en aspekt ur lagrådets yttrande är väl värd att belysa. I detta fallet avser det vådan av retroaktiv lagstiftning. ”Gärningsmannen har knappast kunnat inse att ett förverkande, som inte var möjligt när brottet begicks, långt senare skulle kunna genomföras till följd av att han begått ett nytt brott. De föreslagna bestämmelserna kan mycket väl, med ett sådant synsätt anses ha retroaktiv verkan.” Lagrådet hissa en varningens flagg: ” Vad resultatet kan bli om frågan kommer under en internationell domstolsprövning är omöjlig att förutsäga.” I klartext: Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet, som hänför sig till tid före lagens ikraftträdande, kan underkännas om det prövas av internationell domstol. En eventuell dom i Sverige bör således föras till prövning i Europadomstolen för att få ett slutligt avgörande rörande tillämpningens lagenlighet!!

Förekommer det något ytterligare i remissvaren (Ju 2006/6572/L5) som kan vara av värde i framtida rättsförhandlingar? Andra uppgifter och yttranden kan vi ju lämna därhän då lagen redan genomförd. Bevisbördan i brottsmålsprocesser vilar helt och hållet på Åklagaren RB 35:6;
- Åklagaren skall kunna styrka åtalet bortom varje rimligt tvivel (Se bl.a. NJA 1980 sid 725 och 1990 sid 555).
- Åklagaren skall kunna styrka samtliga relevanta omständigheter enligt principen omin dubio pro reo. Detta utgör en grundläggande straffrättslig princip syftande till att säkra den enskilda individen mot en godtycklig rättsskipning.
- Högsta domstolen har i ett prejudicerande avgörande fastslagit att det faktum att en viss typ av brottslighet är svårutredd inte kan medföra någon sänkning av beviskravet. Detta är därmed ett avgörande att hänvisa till vid en kommande rättsförhandling! (NJA 1982 sid 164 och 525)
- Ett utvidgat förverkande skall betraktas som ett straff enligt Europakonventionen. Stöd för detta finns i målet Welch mot Storbritannien (1/1994/448/527). Europadomstolen fann härvidlag att tillämpningen av förverkandereglerna i Drug Traffiking Offence Act 1986, på grund av ett brott som begåtts före lagens ikraftträdande, stred mot förbudet mot retroaktiv lagstiftning. Ännu ett rättsfall som således kan och kommer att brukas mot lagarna gällande utvidgat förverkande.
- Europakonventionens regler för att avgöra om en inhemsk sanktion skall betraktas som ett straff är, om reglerna är generellt utformade, syftet är inte att kompensera staten för inkomstbortfall utan att avskräcka och bestraffa samt att sanktionen kommer att kunna avse betydande belopp. Därför, faller också utvidgat förverkande under Europakonventionens artikel 6. Artikel 6.2, den sk. oskuldspresumtionen. ”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställs.” I målet Österrike mot Italien uttalade följaktligen att åklagaren bär bevisbördan och att varje tvivel skall verka till den tilltalades förmån.
- En annan fråga som otvivelaktigt kommer att aktualiseras i samband med utvidgat förverkande är preskriptionsbestämmelserna i Brb 36:14. Domstolen måste i vartenda fall bedöma huruvida preskription inträtt för det brott egendomen härrör ifrån och om stämning i förverkandemålet delgivits inom 5 år från brottstillfället.

Jag vill bara till eftertanke delge er vad JK anför angående egendomsöverföring till närstående eller juridiska personer som anhöriga har kontroll över genom arv, gåva, testamente eller liknande”..beakta att det rör sig om ett förverkande av egendom som inte kan kopplas till ett konkret brott och att det kan röra sig om egendom som härrör från brott som inte ens kan kopplas till den dömde. Den föreslagna ordningen skulle i praktiken innebära att om X döms för grovt narkotikabrott så kan egendomen som tillhör hans svåger förverkas om den med stor sannolikhet härrör från en okänd persons brottsliga verksamhet.” Min fråga till dig som läser detta och som tänker – dom kan gott ha det eller det drabbar ingen oskyldig är bara: Skulle du vilja vara i den oskyldige svågerns ställe, som utan att veta eller ens ana något plötsligt en dag kan bli ställd på bar backe på grund av en handling som någon annan utfört? För det är vad denna lagen kan medföra även för dig!

Paybacks slutomdöme: När det gäller mc-klubbar, och dess enskilda medlemmar, så har de redan stämplats kriminella varför man på goda grunder kan anta att begreppet ”egendom som härrör från dennes brottsliga verksamhet i övrigt” bedömningsmässigt kommer att omfatta i stort sett alla individers samtliga tillgångar och inkomster. Vidare, är detta en lagstiftning som i allt ogiltigförklarar, åsidosätter samt sätter sig över allt vad rättssäkerhet och svensk rättstradition påbjuder. Jag kan bara skicka en ironisk uppmaning till regeringen: Låt för allt i världen aldrig någon form av inskränkt och begränsande lagstiftning stå i vägen för ert övergripande mål att utrota och för gott begrava bikerkulturen. Inget sådant tilläts någonsin sakta ned sådana historiskt framstående och hyllade personligheter som Pinochet, Pol Pot, Stalin eller Hitler. Och visst är det stort och ärofullt att vandra i samma spår som och arbeta i samma tradition som dessa välsedda samhällsföreträdare och demokratiförkämpar. Oops! Dom var visst inte det, nej!!

Peter Schjerva Tillbaka till innehållsförteckningen

Skrönorna om bikerklubbarnas kriminalitet har med åren byggts ut och förmerats för att numera ha uppnått rent legendariska höjder. Polisen har med stora, yviga, svepande drag målat upp en mörk och hotfull bild av bikers såsom farliga och gravt kriminella element samt av bikerklubbar som ett hot mot själva samhällets existens och fortlevnad. Press och TV har helt samvetslöst och med förvånansvärd skicklighet förmått kopiera nästan hur långa stycken som helst ur polisens olika rapporter och pressmeddelanden utan att någonsin vare sig granska eller ifrågasätta informationens kvalité eller beskaffenhet. Det förunderliga är att detta kunnat ske under s.k. "fullständig radiotystnad" då motparten (läs: bikerkulturen) aldrig fått möjlighet till varken replik eller genmäle.

Det är därför hög tid att presentera de faktiska siffrorna gällande kriminaliteten ibland specifika bikers. De källor som finns att tillgå är Brå: s rapport MC-Brott 1999:6, sammanställd av Roger Sundberg, samt Sveriges Radios granskning av mc-gängens kriminalitet från 2007.

Låt oss fastslå: Både BRÅ och Sveriges Radio har bara fått tilldelat sig material från Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT. Därför skall heller ingen skugga falla över dessa parter. All kritik i nedanstående avsnitt riktar sig därför emot den materialansvariga parten, polisen, som underlåtit att tillställa utredarna ett fullödigt underlag som kunde gett en rättvis, klargörande och heltäckande statistisk sammanställning över bikers och bikerklubbarnas kriminalitet.

Nåväl: Det utlämnade materialet, det utlämnade, uppfyller inga som helst krav på vetenskaplig objektivitet eller rättvisande urval. Varför? Jo, statistiken ifråga sträcker sig mellan 1987-2007. Då 68 brottsrubriceringar inneburit att personen ifråga överlämnats i socialtjänstens vård, sista gången så sent som 2004, måste jag utgå ifrån att materialet till stora delar inte är hänförligt till densamma tid som individerna ifråga varit medlemmar i någon mc-klubb. Detta då personerna varit minderåriga vid tiden för brotten och därför saknat alla förutsättningar att kunna vara medlem i en mc-klubb. Vidare bildades Dirty Dräggels MC (sedermera Hells Angels MC) runt 1987 och Morbids MC (sedermera Bandidos MC) 1991 vilket innebär att flertalet, i undersökningen ingående personer, inte heller kan ha varit medlemmar i någon klubb vid brottstillfällena då deras klubbar vid brottstillfällena helt enkelt inte existerade. Då undersökningen (SR: s) dessutom avser medlemmar i HA, Bandidos och Outlaws finns ännu ett statistiskt aber. Dessa kom till Sverige först 1993, 1995 respektive 2001 varför ännu fler år, medlemmar och åtalspunkter borde strykas samt plockas bort ur registret och statistiken. (Dessutom bildades och upphöjdes andra avdelningar i samma klubbar vid ännu senare tidpunkter)

Varför nämner jag då detta? Jo, dels för att ni skall förstå hur och varför statistiken högst medvetet manipulerats, friserats och skräddarsytts, av polismyndigheten innan den lämnades ut till BRÅ och SR, i avsikt att erhålla så hög brottslighet som möjligt ibland dessa individer. Vidare för att påvisa att statistiken är irrelevant och högst avsiktligt missvisande då den omfattar en mängd brott och årtal då individerna antingen var minderåriga eller icke var medlemmar alls i någon mc-klubb, varför också brottsligheten är högst ointressant i sammanhanget!

Vad mer kan sägas om statistiken? Jo, är polisen beredd att bruka dylika smutsiga knep, i enda syfte att förmera och förstora brottsligheten bland bikers, visar detta väl också med all önskvärd tydlighet, både med vilken ärlighet de normalt handskas och förfar med sanningen samt även hur långt de är beredda att gå, vad gäller att vinkla, förvanska och förfalska sanningen. Dels för att rädda hem fler miljarder till sin egen budget och dels för att få bikers att löpa gatlopp i pressen!!

Angående urvalet vill jag också citera två oberoende källor som var för sig kan sägas bekräfta ovanstående slutsatser. Först ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 48: "Majoriteten av Hells Angels-männen hade straffats redan innan de gick in i mc-klubben. Men även om både dråp, grovt vållande till annans död och grovt rån finns med på listan över tidigare brott så var stölder, trafikbrott och misshandel och andra mindre allvarliga brott det dominerande under deras tid som icke Hells Angels medlemmar.” Detta uttalande bekräftar att brottsligheten inte startat med klubbinträdet utan varit en del av personens liv redan innan, vidare säger det att personerna ifråga dels begått allvarliga brott och dels många brott före klubbinträdet. Brott som självklart skulle varit raderade och inte orättfärdigt belastat och förstorat kriminaliteten ibland bikers.

Vidare ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott, sid. 37: ”Ur materialet är det omöjligt att avgöra i vilken mån individen begått de brott som han straffats för under tiden för sitt medlemskap i mc-gänget. Det är troligt att en del (okänt hur stor) av brotten har begåtts innan individen blev medlem. Det faktum att åtalsunderlåtelse på grund av ålder förekommer relativt flitigt, är möjligen ett tecken på att den del av brotten som har begåtts innan individen blev medlem kan vara större.”

Antalet åtalspunkter som lett till fällande domar och strafförelägganden --1998 avser 100 st. medlemmar i Hells Angels och Bandidos (Källa: Brå:s rapport MC-brott 1999:6. )
1987-2007 avser 112 medlemmar i Hells Angels, Bandidos, Outlaws samt i deras undergrupper. (Källa: Sveriges Radios granskning, juni 2007)

1. Brott mot inkassolagen, 6 stycken. I alla år har vi lyssnat till polisens beskyllningar om hur bikers och bikerklubbarna systematisk utövar olaga inkassoverksamhet i stor skala. 6 fall?! Get real! Har polis och åklagare under 21 år inte lyckats leda mer än sex ynka fall i bevis och till fällande dom så shut the fuck up! Ett välment råd till Sveriges högsta polisledning: Visa lite stake, för en gångs skull, och ta konsekvenserna av era handlingar. Gör avbön, be offentligen om ursäkt samt sparka de högst ansvariga för denna exempellösa smutskampanj riktade mot bikers och bikerklubbarna

Det mest skrämmande är dock hur enkelt polisen kunnat manipulera och vilseleda så många enskilda människor och yrkesgrupper, under så många år, utan att någon enda person under hela denna period begärt pappren på bordet eller själv tagit fram fakta bakom alla lösa anklagelser. "Alla" har lika okritiskt accepterat polisens utsagor såsom varande Guds egna ord i dess renaste form och därför den enda och absoluta sanningen. Med synnerligen enkla medel hade vilken rättsivrande journalist eller politiker som helst i detta land, kunnat begära fram bakgrundsmaterialet. Sammanställt statistiken. Synat. Lagt korten på bordet och avslöjat bluffen.

Den viktigaste lärdomen vi måste dra av detta är att det går att anklaga i stort sett vem som helst för vad som helst om bara tre viktiga kriterier är för handen.

A) Parten du anklagar måste utgöras av en grupp du tidigare anklagat och fördömt upprepade gånger i svepande och ospecificerade ordalag och därigenom undergrävt allt förtroende för parten i fråga. Du kommer då inte riskera att angripas av några som helst tillskyndande försvarare.

B) Parten du anklagar måste utgöra en politiskt svag grupp som du därvid med enkla medel kan förhindra utnyttja sin lagstadgade yttranderätt.

C) Du måste själv ha så mycket in- och upparbetat förtroende, både bland samhällets maktbärare och maktens granskare, att ingen ens skulle drömma om att ifrågasätta, än mindre betvivla dina kungsord.

Till sist vill jag be er hålla detta i minnet medan ni läser resten av boken såväl som i resten av ert liv. Allt är inte som det verkar. Allt är inte heller nödvändigtvis sant bara för att det sägs ofta och/eller av många. Så bygger man en sanning av en lögn både i diktaturer och i demokratier. Det kallas hjärntvätt, manipulation och indoktrinering oberoende samhällsordningen. Makthavarna är desamma och propagandan identisk, bara motiven och den dolda agendan skiftar!

Grundfakta: 27 fall på 21 år och 112 personer.
27 fall/112 medlemmar = 0,241 brott/person
27 fall/21 år = 1,286 brott/år
1,28/112 = 0,011 brott per person och år

Ett samhällshot? Knappast! Satt i perspektiv: 1,28 fall per år och 0,011 brott utslaget per år och medlem. Ännu mera fjäll har fallit från ögonen och sanningen har blivit uppenbarad. Sanningen att, mer eller mindre allt, polisen säger om bikers, är lögn, grov lögn och förbannad dikt! Så har ännu en profet och hans falska frälsningslära avslöjats och sänts tillbaka till det helveteshål han kravlade sig upp ifrån. Ty sett i detta perspektiv, med specifika siffror i svart på vitt, inser nog de flesta att sagan om bikers som samhällshot är just bara en saga.

27 fall på 21 år och 112 medlemmar av utpressning kan inte med bästa vilja i världen vare sig kallas samhällshotande och systemhotande eller vara systematiskt iscensatt!!

3. Trafikbrotten svarar för 34,4 %, Narkotikabrotten för 11,4 %. Förhållandevis höga och ökande siffror för dessa brottskategorier. Trafikbrotten mestadels på grund av den ständigt ökande kontrollen, övervakningen och punktmarkeringen. Narkotikabrotten på grund av att eget bruk under perioden kriminaliserats då nästan samtliga brott går att finna under denna kategori. (För vidare kommentarer kring trafik- och narkotikabrott, se kapitlets två avslutande stycken)

4. Ur Brå: s material kan man även utläsa att 25 av mc-klubbarnas 100 medlemmar var helt ostraffade och att ytterligare 22 medlemmar hade högst ett par ärenden på sig. Däremot svarade 25 individer själva för 2/3 av den sammantagna brottsligheten, 505 av 756 åtal, samt 111 av 151 års fängelse. Vad berättar då dessa fakta berätta för oss? Jo, att en liten klick av medlemmarna svarar för en väldigt stor del av brottsligheten. Detta i sig, bevisar och talar ju starkt för att det inte är klubbarna utan de enskilda medlemmar, som själva eller tillsammans med utomstående står för de kriminella aktiviteterna. Ty hade kriminaliteten varit styrd och beslutad av klubbarna hade brottsligheten varit tämligen jämnt fördelad över medlemmarna.

Vidare, för att fog skulle finnas att kalla mc-klubbar för kriminella organisationer skulle också samtliga medlemmar nödvändigtvis vara fällda för samma brott, vid ett och samma tillfälle. Alternativt måste klubbarna beslås med att antingen ha kriminalitet som yttersta idé och metod eller att ha fattat beslut om kriminella handlingar, utfört desamma samt att det ekonomiska utfallet av handlingarna, tillfallit klubben. För att detta skulle vara fallet har aldrig ens skuggan av ett bevis framlagts!!

Liknande tankegångar uttalar och följer Janne Flyghed, professor i allmän kriminologi, i kapitlet Externa Experter om bikerkulturen. "Kriminella mc-gäng skulle vara en adekvat benämning om det finns sådana som har som huvudsaklig verksamhet att begå brott och att detta omfattar samtliga personer som är medlemmar."

5. Bikerstatistiken Brå: –1998:

Grundfakta: 756 åtalspunkter och 151 års fängelse på 100 medlemmar och 12 år.
756 åtalspunkter/100 medlemmar = 7,56 per individ/12år = 0,63 åtal per år och medlem.

Statistik över antal domar finns inte tillgänglig när det gäller Brå: s undersökning.

Bikerstatistiken 1987—2007:
Grundfakta: 1330 åtalspunkter och 284 års fängelse på 112 medlemmar och 21 år
1330 åtalspunkter/112 medlemmar = 11,87/medlem/21 år = 0,56 åtal per år och medlem
Antalet domar: 621 st. =/112 medlemmar = 5,54 domar/21 år = 0,26 domar per år och medlem.

Cirka ett halvt åtal per år och medlem i snitt. Kan då dessa tal sägas bekräfta polisen och medias anklagelser rörande bikers och bikerklubbarnas omfattande kriminalitet? Nej, tvärtom. Siffrorna är överraskande låga och modesta och utgör istället ännu ett bevis för att bikerkriminaliteten är de enskildas kriminalitet och inte klubbarnas.

Ett annat intressant faktum är att antalet åtal per år och medlem jämförelsevis är lägre under perioden 1987-2007 än under perioden –1998 i Brå: s statistik. Detta bevisar att brottsligheten de facto sjunker och inte ökar ibland bikers. Således precis tvärtemot vad polis och media hela tiden låter påskina!!

Tabell 2: Statistik över systemhotande brottslighet inom bikerkulturen.

1. Bikers hade i Brå: s material under åren 1987 till och med 1998 begått
262 systemhotande brott/100 medlemmar = 2,62 brott/person.
262 brott/11 år = 23,8 brott/år
23,8/100 = 0,238 brott per person/år

Bikers hade i SR: s granskning under åren 1987 till och med 2007 begått:
396 brott av systemhotande karaktär/112 medlemmar = 3,54 brott/person och år.
396 brott/21 år = 18,9 brott/år
18,9/112 = 0,168 brott/person/år

2. Brotten av så kallat systemhotande karaktär har, i motsats till vad polisen uttalar, således inte ökat. Tvärtom, minskar de allteftersom. Så har polisen medvetet simulerat fram en skräckvision av bikern som ett systemhotande vidunder. Denna imaginära vision är dock icke byggd på vare sig sanning eller fakta. Nej, den är byggd uteslutande av drömmars stoff och fantasterier samt på en het önskan om större resurser, förbättrade övervakningsmöjligheter samt ett nytt super-FBI. Som stöd för detta mitt påstående kallar jag härmed polisen själv till vittnesbåset, i form av Rikskriminalpolisen: Samtidigt menar Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst KUT "att rädslan tycks vara större än befogat. Faktiska hot och faktiskt utförda hämndaktioner, motiverar inte den upplevda omfattningen av de problem som rättsväsendet kan möta i samband med mc-gängen. ... finns en rädsla som endast delvis är berättigad. Enligt KUT får såväl polis som medier ta på sig en del av skulden för denna omotiverat stora rädsla. De har båda dramatiserat gängen och på så sätt medverkat till att spä på rädslan… På så sätt har medier och polis också förstärkt mc-gängens systemhotande karaktär." (Citat ur Brå: s rapport 1999:6, MC-Brott)

En annan tveksamhet vad avser statistiken rörande systembrottslighet utgörs av själva brottskategorierna. Utgör nödvändigtvis samtliga brott mot vapenlagen och alla misshandelsfall en systemhotande verksamhet? Måste innehavet av en pistol eller ett liknande föremål förutsätta att någon hotar själva samhällssystemet och planerar att ge sig på statsministrar, vittnen eller någon "höjdare"? Skulle man inte kunna tänkas inneha ett vapen i syfte att t.ex. skydda sig själv? Måste det faktum att man som biker slår ner en person som utmanar eller provocerar en t ex i ett gatuslagsmål, med automatik innebära att man är ett hot mot stat och säkerhet i ett land? Om ett misshandelsfall innefattar att man klår upp ett vittne som skall vittna emot en i kommande rättegång då är misshandeln självklart en systemhotande handling, ja. Men "vanliga" misshandelsfall kan ju inte med bästa vilja i världen kategoriseras såsom systemhotande varför statistiken borde uppdelas i ovidkommande och adekvata, systemhotande misshandelsfall. Antalet systemhotande brott hade då självfallet blivit väsentligt mycket lägre avseende bikers vilket förmodligen är orsaken till att denna naturliga uppdelning inte heller ägt rum!

Jag skulle vilja avsluta detta kapitel om bikerkriminaliteten med två citat och en avrundande kommentar. Först ut är ett citat ur boken Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey, JR - Den enda procenten berövas gadden: "Även om Änglarnas utforskning av gränserna för den egna livsstilen förledde vissa klubbmedlemmar att begå smärre lagbrott, var de i sitt allmänna mönster av kriminella aktiviteter inte annorlunda än andra män från underklassen. Men deras subkulturella identitet och särpräglade stil gjorde dem till väl synliga måltavlor för polisiära åtgärder. Enligt Thompson utsattes Änglarna i samband med sina träffar rutinmässigt för polisens trafikkontroller, vilket ledde till åtskilliga åtal för mindre överträdelser som normalt skulle ignorerats.. Den primära effekten av denna praxis blev att brottsregister för klubbmedlemmar upprättades genom en process av selektiv lagtillämpning. Änglarna kanske inte bröt mot lagen oftare än andra motorcyklister, men de blev mycket oftare än den mera slätkammade majoriteten uppskrivna för de överträdelser de begick. Det kriminella mönster som utvecklades bland Änglarna under dessa år skapades alltså lika mycket genom den av polisen utövade sociala kontrollen som på grund av enskilda Änglars benägenhet för brott." Avsnittet refererar till Hunter Thompson och hans bok Hell´s Angels.

Mitt andra och sista citat väljer jag ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 82.”..här var det ordningspolisen med piketstyrkan i spetsen, som fick i uppdrag att punktmarkera mc-klubbarnas medlemmar och supportrar ute på stan och i trafiken. Mängder av anmälningar skrevs om rödljuskörningar, bristande bilbältesanvändning, rattfylleri och ringa narkotikabrott”.

Detta är nyckeln till bikers förhöjda lightbrottslighet (mindre allvarliga förseelser) vad exempelvis avser trafik- och narkotikabrott. Kontrolleras ditt fordon och ditt blod ideligen kommer det givetvis att ge utslag i statistiken. Utslaget hade förmodligen blivit detsamma vilken befolkningsgrupp som än utsatts för liknande granskning avseende fordonskontroller, blodprov, skattefusk och svartarbete. Det är inte mängden av gruppernas vardagsbrottslighet som skiljer sig åt. Det är antalet kontroller och det repetitiva och systematiska i kontrollerandet som, endast drabbar bikerkulturen och självfallet därvidlag, också i faktiska tal genererar fler fall av exempelvis bristande bilbältesanvändning.

Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey - Den enda procenten berövas gadden:

Payback nr 2 15 april 2009 Nästa nummer utkommer 15 augusti Länk till Paybacks pressmeddelanden på Newsdesk Länk till Paybacks dokument på Newsdesk Länk till Paybacks artiklar på Newsmill Kontakt: peter@payback.name

Upprop till engagemang och lojalitet/ I en nära framtid

I en nära framtid:

www.payback.name ○ För all form av kontakt mejla: peter@payback.name För adress och inskickande av material se kontaktsida

Payback nr 2 15 april 2009 Nästa nummer utkommer 15 augusti
Länk till Paybacks pressmeddelanden på Newsdesk Länk till Paybacks dokument på Newsdesk
Länk till Paybacks artiklar på Newsmill Kontakt: peter@payback.name

www.payback.name ○ För all form av kontakt mejla: peter@payback.name
För adress och inskickande av material se kontaktsida