Första beviset på att polisen styr mediarapporteringen kring bikers!
Att arbeta för bikerkulturens bästa har sina svårigheter. Att komma till tals i media och få förmedla bikers syn på olika bikerkulturella fenomen eller vid särskilda händelser möter oftast oöverstigliga hinder då media helt enkelt inte är intresserade av att skildra och spegla bikerkulturens syn eller förklaringar i olika ärenden eller ämnen.
Folk i allmänhet har en klar åsikt. Polisen styr inte media!?? Men är det verkligen så? Låt oss titta på två olika former av dokumentation i ärendet.
1. Polisen samverkar med media vilket klart och tydligt framgår ur ovanstående dokument ifrån polisens strategidokument Strategi mot 1 %-mc-gäng. Polisen har avhållt och fortsätter hålla utbildningsdagar för media där syftet är att sprida sakriktig information till allmänheten… Vi har i strategimaterialet tillgång till scheman där polisen hållit utbildning för mediarepresentanter vilket i sig är väldigt tveksamt för i första hand medias trovärdighet och förmåga att därefter kunna sakligt och opartiskt skriva kring bikerkulturen och även är exempel på ännu en olaglig påverkan från polismyndigheterna.
Polisen anger även att de ska ge en offensiv och riktad information till media såsom en taktisk metod. Polisen ska vidare uppdatera media avseende problembilden kring 1 % mc-klubbar. Polisen anger vidare att mediafokusering utgör en direkt arbetsmetod i det brottspreventiva arbetet där korrekt mediafokusering ska störa 1 % mc-klubbar och deras verksamhet.
Med detta som facit är det då konstigt att vi har svårt att komma till tals och få ge vår syn på sakernas förhållande inom bikerkulturen? Nej, det är nog inte så konstigt…
Andra beviset för polisens påverkan och styrning av mediarapporteringen!
Det som Payback Sverige hela tiden hävdat, nämligen att polisen vägrar ge media material om de inte skriver vad polisen vill bekräftades mycket tydligt i TV-programmet Veckans Brott, avsnitt 5/10 den 13 november 2012. Jan Guillou och Leif G W Persson, två mycket tunga och ansedda aktörer med mycket stor inblick i polisvärlden stod då för nedanstående återgivna uttalanden.
Det finns knappast några jämförbara journalister och kriminologer vad avser sanningsvittnande eller vad gäller erfarenhet och kunskap om media, polis och kriminaljournalistik i Sverige varför deras utsagor måste anses utgöra fullgoda bevis i sig för sanningshalten i påståendena!
Vi återger ungefärliga hålltider i programmet och vad som där uttalas:
39.30 G W Persson: Det finns ju inom media ytterst få kritiska röster.
39,50 Guillou om journalisters relation till polisen: Det beror ju på vilken journalist det handlar om. Kollaboratörerna, om jag får kalla dem det inom journalistkåren, är naturligvis väl sedda av polisen. Eftersom de framför polisens versioner, polisens önsketänkande eller polisens särskilda önskemål i sådana här mera finurliga sammanhang, som Bengt var inne på, medan kritiska journalister helt enkelt bara stängs av från polisens källor och får försöka med annat såsom advokater och åklagare.
40.15 Guillou om huruvida det finns en symbios mellan kriminaljournalister och polisen idag: Ja, därför att poliser gillar att få sina tankar, redan i ett mycket tidigt skede av en utredning, publicerade. Jag vet inte om det ser verkligare ut eller något sånt där. Och, journalister har ju den ursäkten att: Ja, men den här källan är inom polisen. Då spelar det ingen roll vilka dumheter det handlar om. Det är så att säga en en legitim källa. Och, då kan man skriva spännande, kul, saker. Även i såna fall där man inte tror på det själv. Det finns ju exempel på när journalister skriver sådant som de vet absolut inte kan vara sanna.
Polisen styr således media genom att kontrollera flödet från media. Ger du en annan syn på ett fenomen som inte polisen vill ha och/eller kritiserar polisens agerande stängs du helt enkelt av från polisens källor vilket för en tidning eller för ett annat mediaföretag är katastrofalt. För har du inte tillgång till polisens uttalande och källor kommer konkurrenterna att kunna skriva om sådant du bara kan återge i efterhand och via citat då du bara kan publicera nyheter genom återgivande av andrahandskällor. Medialt självmord, således!
Forskning visar också att polisen är medias primärkälla i 77 % av fallen och att i endast 7 % av artiklarna får utomstående experter komma till tals!
Linn Jonsson vid Kriminologiska Institutionen på Stockholms Universitet har forskat kring hur media skildrade mc-fejden under 90-talet, benämnd: Det stora nordiska mc-kriget – en kvantitativ mediestudie om mc-relaterad brottslighet 1995-97.
På sidan 31 framgår följande: Tidigare forskning visar på att den primära källan inom brottsrapportering är polis och rättsväsendet (Dahlgren, 1987, s. 17). Räknar man dessutom med när polisen omnämns i artiklarna är de uppe i 77 % som källa till rapporteringen. Enligt Pollack (2004) kan det finnas många aktörer som har vinning av att något lyfts fram i medier. Av resultatet från undersökningen kan man fundera på om det är journalisterna som vänder sig till polisen eller om polisen vänder sig till medier för att föra fram sin agenda (Pollack, 2004, s.65ff.).
Att exceptionella nyheter säljer har framkommit i tidigare forskning i denna studie (Heber, 2007, s. 173), jag anser att det stöds i denna studie, av att ett fåtal förutom polisen får komma till tals. Exempelvis förekommer bara sju artiklar med kommentarer från experter inom ämnet. Det är inte lika attraktivt att ha en intervju med en expert/forskare som berättar den faktiska sanningen om hur statistiken ser ut som att få en intervju med en bekymrad polischef som ser hur Sverige börjar förändras från en lantlig idyll till en farlig krigszon.
Slutsatsen: Nyhetsrapporteringen kontrolleras och styrs helt av polisen i Sverige!
Tagna en och en kan fenomen lätt förklaras bort men om man lägger tillsammans fakta får du en bild där du inte kan blunda för att media och nyhetsrapporteringen totalt och uteslutande kontrolleras och styrs av polisen vad avser kriminaljournalistiken i Sverige!
Polisen har som arbetsmetod och taktisk metod att utbilda och rikta informationen till mediaföreträdare och sprider vad de menar är strategisk information till media. Polisen ska vidare uppdatera media avseende problembilden kring 1 % mc-klubbar samt anger vidare att mediafokusering utgör en direkt arbetsmetod i det brottspreventiva arbetet där korrekt mediafokusering ska störa 1 % mc-klubbar och deras verksamhet. Taget tillsammans bekräftar dessa fakta också vad Payback länge hävdat nämligen att polisen har inget brottsligt att anföra mot landets bikerklubbar utan för en närmast uteslutande medial kampanj mot bikerklubbarna utan att äga någon form av substans eller fakta för sina påståenden.
Polisen kontroller vidare mediaflödet genom att journalister som skriver eller ställer kritiska frågor om polisverksamheten inom kriminaljournalistiksområdet helt enkelt stängs av från nyhetsflödet från polisen vilket för en enskild journalist liksom det mediaföretag han/hon tillhör har förödande och fatala konsekvenser.
Forskningen visar också att polisen är primärkälla i 77 % av alla artiklar kring mc-klubbar och att i endast 7 % av artiklarna tillåts utomstående experter komma till tals. Fakta som direkt påvisar att media låter sig villigt styras och medvetet vinklar artiklarna till i polisens intressen och negativt gentemot mc-klubbarna!
Forskningen visar slutligen att polisen är primärkälla i 77 % av alla artiklar kring mc-klubbar och att i endast 7 % av artiklarna tillåts utomstående experter komma till tals. Fakta som direkt påvisar att media låter sig villigt styras och medvetet vinklar artiklarna till i polisens intressen och negativt gentemot mc-klubbarna!
Tagna tillsammans kan knappast någon, utom poliser själva, anse utan att Polisen helt och hållet styr den mediala rapporteringen kring Sveriges bikerklubbar! Media återger polisens bild och version och granskar aldrig eller ifrågasätter polisen och utgör därmed bara polisens förlängda arm och är ett ytterst bekvämt och lättkontrollerat verktyg i polisens hand.
